Tour of Sufferlandria

Kör den här veckan, eller 9 dagarna rättare sagt en så kallad tour som heter Tour of sufferlandria. Trainer till cykelfilm och mina ben gråter. Det här är  bland det tuffaste jag tränat. Visst, jag har tränat hårt, flera dagar i sträck, ibland två pass om dagen på läger med mera. Men, det har oftast varit varierat med rullskidor, stavgång, löpning, cykel och även mer varierat mellan distans och intervall. Nu har jag 6 hårda högintensiva cykelpass i benen och de skriker efter vila, och det bästa av allt är att jag har 3 hårda pass kvar. Ikväll brände jag av 5*4 min intervaller. Härligt! Eller nej det var som att hjärnan och benen inte pratade samma språk, benen liksom lyder inte, de vill inte. De försöker övertala hjärnan om att soffan är ett gött place, men jag är ingen Couchlandrian, icke!

Frågade Ola varför jag sa ja till det här egentligen.

“För att du är en tuff jäkel och gillar utmaningar, eller hur?”

Precis, det är så det är. En liten del av mig njuter av att pressa mig och jag har tydliga mål med vinterns träning, det gör det så mycket lättare att ta i lite till. Dock längtar jag lite efter nästa veckas “recovery week”, det finns dock en risk att jag kommer klättra en del på väggarna då. Men de tär bara att hålla sig i skinnet, vi bryter ner för att bygga upp.

Advertisements

Hindersmässa och trösklar

Det är Hindersmässa i Örebro, alla urörebroare har stenkoll på det där, själv förväxlade jag det med marknadsafton och fick direkt höra att hallå det är ju på sommarn(eller var detvåren, eller hösten?). Äh, same same different name. Efter att ha googlat lite inser jag ju att den här mässan är mer än bara marknad och även har en massa historia vilket i sig är kul och en anledning till att jag hoppas att den inte dör ut, man kan läsa mer här. Egentligen är jag ingen marknadsmänniska men tog en tur efter jobbet och shoppade loss på saker som munk, brända mandlar och marknadsnougat. Just när det gäller munken känner jag att jag skulle kunna offra mig på en till. Systerdotter Vilma la upp en bild på en som såg klart god ut, kanske att jag svänger förbi imorgon, jobbar ju ändå så nära ;)

Annars var det nån annan som lös som en sol och utbrast “HÄR är det” och vips var personen en kartong coccosbollar rikare, får se om det finns nån kvar till mig sen :)

Coach Ola har varit inne på operationsbordet, skönt att det gick bra men han springer inte så fort just nu. Cykelrelaterad skada och jäkligt trist, jag vet hur det är när man får veta att det man gillar att göra mest det går inte längre. Är man sugen på att se hans njurar i 3D går det alldeles utmärkt i hans blogg. (eller om man bara vill veta vem han är :)

Stod trösklar på programmet och det var meningen att jag inte skulle köra jättehårt vilket jag såklart glömde bort men kom på det efter en i alla fall.  Efter att ha suttit på utbildning hela dagen idag så var det en rätt trött Linda som satte sig på trainern och nu har jag mest ont i rumpan.

Det här med energitjuvar

Jag har senaste tiden fått veta att en del kanske inte tycker att jag tränar “som man ska”. Det gör mig faktiskt lite ledsen. Framförallt så tar det massa onödig energi från mig, energi jag vill lägga på annat. Jag brukar vara rätt bra på att ta bort energitjuvar, men kan ändå inte säga att jag inte påverkas negativt av det. Framförallt när det framförs som små pikar eller inte ens till mig utan till någon annan.

Jag har aldrig någonsin tränat såhär strukturerat när det gäller konditionsidrott. Jag har spelat fotboll på hög nivå men det var rätt länge sen och vi körde inte direkt tröskelintervaller eller distanspass. Inför 2013 åkte jag skidor lite som jag kände för det (även om jag åkte ganska mycket) körde en del långlopp (5st), åkte ett vasalopp och sen i slutet av mars plockade jag fram cykeln. Den hade då stått still sen i oktober. Jag hade inte cyklat någonting på trainern, inte en enda tröskelintervall, inte en enda kort intervall, inte ett enda distanspass, hade ingen grundstyrketräning i bagaget. Den enda cykelträningen var mitt eget spinningpass en gång i veckan. Så kom april och hoppsan hejsan ska vi cykla nu? Japp det ska vi. Jag hade inga specifika mål mer än att jag skulle prova att tävla. Hade någon frågat mig om resultat, SM, etc så hade jag förmodligen skrattat och undrat om personen i fråga var galen. Att jag skulle hänga upp 3 SM-medaljer på väggen när jag summerade året stod inte riktigt på kartan, möjligen i den grå “unknown” zonen.

Nu gick ju 2013 väldigt bra och i år har skidorna fått stå tillbaka (inte bara för att det inte funnits nån snö) för att ge cyklingen en ärlig chans. Jag får bra hjälp med upplägg av träning, jag tror på det vi gör och det känns bra. Oavsett vad andra tycker, eller hur de tycker att jag ska träna, så är det viktigast att jag och han som lägger upp min träning tror på det. Vi har en nästan daglig dialog och inte sällan hinner jag inte ens avsluta ett pass innan det dimper ner ett sms “hur gick det idag?”. Känner ett stort stöd och engagemang från honom. Hade jag inte haft hans hjälp hade jag med all säkerhet tränat ännu mer och hårdare, jag funkar så, jag gillar att träna och nån liten envis del av mig gillar att riktigt plåga mig (vilket jag tror kan vara en bra egenskap när det väl behövs). Träningsupplägget gör att jag faktiskt vilar mer, tränar bättre och med en plan, han är som en handbroms när jag vill tokrusa in i nästa hårda pass. Vad som är rätt och fel är svårt att veta, speciellt om man inte får hela kakan av information utan bara små delar av den och utifrån det bygger sig en uppfattning. Jag tror alla fall på det här och det känns bra i kroppen.

Man får tycka, man får ifrågasätta, men det finns olika sätt att göra det på, och att gå omkring och pysa ur sig negativa kommentarer är kanske inte det bästa av sätten. Framförallt ställer jag mig frågande till varför man gör det, varför man inte istället uppmuntrar och peppar? Det är ju så mycket roligare :)

Fast bästa sättet att bekämpa de där energitjuvarna, det är inte låta dem tjuva din energi och det är precis vad jag tänker göra.

imagesIS5PNL69

Vintercykling

Vaknade imorse och inte det minsta ont i knät, skumt det där. Ut på distans med grabbarna grus. Lite kallt om tassarna och rejält slirigt, så pass att jag dök ner i diket en gång och sen valde Andreas att lägga sig platt framför mig. Hann inte vika undan så körde helt enkelt rakt på honom och över. Det är kärlek det ;)
Fick fika i Nora, en snabb kaffe och tjuvade till mig en bulle också. Mums! Sen var det bara hem igen och det är som att börja om på minus efter att man fikat. Jag tror att kroppen egentligen är inställd på “färdig” och inte fattar att det bara är “paus”. Skönt då att man börjar med rejält med uppför, då blir man varm direkt. Flöt på bra och alla höll sig på benen på vägen hem. 4 timmar senare var det minst sagt skönt med en varm dusch.

Har kommit en hel del snö och det ska enligt de som påstår sig kunna väder vara kallt ett tag nu. Kanske att det kommer mer snö så att de där skidorna kan få rastas på något pass också, det vore trevligt. Vi har ju faktiskt fantastiska miljöer i Kilsbergen att åka skidor på.Vintercykling

Pannkaksfrulle

Vilodag idag, passande när det var snöstorm ute (kanske att jag överdriver lite nu, men det snöa alla fall). Dessutom passande eftersom jag vaknade inatt med jäkligt ont i knät. Har opererat knät en gång för länge sen och ibland spökar det, dock aldrig spökat av cykling, det är mer löpning som verkligen inte är nån hit för mitt knä. Men inatt vaknade jag alltså och hade sjukt ont, så pass ont att jag funderade på om jag skulle väcka Andreas och gnälla/gråta en skvätt (det gjorde jag ju såklart inte).

Började dagen med först sovmorgon och sen bästa frullen, pankisar. Jag lagar de allra bästa pannkakorna. Lyxigt värre skulle jag säga.

pannkaksfrulleSen spenderade jag mesta tiden i soffan med skidor i alla olika former  och med lite dåligt samvete för att jag inte var ute nu när det äntligen kom snö och det blev lite ljust. Tänker att jag tar igen det imorgon istället.

Igår hade jag en dejt med stakmaskinen på gymmet, den kan verkligen göra mig klappslut, och 4-minutare är en riktig plåga, på ett bra sätt. Jag gillar att träna hårt och att pressa mig lite till. Bra slut på veckan och bra början på helgen.

Igår fick jag också paket från Norra cykel. Härligt! Ursnygga kläder från Trek såsom vinterjacka, byxor och tröjor. Det enda minus är att de var lite små i storleken så jag måste byta. Bild på dessa skönheter kommer alltså senare när jag fått rätt storlek. Lite synd för då kan jag inte njuta av vara snyggast på cykeln imorgon då det vankas distanspass. Planerad pershyttesväng, håller tummarna för att det här knät är helt smärtfritt imorgon.

 

 

 

 

 

 

20 saker

Ok jag hakar på. Fina mtb-tjejer som Elna, Jessica och Helena skriver  personlighetslistor i sina bloggar så jag ger er min.

20 saker om mig du inte visste att du ville veta eller inte kunde bry dig mindre om…

  1. Har spelat fotboll största delen av mitt liv men nu har jag endast en opumpad boll i garderoben.
  2. Älskar långfrukost, får jag pannkaksfrukost är det top notch!
  3. Lärde mig gå när jag var 8 mån. Det är för tidigt och gjorde att min benägenhet att göra illa mig började redan då.
  4. Tycker inte det är ok när folk går i nedvarvningen på mitt pass, respektlöst mot både mig och de andra.
  5. På mellanstadiet bröt jag armen tre gånger, värsta gången på två ställen. Den gången fick jag även byta gips två gånger eftersom det gick sönder. Efter sista gången tyckte doktorn inte att jag skulle spela fotboll på rasten längre. Jag förstod ingenting och svarade att “det är lugnt, jag står bara i mål”. Jag hade ju liksom en arm till…
  6. Jag är sjukligt envis. Så pass att det kan övergå i dumdristigt. Se punkt nr 5.
  7. Har gjort illa mig så många gånger att jag tappat räkningen och störs inte alls av egna skador, blåmärken, skrapsår m.m. MEN, kan knappt se en bild av blod eller när nån annan gör illa sig. Blundar när det visas operationer i tv-program som typ Greys.
  8. Tycker inte om sidentyg, sidenlakan måste vara det värsta man kan ha, sjukt obehagligt.
  9. Var vegeterian i nästan 15 år, nu äter jag allt!
  10. Jag har 4 cyklar, (5 om vi räknar pendlarhojen). Minst 1 för lite!
  11. Har en lång sjukdomsperiod i mitt liv där livet stod still, ibland önskar jag att den aldrig varit, ibland tänker jag att den gjorde mig starkare och till den jag är nu. Oftast tänker jag inte på den alls.
  12. Pysslar med fågelskådning på hobbynivå men skulle nog klassas som lite lätt nördig i vanliga kretsar.
  13. Ger mig aldrig och hatar att förlora.
  14. Sjuklig tidsoptimist!
  15. Har 3 syskon, en storebror, en storasyster och en lillebror
  16. När jag var liten spelade jag trumpet i 6 år. Troligen får jag inte ens ton i en nu.
  17. Jag har sytt ett par stygn i huvudet. På gymnasiet, största oron: “ni måste väl inte raka av nåt hår!” (Panik!)
  18. Har en förmåga att lägga saker överallt istället för där de ska vara, bygger klädberg och diskberg och tillslut blir det rätt stökigt. Jobbar på det och vill bli bättre på att ta undan efter mig, måste säga att den där förbättringen går långsamt.
  19. Har gått från att ha varit ett totalt kontrollfreak till lite mer normalt kontrollfreak.
  20. Var tidigare lätt beroende av att skriva listor, så till den grad att jag förbjöd mig att skriva dem. Den här typen av listor är dock ok.

——

Spinpasset igår flöt på ok. har lite småfix att lösa sen kommer det bli grymt. Roligt var att 3 personer frågade mig vid olika tillfällen om det inte skulle bli några långpass. Jag säger bara till dem att ni får skicka frågor och klagobrev till han som planerar min träning ;) Hoppas det var ok att jag gav dem både telefonnummer och address så de kan välja hur de vill gå vidare i frågan :)

Ikväll blir det cykelmöte. Planering av träning i klubben. Jag hoppas på spännande utveckling.

Träningstävling

Gårdagens  träning bjöd på rejält med sug i benen, mjölksyra, lera och maxpuls. Magnus P hade bjudit in till lite tävlingslik träning runt vivallakullen och i typisk Magnusanda var det rejält med branta backar som kräver både teknik, styrka och uthållighet.

Kände mig lite seg i benen på vägen dit så försöka chocka igång kroppen med några spurter. Väl där kändes det i första backen på uppvärmningen att va i helskotta, detta kommer bli brutalt, jag åker hem igen. Men hem åkte jag ju inte, utan slet mig runt 4 varv. Kändes grymt bra ändå, stark uppför och hängde med bra. Sen fega jag utför (vet inte vad som hänt men jisses så feg jag var) och jag har sett på kort att det finns en hel del att jobba på när det gäller tekniken. Nu gräver jag inte ner mig för det utan resonerar att det är bra att veta vad man behöver träna på för att bli bättre. Tar med mig det positiva uppför helt enkelt.

Efter blev det fika med ett härligt almbygäng. Jag är så glad att jag får vara en del av det, glad för gemenskapen där faktiskt alla får vara med.

Har försökt mixa mitt spinpass för våren och det går som vanligt, jag tror jag har allt klart och sen är jag lite som Alfons Åberg, ska bara lyssna efter lite fler låtar samt att de jag har valt helt plötsligt inte alls är bra. Kan jag inte bara vara nöjd! Nej icke, men nu har jag alla fall börjat, alltid något. Jag är galet petig med mitt pass. Premiär imorgon, gott om tid, snart klart ;)

Idag har jag haft kvalitetstid med Liv och långfrukost på Java, så lång att lunchfolket hann komma. Det var mycket tjejsnack som skulle gås igenom helt enkelt. Allt från husköp,bo, leva, resa, jobba och kärlek.

Lite bilder från gårdagens race.Vivallakullen

20140105_103638_20