UNO

Idag var det race, fast inte på stig utan asfalt. Förra veckans UNO (träningstävling) var jag grym. Idag var banan kort och pannkaksplatt. Ingen direkt Linda-etapp det inte. Bra träning helt enkelt, man ska ju träna på det man är mindre bra på. Hängde med och tyckte aldrig att det var några jätteproblem trots att snittet blev galet högt. Livrädd för att krascha låg jag och tog alldeles för mycket vind eftersom jag tyckte det var läskigt när det var så ryckigt och hetsigt. Kantvind och skit var det också. Andningen var tyvärr inte bättre idag, har haft problem med att det inte riktigt går att ta normala andetag, jag känner mig som nån flämtande törstig hund konstant. Sätter sig på hjärnan att inte känna igen sin kropp, har liksom hållt på i över 2 veckor nu och jag vet verkligen inte vad det är.

Föredrar helt klart stigarna i skogen före det här!

Igår var det tjejträning, måndagsträningen hade flyttat till Kvarntorp, ett så jäkla coolt ställe! Glad att 13 tjejer tagit sig dit för att åka grusgropar, enduro/cross spår, gupp, doserade kurvor och annat skoj. Kan bli en trip dit i helgen och utforska lite mer. Det är så galet kul att se vilka framsteg alla tar och hur alla utmanar sig själva och flyttar gränser, jag gillart!

Advertisements

Tjejträning

Regnat i flera dagar, skogen är lerig och såphal. Grå trist himmel som lyste av “risk för regn” även idag. Men det kom inga droppar. Det kom dock 10 tjejer på kvällens träning, så härligt!

Vi har tragglat tuffa uppförsbackar, slippriga nerförslöpor med sten. Vi har utmanat oss på ställen där några kanske inte trodde de ens skulle våga cykla. Vi har vunnit över de där uppförsbackarna och känt att “fasen jag kan!”

Vi har pyst nybörjarstenhårda däck. psssssccchhh.
och vi har trillat lite, det hör liksom till. När man tänjer på gränserna händer det att det blir fel ibland.
Vi har cyklat genom lera och nya stigar genom trollskog.

Det bästa av allt är att vi har haft roligt och jag är så glad att se så många tjejer ta elefantkliv i utvecklingen i skogen, det om något är helt underbart.

Nästa måndag kör vi igen, då säger yr att det ska bli sol.

20140512_184014 20140512_18372120140512_184230

 

 

 

 

 

Billingeracet med en kropp som inte ville…

Så var det gjort, premiären i långsloppscupen 2014. Jag vet ännu inte hur många lopp jag ska åka, fokus ligger på korta XC-lopp.

Hela veckan har varit dålig, privat har jag haft en längre tid med mycket stress, framförallt jobbrelaterat, det känns som kroppen tar mer stryk av det än vad man faktiskt tror. Jag har upplevt träningar där jag knappt kan andas, suttit på cykeln med mjölksyra upp över öronen och ben som bara inte vill trampa samtidigt som pulsen inte alls gått upp. Spänningar i hela kroppen som inte vill ge med sig. En kort stund tänkte jag att “nä jag ska inte starta, min kropp vill inte” men självklart så startade jag. Gick ut lugnt, det är inget vidare att ta sig an långa långa backar med känsla att andas genom sugrör. Borde gasat mer i första backen såklart för det blev en jäkla röra i skogen sen men, det hade kanske inte ens gått. Hittade ryggar att ta rulle på när vi väl var på banvallen vilket var skönt. I skogen kändes det lite bättre. Öglundabacken var inte det minsta rolig och jag som vanligtvis är bra på långa backar, jag vill ha tillbaka min kropp.

Någonstans runt varvning fick jag svårare med andningen och fick slå av på tempot och bara försöka få luft. Visste att jag låg tvåa och tänkte att det är också bra, “Linda du behöver inte jaga ihjäl dig nu för att vinna”, det var vad kroppen sa till mig. Någonstans i ryd-skogarna släppte det lite och det gick så mycket bättre, fick lite fart på benen. Funktionärerna i Ryd-depån är för övrigt nog hela långloppscupens bästa, de är så grymma på att peppa och serva så ni anar inte, jag tänkte precis samma förra året, de är helt enkelt bäst. Lycka att få passera dem två gånger också liksom :) Sen är det fantastiska stigar, kanske lite väl lerigt på sina ställen i år men det går. Lyckades med att göra en riktigt snygg OTB rätt ner i ett helt hav av lera.

Tog mig uppför sista backen “Strupen” cyklandes, det är så svårt att beskriva hur jäkla tuff den där backen är efter nästan 8 mils cykling, alltså den är tuff att bara cykla en gång pigg.

Lyckades hålla alla andra grymma tjejer i D30 bakom mig utom snabba Helene från Borås och åkte in som 2:a, jag är nöjd.

Fick tips om att unna mig typ massage, kanske ska ta nån semesterdag också. Jag är liksom värd det…

Andreas åkte också, han startade långt bak i fålla 4 med flera hundra framför sig men åkte in som 11:a i H40, hur bra som helst! Men det är väl ingen som är förvånad ;) Nästa lopp slipper han brottas med så många i början och får en lite mer ärlig chans.

Extra tack till Maud också för att jag fick langning, guld värt! och så fick jag träffa Elna och alla andra tjejer som cyklar, härligt :)

Terminens sista pass

Igår ledde jag terminens sista pass på friskis. Ibland måste man lyssna på kroppen och plocka bort saker från schemat för att orka med. Det går inte att leda och dessutom göra det bra när kroppen inte har ork.

Precis så är det nu. Jag behövde skala bort lite.

Passande så regnade det ute och var såkallat skitväder.

Det finns saker som jag inte tycker är ok på spinpass. Jessica Clarén har skrivit om det här.

Om jag drar ut på tiden är det ok att gå den tiden det står att det slutar, men att trippa ut när det är 3 intervaller kvar känns inte ok. Nä, jag förstår verkligen inte de som så fort passet är slut studsar av cykeln och springer ut, har vi så bråttom att 5-7 min till är för mycket?

Nu ska jag bara cykla ute, så regnet det får gärna försvinna, jag vill ha sol och sommar och cykla kortbent och skaffa cykelbränna :)

Tävlingspremiär!

Förra helgen åkte vi Kolmårdsbiken, det blev så att jag åkte dit och körde, Andreas blev så sugen på att köra när det pratades tävlingar hit och dit och han satt på konferens med jobbet så han följde med.

Fredagen bestod mest av all dagen-före-stress, fixa matsäck till morgondagen (pannkakor) och ladda med mat, Andreas bytte däck på bakhjulet. Första tävlingen, vad har man med sig? Hur kan man glömma allt på ett år?

Strålande sol och så härligt att åka iväg tillsammans och åka. Väl nere så kommer ju tävlingsnerverna direkt, eller vi hann ju med TVÅ stopp på ditvägen så de var säkert redan nervöst. Hittade den här roliga platsen och funderade på om det fanns nåt platt till mig. Rätt udda att av ALLA småvägar vi åkte förbi och inte åkte in på så valde vi just den här som hade ett träd fullt med kläder.

10171146_10152426555844359_3472802228731633622_n

Ställde mig långt fram vid starten men gick sen ut väldigt lugnt, ville inte krångla till det på första gräsplatten. Tuggade på utan att gå på rött uppför första långa backen och blev ifattåkt av både Elna och Maria, jaha nu är det bara haka på, kom ifatt fler damer och tänkte att ok det är så här fort jag måste åka om jag vill vara med. Väldigt skön känsla att kunna följa på grusvägarna, det som varit min största svaghet förra året. Ovanligt att ha så många damer omkring, i vanliga fall ser man inte röken av dem så att man inte har en aning om vart man ligger på för placering. In på stig och banan skulle ju vara torr men de första surhålen är nog svåra att nånsin få torra. Hamnade sedan rätt ensam i fältet, lite stressigt. Loop 1 och 2 gick rätt fort, speciellt andra, ut på tredje och nu började jag bli rätt trött. jisses, sista loopen var som svarta spåret i Marka gånger 10, eller som Andreas sa “marka on drugs”. Det var tuffa uppförsbackar, stökiga nerförsbackar och drop till höger och vänster. tänk va kul att köra den loopen om man vore pigg! Det var inte dock jag. Kom imål och kändes mest att jag ville krypa ihop i en liten trött hög, men också otroligt nöjd, visste inte om jag var 3:a eller 4:a, sen visade sig att jag kom tvåa! Suveräne Linn T hade tydligen blivit visad fel väg, synd för henne, hon ledde ju stort.

Andreas åkte in på 15:e plats, så jäkla bra, han har väl inte haft sin mtb i en månad ens och det var inte lätt stig. Urstark är vad han är.

Riktigt nöjd att jag åkte loppet, kan absolut tipsa andra om det. gillar man inte stökig terräng så ska man kanske fundera om man vill utsätta sig för sista loopen.

I måndags var det träning med Almby, men ingen tjejgrupp, det skulle cyklas stig och då är det bättre att dela upp sig efter nivå. Tjejgruppen är super när vi kan cykla varvbana och efter egen förmåga eftersom det är så spritt efter hur länge man cyklat och på vilken nivå man är. Nästa vecka kör vi tjejgrupp igen.

Jag hade ingen grupp men hakade på blå sen en sväng. Roligt!  Så övade jag en del teknik, ett litet minhopp (babysteps, babysteps).

Trek var där och visade cyklar, fina! Borde jag inte få ha en ny racer? Magnus från Winforce var också där. Ska komma förbi med lite nya produkter och flaskor, bra inför tävlingssäsongen nu. så var det såklart kul att berätta för Norra Cykel hur bra det gått på tävlingen, fick även med mig en torr olja från Würth hem som jag ska testa.

10295802_10152432099379359_6410232845579011660_n

Igår var det XC-debut och nervöst. 1:a Majloppet. Rätt stökig bana men fin, smal stig. Lite som hemma ungefär i terrängen. Kom iväg urdåligt, det var två startled och vi var bara två st från D30 som stod i det andra ledet bakom alla andra. Låg tvärsist men lyckades cykla upp mig lite. Näst sista varvet skulle jag köra om, blev ju halvbra då jag krascha och tyvärr drog med mig den tredje tjejen i D30 också, förlåt igen för det. Vann D30 men det är aldrig kul när man förstör för någon annan. Rejält blåslagen blev jag på köpet också.

skrap
Hade velat åka ett varv till eller fortare från början kändes det som.

Läskigt drop på banan

20140501_144914_7