SM-Guld!

Hemma igen efter 3 dagar nere i Jönköping med förberedelser och race. Vet inte vart jag ska börja, det har varit en helt fantastisk helg och jag är så himla nöjd.

Jag och Andreas åkte ner på torsdagen, lunchade med utsikt över Vättern och hade det allmänt bra. Vi testade banan, både sprint och XCO, körde en 4 vändor i Kings Landing och kände att jag hittade bättre flyt nerför hela tiden, bra! Det sista hoppet fick jag inte till dock (fegis). Vår klubbkamrat Johan kom ner och vi skulle ut och testa lite med honom, tyvärr tog det slut alldeles för fort då han krascha i the wall och istället för SM för honom blev det akuten och fraktur på skuldran. Så jäkla tråkigt! Jag åkte en sväng själv och Andreas stannade med Johan. Kunde sen köra lite ihop igen när ambulansen varit där och blev ett varv till på banan samt lite sprinttester.

Fredagen var det XCE, sprint. En lång dag. Jag körde mitt kvalheat kl 9:58, sen blev det en lång väntan. Gick inte fullt i kvalet, åkte bara på i lagom fart och hade andra bästa tid, men jag visste ju att jag kommer kunna åka mycket fortare, fast man vet ju inte hur de andra åkt, de har kanske också spart massor.Finalerna drog igång kl 13, jag var i finalheat 74, SJUTTIOFYRA! Räkna 2.5 min/heat så kan ni ju ana att det sin lilla tid. Åkte i närheten av arenan och högtalaren för att ha lite koll, heat 69… sen helt plötsligt hör jag mitt namn “Linda Meijer kom till starten”. Va!!!?? Tokstressade ner till start, in i fållan och fattade ingenting vi var ju på heat 71 nu! Hann inte slänga i rätt växel, inte ge Andreas mobilen och flaskan. Det var bara pang på startposition. Väl i startpositionen så fick jag nordens bendarr, de bara skakade hejdlöst, tokstressad. Tänk er 90 grader mästarnas mästare, sånt bendarr. tog ner benen, speakern sa 15 kvar, upp igen, pang. Fick den sämsta start jag fått, 15 kvar betyder alltså närsomhelst. Låg inte alls bra till och jag som brukar vara startsnabb, men jag tuggade på och i första lilla backen kunde jag ta ytterkurva och gå om, sen efter det tekniska partiet och mot S-svängen kände jag att det här är nog lugnt. Andreas stod i kurvan där och skrek, tror han sa redan då att det är lugnt. Sen vänder banan upp och då ser man de andra och då visste jag att jag måste krascha för att de ska ta igen det. Inga risker nerför trappen och sen var det bara målsväng och spurtraka. Så skönt! Kände någonstans att jag borde vinna det här, men man vet aldrig, allt kan hända så det var skönt att det gick vägen. De hade ändrat startordning, eller som jag fick höra sen, läst fel från papprena, klantigt och det gjorde att jag nästan missade min start! De ska dock ha en eloge för att att de dagen efter bad om ursäkt :)

Vi firade med att grilla korv på campingen, ett par klunkar lättöl fick jag i mig också och lite promenad med solnedgång över Vättern.

Lördag och XCO, det rejset som jag allra helst ville vinna, förra årets andraplats gillade jag inte. Återigen fick jag en katastrofstart, måste lära mig att 15 sek betyder inte 15, snarare 5! Låg nog sist första biten. Samma start som sprinten men minus de tekniska bitarna. Avancerade ganska lätt och la mig som tvåa bakom urstarka Malin, vi två körde sen mer eller mindre ihop hela loppet. Jag gillar inte att ligga för tätt bakom så höll mig några meter bak som en bit in på loppet råkade bli lite väl långt, trodde då att nu försvinner hon. Hade en miss i en av branta backarna där jag kom för nära henne och fick inget flyt och bakdäcket släppte direkt så fick springa/gå upp vilket tar tid! Det är ju det som kan vara risken med att vara för nära, att man får stopp och då rinner tiden, jag föredrar att få åka mina spårval och min fart. Innan Kings Landing lät jag henne få lite mer lucka för att jag rullade ändå ifatt det nerför det partiet sen. Dessutom hoppade jag sista hoppet och det vann man tid på. Kände mig stark uppför hela loppet och sista varvet försökte jag mig på att gå om i backen upp mot the wall men hon svarade sjukt starkt och jag kom inte om. Efter det trodde jag nog att det är kört, tog min fart nerför b-spåret och uppför nästa backe som var den sista rejäla stigningen. Tog mig upp i ren krigarstil, där på toppen stod coach Ola och nyckelbenet Magnus P och vet inte vad de skek men jag kände att jag fick en jäkla fart. Slakmota upp och där stod den bästa av de bästa, min fina Andreas som skrek (vad vet jag inte) men jag bara kände att jag flyger fram, bara gasa och så var jag ikapp och förbi, sen var det bara fullgas i de ca 3-4 min som var kvar. Pingislunga och vilja. Andreas sprang och skrek lite varstans (banan gick så kringelikrokigt där så han såg mig flera gånger), jag vet att jag tänkte att jag tänker inte komma tvåa, jag vill vinna! Aldrig ge upp, aldrig ge sig. Ola sa under loppet vid ett ställe att “ska man vinna idag, då ska man tåla mer smärta än dig”… och i skidåkarstil var jag tvungen att ligga ner i målområdet, det gjorde ont, men det var det värt!
IMG_169433364261469Toppen av sista rejäla backen, än så länge tvåa, men jag grävde fram en attack och en 4 min spurt. Det finns alltid lite till….(Foto Ola Hellström)

Jag är så himla glad för det här och har njutit, kramat om andra Almby-åkare och härliga människor som jag får förmånen att träffa på alla tävlingar här ute i landet. Tack Almby Ik, det var så kul att ha så mycket stöd längs med banan, tusen tack till er, alla vuxna, alla ungdomar, alla! Tusen tack till Ola för pepp och coach. Tack till Norra Cykel för att ni fixar grejer åt mig. Tack Winforce för bra grejer att ladda med och ha under loppet. Tack Urban för att du parkera i langningszonen hela loppet. Tack till Lars-Olov på kroppshälsan för att du fick ordning på min rygg så att jag kan andas. Och tack du allra bästa människa för att du är det finaste jag vet Andreas och för att du stöttar mig hela tiden.

Nu laddar vi om, säsongen är inte slut, men först njuter vi nån dag till :)

20140719_180439

Advertisements

Laddar för SM

I veckan var jag hos Lars-Olov på kroppshälsan som gick loss på min nacke och min rygg. Hittade flera saker som kan påverka min andning och kan vara en anledning till att jag haft så jobbigt att andas.

Idag var jag i Marka och körde 3 progressiva varv på svarta slingan. Första kändes kontrollerat, klarade inte stenkistan och åkte dessutom runt hoppet då jag inte riktigt kom på cykeln och ville gärna inte hoppa då. Andra varvet lite högre fart och klarade kistan och hoppet. Sista varvet var det nära att jag klarade kistan men icke.

Det bästa var att jag åkte mina 3 bästa tider nånsin på spåret och fortare varje varv.

Roligast var väl att jag första och andra varvet mötte en liten snok, jag gillar inte ormar, inte alls och verkligen inte när de helt plötsligt är framför cykeln. Andra varvet kom ett litet ahhh och sen var jag lite arg på ormen så skrek att “Orm, försvinn från min stig!”, det äldre paret jag såg sen på motionsspåret log rätt mycket åt den skrikande cyklisten ;) men jag vann för tredje varvet låg ormen och gömde sig.

Läste även i Olas blogg att en av mina absoluta favoriter när det gäller utför är helt förstörd, blir så ledsen. Sist när jag cyklade nerför mötte jag ju markägaren vid slutet, ni vet han som demonstrativt tog två steg mot mig för att verkligen markera att jag inte var välkommen (jag cyklade väldigt långsamt då), han ar väl avverkat på ren illvilja för att ingen ska få njuta av fina stigar.

Igår firade vi in att Andreas har semester, var ute på ett ganska nytt ställe och åt. Makeriet, och jisses va gott. Bra service, god mat och som Andreas sa, inte två korslagda sparrisar och en liten köttbit. Utan det var en rejäl portion. Drack en supergod fördrink, gott vin. Helt klart en väldigt bra kväll. Kan lätt rekommendera att gå dit!

En knapp vecka till SM, ska bli kul, imorgon kör jag Mariestad, flera tuffa pass den här veckan men ska ge allt jag har så får vi se hur det går.