VM-silver!

Det är gjort nu, min första start i ett VM. Förra hösten skrev jag om målen för säsongen 2014 i ett mail till Ola, samt för att få ner det på pränt för mig själv. Mitt mål med just VM var att åka ett lopp som jag kunde vara nöjd med, att känna att jag gjorde allt utifrån mina förutsättningar och vad det skulle räcka till i placering kunde jag inte veta. Jag gjorde just det, åkte i mål och kände att jag gjort precis allt det jag kan, det räckte till en silvermedalj. Det är lite overkligt och svårt att smälta.

Vi åkte upp redan på torsdagen för att få två dagar att träna på banan. Finns inte så mycket att säga om banan, det regnade, regnade och sen regnade det lite till. Det gjorde allt mest tungt, blött, lerigt, halt men jag tyckte att jag åkte rätt bra på stigarna och såg det inte riktigt som någon nackdel. Arrangemanget i övrigt har jag dock inga goda ord att säga om. Våra träningstävlingar hemma är proffsigare…

Jag hade ju med mig min superman A, vi åkte två varv på fredagen, långsamt kollade spårval och A och B-linjer. Bestämde mig direkt vid första för att A inte var några problem alls. Så kom jag till andra, ett dubbelhopp. Stod länge och tittade innan jag ivrigt påhejad av en norrman körde. Så glad att jag gjorde det, för ju fler gånger jag körde desto roligare blev det, jag vill hoppa mera, mera!
Sista stället trodde jag nog att jag skulle köra (efter att ha sett den där filmen där allt såg så lätt ut) men nej jag valde B där och det är jag i efterhand glad för. Egentligen inte svårt, men jag gillade inte mossa, lera på hal brant berghäll och resonerade som så att jag kan förlora mer än jag vinner där. Lördagen åkte jag ett varv med A och coach Ola, de sprang runt i leran och jag cyklade, fick en väldigt bra känsla för de leriga stigpartierna.

Lite bilder från banan som jag tagit eller ärligt snott från nån som var där.

 

(Ber om ursäkt för att bilderna hamnar huller om buller, fattar inte hur man ska få dem att hamna snyggt!)

Raceday, jag har nog aldrig varit så nervös. Fick knappt i mig frukost, ont i magen, svårt att andas. Herregud liksom, det är inte värre än ett vanligt lopp försökte jag intala mig. In i startfållan och jag hade dagen innan kollat av seedningen, fick till svar att alla stod i samma rad. Då spelar det ingen roll om jag är seedad eller ej tänkte jag. Så var det inte utan jag hamnade i bakre raden, påpekade det för han i fållan som såklart inte kunde göra något åt att jag fått fel information. Kom ändå iväg bra och det var inga problem att åka om i starten.

Jag hade bestämt mig för att gå ut kontrollerat, vi skulle åka 3 varv och jag visste att tävlingstiden skulle bli minst 1:45, vi tävlar sällan längre än 1:15-1:20 hemma på XCO-tävlingar så jag hade respekt för tävlingstiden (i jämförelse så var SM tex strax över timmen). Nu går det ju ändå så fort i början och man kan ju inte åka och finåka så fick dra på rätt mycket uppför startbacken men ändå kontrollerat, låg bra med, ungefär där jag ville. Låg 4:a i början men i långa backen tryckte jag på och avancerade till 3:e plats. Vid hoppen var det rätt mycket folk, kul! När sen nästa alternativspår kom var det stopp vid A och jag var rätt nöjd att jag bara åkte mot B och kunde då avancera till 2:a plats. En plats jag höll, avståndet var rätt lika ner hela tiden. I början av sista varvet kände jag att Malin som låg 3:a plockade lite men jag stressade inte upp mig, däremot gick jag allt jag hade sista långa backen och efter det åkte jag så fort jag kunde utan att stressa och kunde dryga ut till mål. Åt hon som vann var det inte mycket att göra åt, hon var långt före (4 min). Väldigt nöjd med min åkning, jag gjorde få misstag, åkte bra och med en snittpuls på 94% kan jag lova att jag alla fall gett allt!

På vägen upp till vårt boende sen så släppte det mesta och det kom en och annan glädjetår, att få skicka sms hem och berätta kändes galet bra. Ibland får jag liksom nypa mig i armen när jag tänker på att det är 3 år sen jag började cykla, och det bara på skoj, det är bara mitt andra tävlingsår. Jag åker ju fortfarande runt och känner mig som en nybörjare.

Det finns nog inte ord för hur mycket min A betytt, han har servat hela helgen. Fixat med cykel, langat, klockren langning dessutom. Hejat och peppat, åkt runt på en bana med mig som jag vet att han om han fått välja inte ens hade tänkt tanken att åka. Bara det att han åker till Norge med mig liksom. Dessutom har han stått ut med att fokus legat på en resa i Norge ända sen i vintras.

Tack också till Ola för pepp, träning. Norra cykel för att jag får cykla på en rakethoj. Winforce för bra grejer att ladda med. Almby Ik, vi är en grym förening och jag trivs så himla bra med gemenskapen som finns, bästa!

Vad händer med bloggen nu, jag vet inte, jag har varit på VM, vart går vägen nu? jag måste byta namn, alla förslag är välkomna :)