Semester i Barcelona

Vi är hemma nu. Det har verkligen varit välbehövligt. Sol värme, shorts och linne, bad i havet. Men nu är det slut, tillbaka till regn, rusk, grå höst och jobb. Längtar redan till nästa resa, vet bara inte vart och när det blir av.

Lördagen firades att Andreas nästan fyllde år (han fyllde ju på resdagen liksom) vi var på Camp Nou och såg Barcelona spela. Vilken grym känsla! Superbra platser, nästa så jag kunde lukta på gräsmattan. En upplevelse, helt klart.
20141018_194505 20141017_114434

 

Advertisements

Badbollen som sprack

Det har känts så, som att nån stack hål på en stor ballong och allt bara pös ut, kvar blev en skrynklig oanvändbar sak. Efter VM i augusti har jag varit en del förkyld och sen ganska trött. Inte orkat tänka riktigt på tävlingar, hårda träningspass eller nästa säsong. Jag har tränat lite, inte strukturerat utan det som just för dagen känts som kul. Har försökt springa lite mer och ladda om. Gått i skogen och plockat svamp, cyklat pannlampspass för att det är mysigt.

Mentalt har det varit ett rätt tufft år med jobb, byte av jobb, hårda träningspass ända sen november. Jag har haft mina andningsproblem hela våren och sommaren och som just för tillfället inte är bra alls. Det har varit att ladda för tävlingar, ladda om, urladdningen på SM och sen VM. När man är mitt i det så märker man inte av det, tåget bara tuffar på, men sen efter så kommer det, och jag har ju aldrig tränat eller tävlat såhär, alltså inget konstigt. Igår var jag på trevlig middag hos Ola och erkände för honom när vi pratade igenom säsongen lite att i bilen på väg från prisutdelningen i Lillehammer släppte så mycket nervositet och stress att tårarna bara rann. Det gick liksom inte att hejda. Det var svårt att ta in att jag satt med ett VM-silver runt halsen. Jag tycker fortfarande att det är helt galet hur bra året varit, hur ska jag nånsin toppa det här? Men jag tar med mig att jag har förmåga att prestera när det gäller och tänker på Olas pepp från SM.

Ska man vinna idag, då ska man tåla mer smärta än dig…

Självklart måste det ändå tänkas lite cykel, men jag kan tycka att det är stressande och lite jobbigt att behöva tänka så mycket på det och vill helst stänga av. Ladda upp batterierna ordentligt för att nångång  i november få börja om igen, med hårda pass, distans på grusvägarna, plågsamma intervaller, sladda i snö och bara träna så att i april sen längta efter första tävlingarna så det spritter i kroppen.

På onsdag flyger vi till Barcelona jag och A. Löparskorna ska med men cykelskorna de får ligga hemma. Vi ska njuta av god mat och ha lite semester, det är jag värd, det är vi värda, min fantastiska man och jag.

Sista måndagsträningen med tjejgruppen

 

Igår var det sista organiserade måndagsträningen för säsongen. Nu går vi i vinteride för att återkomma ännu bättre till våren. Temat var ledarnas surprise och jag hade förberett en överraskning för min tjejgrupp. Tillsammans med Matte F som har hand om den blå (nybörjare) gruppen på killsidan snitslade vi en ca 800 m lång bana på nästan bara stig i Marka. Eftersom marka ser ut som det gör blev det en och annan sten. En rätt intensiv bana som innehöll det mesta,igångdrag, en tuffare backe och tekniska partier. Lägg till lite mörker så blir det trixigt.

12 tjejer och 12 herrar blev det totalt som kom den här sista måndagen. kul! Reaktionerna när jag berättade att vi skulle tävla lite var blandade. En del ville inte alls. Vi åkte ett gemensamt varv och sen delades det ut nummerlapp, all in ska det va! Även om det såklart mest var på skoj.

Man fick ställa sig i startled efter ambition och vi kan säga att ambitionerna var inte så höga, ingen ville ju stå längst fram! Men iväg kom de! Hela långa ringlande ormen med pannlampor.

Pannlampor i en lång orm…häftigt. (Foto: Mattias F)
avslutningHade med mig Andreas som hjälp för att ha koll på varven så vi stod vid varvningen han och jag. Tusen tack!

Det är kul att se, hur det liksom växer små horn ur pannan på folk när det ska tävlas, hur annars så lugna och inte alls tävlingsvana människor helt plötsligt börjar punka och svära över hoppande kedjor så det fräser ur munnen. (förlåt att jag skrattade lite åt dig just där och då) Och de där som inte ens skulle tävla, eller tyckte att nummerlapp var onödigt när man ändå skulle komma sist, ja de körde ju för allt va de kunde och jag tror nog de också ville komma ifatt den där lampan framför sig. 4 varv kördes och jag tror det var alldeles lagom långt för alla och jag är övertygad om att den sista backen kändes på sista varvet. Jag tror också att alla hade roligt, att det blev bra, tävling är trots allt bästa träning ibland. Man tar i lite mer, åker lite fortare, vågar lite mer. Prispallen fick chokladmedaljer och resten delade på fjärdeplatsen, placering är ju trots allt inte alltid viktigast utan att ha roligt och flytta gränser nog så bra.

20141006_190317

Prispallen. Susanne som vann körde dessutom utan lampa! Respekt på det!

Jag ville också visa lite att det är inte farligare än såhär att tävla och på söndag är det klubbmästerskap och det finns en vanlig motionsklass så man kan ta det hela som bara bra träning.

och i vår återkommer träningstävlingarna,
då vill jag ha en hel start med bara tjejer

Tack för det här året, ni är grymma och jag hoppas ni ser tillbaka på vart ni var den där första turen när vi stod i skogen och pös stenhårda däck till höger och vänster, när det gick hål på minst ett par byxor varje pass och lappade knän fick en nytändning i våra liv. Kommer ni ihåg sörbybacken, när jag tvingade er nerför och den var brant, tänk på att ni nu dammar nerför steniga branta backar och dessutom i mörker, det kallas utveckling och det är så grymt! I love it! Slå er för bröstet och tänk på ur jäkla bra ni blivit!

…och nästa år på måndagsträningarna,då ska vi utmana oss ännu mer, flytta fler gränser och utvecklas men framförallt så ska vi ha så jäkla skoj!

Glad stolt ledare med hyss på gång! :)

20141006_171855