Tjejfrulle

Summerar en bra vecka bakom mig, hade ett sånt där intervallpass i fredags som man kan gå ifrån med känslan att “shit vad jag är grym”, mera watt än tidigare och sånt är alltid bra/roligt/motiverande. Sen fick jag även till ett fint distanspass på helgen nu när det bara var några enstaka minusgrader så man inte förfrös helt. Tro nu inte att jag åkte omkring och svettades, nej nej, frysfötter och klena fingrar frös ju ändå. Att det ska vara så svårt för just de delarna att tåla kyla. Jag har ändå ullstrumpor, vinterskor och skoskydd på mig, men nä, fryser ändå. Blev en tur till Kilsbergen och galet va fint det var! Snö på träden som i en Viktor Rydberg dikt, men nu töar det. Min önskan är att snön på isarna töar och sen fryser det så det kanske blir fin skridskois, man kan ju hoppas :)

20160123_115131

Gluttade lite i min träningsdagbok från februari förra året och läser den här kommentaren, med tanke på bra och mindre bra intervallpass.

“Note to self, håll dig på bestämda watt,
få inte hybris!”

går under avdelningen: intervallpass som inte riktigt gick som man tänkt…

Idag har jag haft Lotta här på frukost, Linnea kunde tyvärr inte då hon fick jobba, vi har pratat tjejträning och funderingar kring årets upplägg och om livet och allt möjligt. Ser fram emot när tjejträningarna börjar igen i vår och vi ska försöka klämma in lite grejer innan dess också. En sak är säker, det är inte ont om idéer eller åsikter i vår grupp, nu ska det bara finnas tid och möjlighet att pussla ihop det med allt annat.

Jag är säker på att det finns fler sådana därute, både idéer och åsikter, vad skulle du vilja ha mer av på tjejträningarna? (kan ju inte lova att det är genomförbart, men vem vet, kanske)

Advertisements

Inlägg 100 och en bra vecka.

Förra blogginlägget var visst inlägg nr 100, eftersom jag inte är av den kalibern att jag bloggar varje dag (finns inte en chans i världen att jag hinner det) så är ju 100 inlägg rätt många.

Veckan som var har varit hektiskt, med mycket jobb, mycket skola och bra träning, känns skönt när man kan stänga igen veckan och veta att  alla passen är körda samt att det faktiskt gått bra. Det enda som sket sig var löpningen, hade tänkt att ta det på gymmet (eftersom den sibiriska kylan är på besök) men kom dit utan skor och även om jag fick låna ett par så springer jag helst i mina egna. De lånade hade dessutom några år på nacken och ingen innersula, knappast bra för mina fötter. Blev en del övningar i strumplästen helt enkelt.20160115_143440

Det är ju ett helt sagolikt vinterväder ute men också riktigt jäkla svinkallt, när det är runt -20 så tycker alla fall jag att det är lite väl kallt ute. Som tur var har jag haft en hel del innepass på monarken inplanerade och distanspasset körde jag en kortare variant av på trainer, kul? Nja, inte så värst men det funka även om jag föredrar att se lite ute och inte bara stirra in i ett fönster. Det är lätt att tänka att man borde gett sig ut, speciellt när man ser att flera andra är ute, men jag läste ett bra inlägg häromdagen hos Henrik Öijer. Vi är ju faktiskt olika och tål kyla olika bra. Jag är en riktig fryslort, förfryser händer och fötter vid några ynka minusgrader. Trivs i mössa från september-maj, mina öron vill inte frysa de heller. Och man ska inte ge sig ut bara för att andra gör det utan lyssna till sig själv och vad som funkar. Sen ska det ju vara roligt också, och jag har svårt att se det roliga i att åka och frysa. Då ger ett innepass mig mer. Sen gillar jag ju vintercykling, men det får inte vara för kallt.

Fick även mumsa i mig årets första semla och laga favoritrecept med pumpa. Bra vecka helt enkelt.

Idag körde jag ett 2*20min tröskelpass. Det är inte ett favvopass, jag tycker det är svårt att hålla fokus så länge och efter en ca 12 min börjar jag titta alldeles för mycket på klockan. Sen är det inte lättare när sadlarna på våra testcyklar är minst sagt osköna, efter 25 min börjar jag skruva på mig för att hitta en bekväm sittställning, ju längre passet går är det svårt att fokusera på nåt annat än att jag sitter dåligt. Men imorgon är det jag som åker och fixar en ny sadel på Uno Forsberg Cykel.

Har även lämnat lilla Smulan till veterinären för kastrering idag, nu är hon hemma igen och en klart missnöjd kisse med plaststrut på huvet. Som den skadeglada person jag är fnissar jag rätt högt när hon går in i dörröppningar med struten. Inte koll på läget :)
20160119_171450

 

Det räcker med snö nu, jag är nöjd :)

I november tjatade jag om snön som jag så gärna ville ha för att det blir mycket ljusare och vi mår mycket bättre om vi får lite snö. Jag har fått snö nu, i mängder och behöver inte en endaste millimeter till. Jag är nöjd, det är nog, jag vill inte ha mer, ok?

Veckans träning har flytit på bra. I lördags körde jag 5 st maxintervaller och trodde på fullaste allvar att jag skulle kräkas. Alltså FEM ynkliga korta intervaller och helt slut. Jag brukar inte känna så efter intervaller, klart jag blir trött, men inte kräkfärdig. Jag kanske har tagit i för dåligt helt enkelt. Nu är det dock inte nåt jag strävar efter eller tror är det bästa att vara kräkfärdig efter varje pass, olika intervaller har ju olika syfte och är olika jobbiga.

På söndagen var det ett distanspass som skulle avverkas, jag valde att åka ensam utan A som fick dra en egen sväng han med. Ibland är det bra att köra ihop men ibland blir det också att jag ligger på lite för hårt för att vara distans när jag kör med honom och jag kan också tycka att ett par timmar solognetade är rätt skönt. Jag får liksom hålla mitt tempo då. Det snöade och blåste och blåste och blåste och snöade, riktigt skitväder alltså. Det blev också mycket jobbigare än tänkt då det var svårt att hålla nere nån puls i slirandet i modden och inte gick det fort heller, man måste ju liksom ha styrfart och kan inte åka hur långsamt som helst. När jag passerade Götabro fick jag för mig att åka via Fjugesta, tittade på klockan och räknade i mitt huvud att det borde ju bli ganska prick 4 timmar. Vilken miss, trodde i min lilla värld att vägen skulle vara bättra så att jag kunde hålla typ samma tempo men icke. Massa snömodd och motvind deluxe, att sen sista biten i utkanten av stan inte var plogad och jag fick bära runt på ett par kg extra snö i varje hjul. På riktigt, då blev jag gråtfärdig, men landade på 4h15 min, fast den där extra kvarten var mentalt som kanske 7 timmar extra. Summa av passet, kände mig pigg stark och grym i början och som en skrynklig trasa sista timmen. Klämde i mig en Winforce-gel efter 3 timmar, den satt fint! Tyvärr tror jag att jag blev lite frusen när jag stanna och dessutom blöt om händerna för sista timmen började jag frysa rätt bra om händerna. Kanske kunde mina vantar inte heller stå emot mer blask. Annars var jag faktiskt inte så frusen av mig under passet utan klarade mig bra. Veckans distanspass lär dock frysa bort, de två dagarna jag har möjlighet till distans ska det enligt prognosen bli neråt -20 och jag är inte riktigt gjord för den typen av temperaturer. Får bli ett “säg hej till trainern-pass”. Funkar bra för pannbenet det med, för finns det nåt tråkigare än långpass på trainer?

Inte det bästa av väder men det gick….

20160110_130258

Nytt år och nya möjligheter?

Varför är det alltid så att bara för att det är nytt år så finns det nya möjligheter, borde det inte rimligen vara så varje dag? En ny dag att göra nya val, förändring eller sätta upp mål. Men kanske gillar vi människor helt enkelt att göra avstamp vid tillfällen som ny månad, ny vecka och framförallt nytt år.

Mitt nya år då? Jag vet inte, jag fortsätter nog ungefär som nu, en hel del känns oklart, vet inte hur mycket jag ska tävla eller vilka tävlingar (har inte fått jobbschema klart, svårt att planera då). Några stora planer har jag inte, jag vill gärna åka veteranVM men det ska funka med logistik och allt annat också, men får jag till det så är planen att jag kör. Nu verkar det ju också klart att det går i Italien så bilresan blev väldigt mycket längre om vi ska åka. Men när det gäller cyklingen vill jag framförallt utvecklas som cyklist, lära mig nya saker, åka fortare och bättre. Och ha roligt, njuta och uppleva saker från cykelsadeln. Tackar inte nej till att åka iväg och cykla någonstans igen, men någon sådan resa finns inte inplanerad. Sen längtar jag lite efter vår tjejträning, att utveckla och göra den ännu bättre!

Träningen har rullat på bra senaste tiden, lite mindre stress har gjort mycket. Nyårsdistanspasset blev sådär bra som jag ville. Snöiga (ibland lite väl sliriga) vägar ut till Kägleholm och sen hem, solen sken och det var verkligen superhärligt. Saltmoppen är dock i behov av kärlek, lika mycket putsa och feja som jag håller på med fincykeln, lika lite omvårdnad får saltmoppen så det rullar trögt och rasslar lite här och där. Det kan hända att en del delar inte får se nästa vinter…

Igår hade jag en riktigt grymt TC-pass med mer watt än jag trodde ja klarade av, gick därifrån med en bra känsla i kroppen. Den där Monarken är bra på det viset att den verkligen ger siffror på om det går åt rätt håll.

God Fortsättning nu taggar vi nytt cykelår med ännu fler härliga upplevelser, nya möten och roliga cykeläventyr.

Lite bilder från Nyårsturen till Kägleholm via Oset.

20151231_14171820151231_12293720151231_120251