Tjejträning, MTB-dag i Ånnaboda och nervös premiär

 

Tjejträningen är igång. I onsdags var vi smått otroliga 27 tjejer på träningen, en ruggig dag i April. Det är inte klokt. (Det gamla rekordet kan nog ryka i år, och när det gör det lär vi behöva äss i rockärmen för att klara oss på två ledare.)

Det bästa med vår träning tycker jag är just att alla ska ha möjligheten att vara med, det är ok att vara ny. Svårigheten i det är ju då att det även ska vara utmanande för de som har åkt lite längre. Det är ett pyssel och en utmaning att hitta de platserna i skogen där det dels inte är för tekniskt svårt men inte heller för lätt. Jag tror vi lyckas rätt bra med det men är nog också min största kritiker som hela tiden noterar vad som blev bra och mindre bra och vad jag ska tänka på i framtiden. En av de roliga delarna med träningen är just planeringen, jag gillar att reka banor, fundera på nya träningar, nya platser. Det ger mig så mycket att träffa alla, att åka dit och bygga banor, bygga hinder. Varvbanor är det vi nästan alltid kör, korta, men med möjlighet till avstickare eller olika val. Där kan man vara på olika nivå, man åker bara olika fort och olika många varv.

Sen pratar jag om utvecklingen, eller jag typ tjatar hela tiden om det. MEN, många av de här tjejerna har jag träffat nu under två år och det är sådana enorma framsteg så ni kan knappt förstå. Ni skulle inte tro det var samma tjejer. Det är svårare att se sin egen utveckling men hos andra blir den så tydlig och det är det som är så roligt, att det verkligen syns.

20160420_181336

Bygga små hinder….

Jag hade en trevlig fika förra veckan (det lär vi ju göra om!) vi pratade bland annat om allt det roliga med tjejträning och tjejläger. En sak är att tjejer kanske visar lite tydligare att de blir glada/nöjda/förvånade/stolta när de klarar något hinder de inte trodde från början. Om jag tänker på våra träningar så är känslan just det, att visa sig sårbar, men sen urmodig och stark smittar av sig på andra. Fler vågar, fler klarar det och det blir ännu mer glädje i gruppen.

 

Premiär i Säter
Till helgen är det premiär i Säter. Spännande. Vintern har varit stressig men träningsmässigt bra, jag har känt att det gått åt rätt håll men de senaste veckorna har varit sämre. Låsningar i nacke, rygg, revben. Ont och svårt att andas. Rejsade landsväg i veckan men fick inte luft, avhängd så det visslade om det och ledsen och arg på min kropp. Otroligt frustrerande. Vi får helt enkelt se hur det går. Har varit på behandling hos Citykliniken, massor har släppt, privilegierad och otroligt tacksam att få sådan professionell hjälp. Nu vänder det tror jag.

MTB-dag i Ånnaboda
På söndagen är det mtb uppe i Ånnaboda hela dagen. Jag kommer vara där med Uno Forsberg Cykel. Kom dit och träffa mig, testa en av deras demohojar eller bara snacka cykel. Du kanske ska ta en distanspass på cykeln, då är det bara att svänga förbi bergen.

Hoppas vi ses!

cykeltåg

Cykeltåg (Foto: Linnea)

 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s