Vätternrundan. 30 mil cykelglädje?

Idag drar de iväg, en jädrans massa cyklister som tillsammans har målet att cykla runt en stor sjö. Fyra gånger jag har startat den där rundan, jag skriver startat för jag har inte kommit i mål varje gång.

2010 stod jag som nykläckt cyklist redo för min första runda, med den ofantliga summan av 65 tränade mil. Jag skulle åka tillsammans med Liv och Kerstin (tyvärr tappade vi bort Kerstin i virrvarret av cyklister efter Jönköping). Det är ett himla tjat och hur många mil man måste åka innan för att få en bra runda. Helst 100, gärna mer. så med mitt milkonto kändes det rätt skralt och som en tuff uppgift. Men allt handlar ju inte om mil, för jag kom runt på precis över  11 h och det är kanske min härligaste runda ever. Ska jag cykla igen så är det nog en social runda med vänner som lockar mest. Soluppgång i gränna, kaffe i depå, flera depåstopp och prata en massa strunt i 30 mil. Jag vill dock aldrig se den sadeln igen. Efter att jag bytt sadel lite senare förstod jag att det inte måste kännas så att sitta på en cykel.

Sjukt aero jacka hjälpte till att höja farten…

2011. Då skulle vi helt plötsligt åka under 10 h. Det här är året vi stryker från listan över trevliga rundor. Jag och vapendragare Liv med sambo och vänner hade gått ihop med random people för att åka snabbt. Det gick jättefort, tog slut efter redan 12 min när nån icke särskilt van åkte in tvärt framför gruppen. Det är en av de värsta krascherna jag gjort och min nacke får jag fortfarande ofta ont i. Vi fick åka brytbil tillbaka, jag och Liv. Så istället för en ny runda fick vi först åka till akuten, sedan gå och se snabbgrupperna åka iväg och tillslut ta emot de som tog sig runt, och ja de klarade målet.

Av det lärde vi oss att vi vill bara åka med folk vi litar på till 100%. Nästa år, då jäklar.

2012. Året då rekordmånga bröt och folk åkte runt i sopsäckar. Säg hej till “Ostbankarna”. Genom örebrocyklisterna träffade vi en skara personer som hade gemensamma målet SUB10. Vi började åka rundor ihop, snacka om det ena och det tredje för att tillsammans åka fort runt vättern. Och på allvar, de här människorna, jag tycker om dem, mycket. Tillsammans åkte vi rundan, hjälptes åt i det ruggiga vädret, peppade folk som frös. Jag som i vanliga fall alltid fryser gjorde inte det, kan det varit värmen i gruppen som hjälpte till. Vet inte om jag skrattat så mycket under en och samma tur. I mål kom vi på 9:23, klart under målet. Och någon gång under färden blev vi ostbankare, det kan vi tacka Sasha och Gunnar för. Två pratkvarnar som ständigt höjer stämningen :)

Det blev många fikaturer med gänget. Men punka det får man allt laga själv. Erik fixar, vi andra tittar på ;)

IMG_3163

Trött. Skitig. Nöjd. Bästa syster mötte upp med cola. Livets dryck? när man har gjort slut på all energi i kroppen. eller bara vill ha socker…

2013. Rekordfart runt sjön. Året innan var ju så bra så gänget bestämde sig för att hålla ihop och satsa på att åka ännu snabbare. Några föll bort, några kom in, men upplägget var densamma. Cykla tillsammans, lära känna varandra, bli en samling människor som gör något tillsammans. Jag hade börjat åka mer och mer mtb så hade helt klart svårt för att samla mil (blir ju inte så många i skogen). Det här var också året som jag började tävla i skogen.20130610_072530 Helgen innan körde jag Lida Loop och gjorde en praktvurpa i skogen som resulterade i att jag tacklade en stor tall (som står kvar än) för att sen ligga sprattlandes på stigen och känna hur en H50 åkare kör rätt över rygg och ben. Klarade mig ju sjukt bra efter de omständigheterna, tog mig långsamt till mål och där klev jag av efter andra loopen. Startade vättern med kanske klungans snyggaste blåmärke.

De regnade inte, men det blåste någe överjäkligt, sida mot och det tärde på hela gruppen. Vi låg efter tidsplanen och såg kanske inte heller så hoppfullt ut. Efter 6 timmar åkte jag och längtade efter punktering för att få en chans att slippa plåga mig mer. Men ingen punka, jag bet ihop. Tillsammans och med några starka cyklister vi plockat upp längs vägen började vi plocka in. Tillslut nådde vi Motala på 8:53. Alltså, vilket gäng jag fått äran att åka den där rundan med, inte bara en gång utan 2. I helgen kör de igen, jag kommer heja extra mycket.

DSC_4624

Bakom Göran får man lä….bakom mig och Liv. Not so much…

DSC_4536

 

Lycka till alla som startar idag. Cykla snabbt och säkert. Men framförallt, kom ihåg att skratta och njuta lite ibland också!

Advertisements

En trött kropp på Lida

“Jag är trött”

Det är något som sägs ofta här hemma, för jag är verkligen trött. Både fysiskt och mentalt är jag så himlans trött. Det senaste året och framförallt sista halvåret har allt gått på i en rasande fart och det enda jag längtat efter är ledigt. Det var kanske därför den där lördagen jag hade i helgen kändes så himlans göttig, för jag fick vara helt ledig, kunde baka lite bullar. Här tänker kanske nån att baka är inte ledigt, men jo, att baka är att knåda lite deg, att skapa och känna lukter som man vill sprida ut i hela trapphuset för det luktar mums. Sen är det gott med bullar :)

Men ledigt har det inte varit speciellt mycket, det har mer varit en konstant stress. Tänk er en sån där silvrig marknadsballong, en figur barnen tar med sig hem och där hänger den i taket i flera veckor för att tillslut bara vara helt tom på luft. Det är så det känts, att luften tagit slut. Jag har kört distanspass i lugnt tempo för att få stumma ben av att bara titta på en backe, det har varit energilöst, helt tomt.

Det har senaste året varit turbulent på jobbet (skriver sällan om jobb och kommer inte börja, sekretess och tystnadsplikt ni vet). Men organisatoriskt har det varit rörigt, ingen chef, ny chef, inga vikarier etc. Stressigt och inte en speciellt bra arbetsmiljö och jag har haft svårt att bara skaka av mig, gå hem och låtsas som allt var som vanligt.
Utöver heltidsjobb har jag läst en kurs på distans, roligt, men ytterligare en sak som ska göras. Senare i höstas fick jag även chansen att läsa in Vård och Omsorgsprogrammet från gymnasiet via jobbet (fast på ledig tid då). ca 3 gymnasieterminer (eller 1,5år) på 6 månader, pang pang…. pust. En upplägg som dessutom varit ganska ostrukturerat, typ i stilen “och nästa vecka ska ni tenta av kurs x och y”. Jomenvisst, jag ska bara låna böckerna, läsa och gärna lära mig nåt, samt hitta vikarie (som vi inte har) på stört, enkelt. Jag har även försökt hinna med den där träningen jag pysslar med och som bloggen mest handlar om. Där och då kanske man skulle tänka att oj, det här blir lite mycket, jag kanske ska ta bort något, det hade så att säga varit the smart thing to do. Lite som fem myrors Brasse “vem ska bort”, och alla svar är fel, fel, fel! Vissa saker kan jag inte ta bort och vissa saker vill jag inte ta bort. Istället har jag tänkt att då och då kommer det lugna ner sig, och när det inte lugnade ner sig blev det en ny deadline när det skulle lugna ner sig. Och det har ju bitvis gått väldigt bra, jag har fixat bra betyg, bra träningspass och hunnit med. Men det var kanske nångång där i Mars/April som den där luften tog slut. Ballongen pös. De senaste veckorna har jag knappt tränat, lite nöjescykling lite distans, lite fint, men inget som krävt att jag pressat mig fysiskt eller mentalt. Jag har inte orkat. Även nu när skolan tog slut så vilade jag en vecka till, bara för att jag behövde.

Lida Loop
Igår var det tävling. Jag ville inte starta. Jag var trött. Försökte tänka att jag ska se det som ett bra träningspass, inget annat. Vi var sena till start och jag var tokstressad med hög puls redan direkt. Jag startade, bristen på träningen senaste månaderna tog ut sin rätt någonstans på andra loopen, och jisses så sliten jag var på loop 3. Ville kliva av flera gånger men tänkte att i mål ska jag oavsett placering. Jag kom 3:a, jag kan inte vara annat än nöjd. Jag gjorde en grym första backe, det finns krut i benen och jag gav inte upp, jag slutade inte kämpa. Nu kan det bara bli bättre.

Det var dessutom damstart igår, jag gillar det verkligen. Så roligt att köra i klunga med bara tjejer! Stor eloge till arrangören för det! De skulle möjligen kunna ge damerna 10 min till, det skulle leda till mycket färre omkörningar för herrarna, bättre för både damer och herrar. Jag är totalt jäkla värdelös på höger och vänster, jag menar allvar, när någon säger kommer vänster som typ Öijer gjorde, då måste jag titta på mina fötter för att veta vilken fot som är vilken och sen flytta mig (gammal högerfotad fotbollsspelare). Istället tar jag ju bara och håller mig på ena kanten (det går fortare än nämnda procedur) så får han passera på andra, som i det här fallet blev “kommer höger istället dårå”. En annan sak åkarna kan tänka på är när det är klungor, att säga till i tid, och att det kommer flera. Mina ögon i nacken är inte färdigutvecklade än och jag vill inte riskera att åka ut i mitten i tron om att det inte kom fler åkare. Får jag tid på mig hinner jag ju ta ett bra spår så snabba herrar får passera. Vi alla vill ju att det ska gå smidigt till, ingen vill förstöra för någon annan.

 

Nu tittar vi framåt. Skolan är slut, snart är det semester, sommarn är här.

IMG_2631

Roligt med damstart! Foto: Happyride.se

Den försvunna pumpen, lost and found

Idag lördagshänger jag. Det känns som länge sen jag hade en helt ledig lördag när det inte cyklades långpass, jobbades, var läger eller tävling. Den här dagen kom välbehövligt och det var skönt att rulla ett snabbt pass för att sen komma hem och äta brunchfrulle. Igår åt vi potatis och passade på att koka några extra som man kan steka på dagen efter. Gott!

20160611_112533

Favoritpumpen
Jag har en minipump som jag gillar, alltså verkligen tokgillar. Det är en av märket blackburn. Den är liten och sticker inte ens upp lite ur ryggfickan, gillar! Ok, det är ju den praktiska saken att det är lätt att ta med sig och väger nästan ingenting. Sen ska det ju gärna komma lite luft i däcket också, och helst utan att kräva en evighets pumpande. Och saken är den att pumpen faktiskt fungerar riktigt bra. Ja det är ju en minipump, du kan kanske inte räkna med att trycka i en 7 bar på ett racerdäck men den fungerar klart bra för att få i tillräckligt för att ta sig hem. Och det räcker gott och väl för att få i luft i ett MTB-däck som inte kräver samma tryck.

20160611_122059

Var tvungen att peta upp pumpen lite för att den ens skulle synas. Så liten är den :)

Nu till grejen med den här pumpen, jag har en tendens att tappa bort små pumpar, ungefär lika ofta som jag tappar vantar. Alltså alldeles för ofta. (Jag är redan inne på min andra Blackburn-pump.) Sedan i onsdags har jag letat efter den lilla mojängen och trodde att jag tappat den i Kvarntorp när vi var där och fincykla stigar sist (vilket verkligen rekommenderas men är ett helt annat inlägg). Jag var dock typ 1000% säker på att jag la ner den i väskan och inte lämnade kvar den. Ni vet så där säker att man måste leta igenom lägenhet, cykelförvaring och bil flera gånger för den bara SKA ligga här hemma. Så idag när vi skulle ut och cykla igång benen lite kom A fram och sa att det minsann låg någe konstigt i hans ena sko. Ja, där låg den, lilla pumpen. Så om saker är borta, glöm inte borta att kolla sambons cykelskor, det kan hända att de gömt sig där. Och vilken tur att jag inte nödköpte nån skitpump igår som jag ändå inte ville ha.
20160611_120354

 

Avslutning Tjejträning, vurpa och läger!

Igår var det avslutning på tjejträningen. Regn på dagen men på eftermiddagen sken solen, precis som det ska vara. På programmet stod teknisk backe upp och backe ner. Det här är ju tredje året jag har tjejträningar och jag kan inte sluta att tänka på vilka framsteg tjejerna gör. Igår körde nästan hela gruppen ner för den steniga backen som tidigare verkat så skrämmande. Utvecklingskurvorna går rakt upp, helt fantastiskt! På våra måndagar har vi färgsättning för svårighetsgrad, tjejgruppen kommer snart benämnas orange grupp, och det betyder inte lätt!

13389221_10153717519915318_329841168_o

Tack för att jag får cykla med er!

Jag tänker också på att för tre år sen var nästan hela gruppen som kom nybörjare, nu är den mer spridd. De helt nya som kommer blir färre och det kan vara skrämmande att komma ny till ett gäng som hållit på ett tag och gjort enorma framsteg i framförallt sin teknik på cykeln. Men alla har vi varit nya och alla stått vid en tekniskt passage och tänkt att “nä jag vågar inte”. Man lär sig inte flyga på första försöket och alla andra ordspråk ni kan komma på. Det är bra att cykla med de som är bättre, man lär sig av att se andra. Men funderar på om inte en nybörjarkväll vore på sin plats. Jag får fnula lite på det, när var och hur. Men annars lyder tipset att vill man bli bra på något så måste man öva, vill man cykla snabbare på stig, då är det stig man ska cykla, och gärna lite fortare än bekvämfart ibland :)

Några bilder från gårdagens rotmatta utför. (och nej jag är inte fotograf och mobilkamera funkar finfint ;)
20160608_18134320160608_181447

Cykelvurpa
Veckan innan Billingen åkte jag på ändan med cykeln. Ingen vådlig högfartsvurpa, faktiskt en galet larvig en. Men ibland är det inte farten utan landningen som strular till det. Jag landade dåligt på ryggen och det vill inte ge med sig. Det har gjort ont att andas och tvära kast i skogen har gett som hugg i bröstryggen, klart obra. Efter en lugn jogg blev det värre och i veckan var jag och fick proffsig hjälp utav Arvid på citykliniken och det visade sig att det där bäckenet hade fått mer smäll än vad jag först trodde. Cykling är ju oftast skonsamt men jag får ibland problem i bröstryggen då själva rörelsen är ganska statisk för just ryggen, är så glad att jag kan få proffsig hjälp för att hålla besvären borta. Den där joggen jag gör är ju även den till för att låta ryggen röra sig lite.

Nora MTB-Weekend
Eftersom jag  bloggat lite dåligt mest pga tidsbrist så har jag inte hunnit skriva om lägret. Det var 6:e året som det var tjejweekend i Nora med hur många tjejer som helst på cykel! Vi fick lite sol, en del regn och en hel del hala rötter på stigarna. Det var 3:e året jag var med som ledare. Det är alltid så himla kul att träffa så många glada och nyfikna tjejer, alla vill lära sig så mycket som möjligt. Like it! Där står vi i hällregn och några tjejer väljer att likt yngre barn köra det snabbaste de kan genom vattenpölarna, det skvätter ju så himla härligt och alla är redan blöta. Jag tror det stavas “cykelglädje” :)

20160608_181354