Race i Huskvarna

Lite sen uppdatering om helgen. Vi for på lördagen ner till Huskvarna för att köra ett lopp i Västgötacupen. Kul och lite nervöst, Huskvarna har nämligen en väldigt tuff bana. Jag hade tränat rätt hårt i veckan och dagen innan kändes det där väcka-benen-passet som ett riktigt misärpass. Jag la inte så mycket fokus på den känslan, det var varmt, jag hade jobbat, de slitna benen skulle säkert vara ok dagen efter. Det har väl hänt mer än en gång att jag dagen innan race haft skruttben och sen cyklat jättebra på tävlingen, så tänkte att det sitter mest i huvudet.

Vi gick banan, kollade lite hinder och sedan provkörde vi ett varv. Just det här att provköra så lite och med ont om tid är inte min kopp te, gillar inte att försöka lära mig diverse stenkistor och stockdropp under stress. Benen kändes även nu på uppvärmningen som segproppar, de ville inte cykla uppför. Alla som cyklat på Huskvarnaberget vet att det är bra om benen vill just det, cykla uppför. Tänkte att det kan ge sig sen när det väl blir race.

Starten gick och jag kom iväg dåligt men det var mest för att bakhjulet slira i lösgruset. Redan första slakmotan kändes dåligt, jag var helt enkelt inte pigg, benen ville inte cykla fort. Efter det var det 4 slitiga varv upp och ner,inte nöjd med hur jag bromsade mig genom varje sväng eller hur kroppen inte ville ta i. Kändes som jag åkte utan självförtroende i det tekniska, kan vara en kombination av att jag helt enkelt var trött. Nä, vi drar ett streck över den tävlingen och konstaterar att det helt enkelt var en dålig dag.

Vi kan istället glädjas åt att A åkte in på en 2:a plats i H40 bakom klubbkompisen M.P. Det är inte dåligt det inte!

DSC_0413

Foto Magnus P

huskvarna.fotoannajansson

En av klättringarna. Publiken kan njuta av utsikten över Vättern. Foto Anna Jansson

huskvarna.fotojakobsarota

Brantaste backen. Den där man letar efter fler växlar som inte finns. Foto Jakob Sarota

 

Advertisements

Äntligen nummerlapp igen!

Efter en vår och sommar där stress, jobb, vurpor, tidsbrist, sjukdom… och så vidare löst av varandra så fick jag äntligen trä på mig tävlingsstassen och sätta nummerlappen på cykeln. Åkte ner till Mariestad och körde Västgötacupens deltävling Gustaf E MTB race.  Osäker på min form och hur jag skulle klara av det där maxandet från start och att sen gärna hålla någon slag fart i 4 varv, utan att gå totalstum. Dessutom var det på en stenig och rotig banan som just idag var kryddad med lite regn vilket gjorde den väldigt hal. Förra året var jag nära att skrota totalt i ett stenparti när min ena sko klicka ur, sånt sitter ju också kvar i minnet.

Hela dagen var som vanligt, nervös så jag liksom vill kräkas, svårt att äta. Vid start sa startern 15 kvar och det tog 2 sek innan det small, alltså som vanligt. 15 kvar betyder allt från 2-15 sek, det har man ju lärt sig. Fick en grym start, nästan så jag trodde att det var nåt som var fel. Låg i tät efter startloopen och valde att bara åka min fart, när Sara i Elit åkte om tänkte jag att hon har pangben så jag ska inte ens försöka (fick påminna mig om att det är första racet på länge, orka hela vägen, inte gå på rött direkt). Men kunde sen hålla ungefär samma avstånd bakom henne i 2 varv utan att hon drog ifrån. De två sista varven blev jag dels lite feg på alla hala rötter och bevakade mer min andraplats i Maxi-klassen, blev nog lite trött också :) Sen är det en väldans massa rötter och sten på banan, kan lugnt säga att jag åkte och drömde om heldämpad. När man blir lite tröttare och tänker långsammare har man ju dessutom en tendens att åka på precis ALLT man inte ska åka på.

DSC_0270

Kul bana i Mariestad! (Foto Magnus P)

Men jag är himla nöjd med hur jag åkte loppet. Starten, tempot, bra driv i benen. Resultatet. Vinst i D30, och även om startfältet var tunt så var det flera pallplatsåkare där från SM i både D30 och D40. Bra känsla att ta med sig. Nästa tävling är Huskvarna, banan är totalt olik helgens, snabb och inte massa bröte på stigen, men nu gäller det att klätterbenen är sugna på höjdmeter.

Extra stort grattis till klubbens ungdomar också, som gjorde kanonresultat. Roligt!

Kroppen funkade, inget ont och inget tryck över bröstet med dålig andning :) Hojen funkade klockrent, kanske hade jag i lite väl lite luft men ville gärna ha bra grepp. Körde dock på en sten lite väl hårt i slutet av andra varvet, klonga så hela skogen hörde, men både hjul höll och luften stanna kvar, phu. Idag blir det återhämtningsjogg i skogen och lite vardagspyssel.

DSC_0276

Härligt med alla klubbkamrater som hejar i skogen och peppar. (Foto Magnus P)

Höstens tjejträning är igång!

Nu är höstträningen igång, och vilken start det blev. Deltagarrekordet rök och blev ett nytt svårslaget ett. 37 tjejer dök upp. Extra kul att det var så många nya ansikten (även om det blir ännu fler namn att lära sig, jag kämpar!). Det bästa är just när vi kan dela upp gruppen i två, där den ena tar det lite lugnare, vi vill ju att alla nya ska få samma möjlighet som de som var nya när vi startade för 3 år sen. Det är som jag nämnt förut lätt att tro att alla varit så duktiga jämt! Tänk vad många som har en sådan fantastisk resa framför sig med framsteg efter framsteg, underbart! Gårdagens lugna grupp bjöd på enkel stig med en liten spång (spångest) samt ett stockhinder. Nästan alla tog den lilla stocken innan träningen var slut (vissa ska tillbaka och kräva revansch) och på vägen tillbaka tror jag faktiskt att alla lät bli att kliva av vid spången. Tänk va nyttigt det är att åka med andra och se att det går, “Kan hon kan jag”.

20160816_182905

Min mobilkamera har en del att önska, eller så åkte tjejerna så fort. Har du förslag på liten bra kamera så tar jag tacksamt emot det.

Något som är så roligt med tjejgruppen är blandningen av ålder, helt plötsligt är det någon som känner igen sin gamla lärare. Igår hade vi besök utav två av klubbens duktiga ungdomstjejer.  Det finns inte en massa klädkoder, man får cykla på vad man vill, som en gammal Avanti med fälgbromsar (den cykeln råkade dessutom hoppa över stocken, jodå, nybörjargrupp var det). Det är ok att låta saker “mogna” och inte köra överallt på en gång.

Tjejträningen är bland det roligaste som finns och jag hoppas vi blir minst lika många nästa gång, då blir det backteknik. Är du sugen på att veta mer om upplägg, schema, tider. Släng iväg ett mail eller så hittar du info på Almbys hemsida. Vi har även en facebookgrupp som är kanon att ha koll på. För träningar eller för att hitta sällskap på sina turer.

20160816_180021

Semester i Rörbäcksnäs

Jag och A drog till Sälen förra veckan. Nej, inte för att springa O-ringen som många andra utan för att cykla. Har hört enormt mycket bra saker om lederna i Rörbäcksnäs så vi ville dit och testa. Hyrde en perfekt stuga med krypavstånd till starten för lederna och åkte upp.Tack för att vi fick bo där, det gör vi gärna om! Varje gång jag åker längre upp slås jag av tanken att det är här jag ska bo, det är så otroligt vackert. Det är höjder och vackra sjöar överallt. Men som den bekväma människa jag är måste jag då direkt tänka saker som typ, november, snö och minusgrader. Jag är ju dessutom en fryslort utan dess like! Men man kan få drömma om att bo där tempot är lägre och naturen ännu närmre. Känslan när man sitter på stugtrappen och det är helt tyst, det är verkligen härligt, total avkoppling.

Cykling på lederna
Jag förstår varför många åker hit så ofta, lederna var superfina. Snabba och allt från superlätt till rejält tekniskt med  mycket sten. Vi hann med att cykla flera dagar och mycket. Framförallt var de så himla bra uppmärkta, skyltarna kom ofta och var lätta att se. Verkligen värt att åka hit för att cykla, speciellt om man gillar fin natur.  20160728_115723(0)

20160728_120341_1520160728_123347

Downhill i Sälen
Vi drog till Lindvallen en dag och hyrde cyklar för att cykla fort utför. De med lite mer vana kallar det dock mer för freeride än Downhill, men för oss ovana var det ett perfekt sätt att testa på. Första testet var ju liften, hur gör man? och det gungade så jag blev nästan illamående. Redan här kan man alltså konstatera att jag är en rookie på detta. Nerfarterna var av modellen ganska lätt och min vanliga cykel hade fungerat bra. Nästa grej var att inte sitta fast, herregud, jag måste sitta fast, ska jag testa igen kommer det bli pedaler och skor jag är van vid. Var rädd att tappa fästet mest hela tiden och fick inte till det alls med vanliga skor. Vågar ju hoppa mer med min hardtail än med en cykel som är gjord för det. Fast kul att ha testat på, kanske man vågar prova igen, men då med spd.20160729_150244_004

Trysil och Gullia
Vi valde att stanna en dag till så att vi skulle hinna med en tripp till Trysil, det är ju bara 4,5 mil dit. Jisses så glad jag är för det! A hittade en rejäl klättring till toppen som vi såklart var tvungna att testa. Tanken var att först köra backe rätt tufft och sen leka i bikeparken. Den där backen blev ju tuffare än tänkt, om lederna i Rörbäcksnäs var bra skyltade så var de i Trysil inte riktigt lika bra. blev osäker flera gånger i korsningar att jag åkte rätt. Efter några felkörningar och tillbakakörningar (lika bra att ta tillvara på höjdmeterna och ta dem två gånger) så når vi toppen, jobbigt, men värt det.20160730_131932

Nerför, ja det blev ju inte bara ner, va valde (jag valde) att ta Fjällrunden ner för att sen åka The Magic Moose (vem vill inte åka en slinga som heter den Magiska Älgen?!) Och den dr Fjällrundan visade sig innehålla ett par rejäla backar den med som adderades till klätterkontot. Lite lunch och sen det område som heter Gullia och det är nu mitt jisses kommer in, för jisses vad jag hade kunnat åkt bara där hela dagen. Vilket jobb de lagt ner, otroligt roligt att bara åka omkring i doserade kurvor efter doserade kurvor,gupp, svängar och bara roligt hela tiden. Åkte omkring med ett stort leende hela tiden, dit vill jag igen!
20160730_154431_03020160730_155320

Nu kör vi sista semesterveckan. Passa på att njuta av det sista på ledigheten.

20160728_103028