Tjejträning, Påsklov och nytt jobb

Påskvecka med extra allt!

Tjejträning
Årets första tjejträning, boom! Har vi längtat eller har vi längtat? Vädret, joråsåatt vi beställde ju finväder med sol och finväder fick vi, blåsigt men det gör inte så mycket när man inte måste vara ute på nån öppen landsväg och härja. Lite småkyligt att vara den som mest stod still och peppa. Men vem kan klaga när solen skiner.

I år är vi tre ledare på tjejträningen, fantastiskt att superduktiga Sara vill vara med och hjälpa oss. Bra av flera orsaker, dels är det bra med nya idéer och tankar då det är lätt att fastna i gamla spår och bara köra på. Och sen har vi ju det där delikata dilemmat i Örebro att cykeltjejer ploppar upp som svampar ur marken här, de blir bara fler och fler, två ledare räcker inte.

Veckans träning bestod av grundteknik för mtb. Kan kanske låta trist, men med en bra grund och enkla små övningar kan man bli mycket bättre som cyklist. Att ha bra grund gör dig trygg och säker på cykeln. Enkla övningar för att öka din teknik går att lägga in i alla träningspass bara man tänker på att just göra det. Ibland brukar jag säga till tjejerna jag träffar att vi behöver plocka fram barnet i oss. Som vuxen cyklar vi gärna raka vägen mellan punkt A och B. Barn tar omvägen förbi en sten, en kant, en rot, en backe, ja vad som helst bara för att få leka lite. Våga lek mer helt enkelt, åk lite tidigare hemifrån och ge dig några extra minuter med tid för lek. Kör runt en stolpe, vänd på gångbanan utan att nudda gräset, och vänd tillbaka åt andra hållet. Stanna och stå still så länge du kan. Flytta dig på cykeln, våga vara lite fri, inte bara sitta på sadeln och åka med. Enkelt bara man kommer ihåg att göra det och tar sig tid.

20160816_180021

Riktigt så här varmt var det inte i tisdags, men snart så!

Påsklov
Jag har varit ledig hela påsken, helt underbart. Hade en massa tid att ta ut och kändes ju bra att kunna ta den tiden när även A var ledig. Vi har inte gjort speciellt mycket, tanken var att få en del timmar i sadeln men vädret ville annat.

20170414_100800

Kul påskväder i Örebro!

Långfredagen blev det snökaos här i Örebro. Det snöa hela dagen, blåste och var rätt ruggigt på ute. I min värld känns det dumt att ge sig ut en sån dag, halt på vägarna och många bilar utan dubbdäck. Sen vet jag inte hur mycket det ger att harva runt i det vädret, kanske inte så effektiv träning. Vi åkte istället till Ljungstugan och brände av ett intervallpass och resten av dagen spenderas inomhus. Dagen efter däremot, fortfarande snö men strålande sol och vägarna hade torkat upp. Perfekt uteväder även om jag tog löparskorna istället för cykeln. Superfint och jag betade dessutom av årets hittills snabbaste mil, det tar sig.

På påskdagen var vi hos svärmor och åt god mat men mer påsk än så har vi inte ägnat oss åt. Hann även med en planeringsfika med Sara, Stadsträdgårdens Cafe, himla mysigt ställe jag måste nog fika där oftare.

 

Nytt jobb
Imorgon är lovet slut och det är åter till vardagen. Men för mig en ny vardag. Imorgon är första dagen på nya jobbet. Spännande och lite nervöst. Inge mer nattjobb och inga fler helger, känns ju konstigt bara det. Fast bra.

För er som följer mig på Instagram kan jag meddela att nya soffan har kommit, vi behöver alltså inte längre sitta i våra brassestolar och kolla på typ fem timmar cykel. Skönt! Även katterna verkar gilla nya möbeln, inte lika skönt med katthår i hela soffan :)

 

 

 

Advertisements

Åkte till Gran Canaria och hittade mina cykelben!

En vecka kan gå fort ibland. Jag och A for till Gran Canaria för att lapa sol och samla höjdmeter till cykelbenen. Det är andra gången vi är dr, och jag tycker det är toppen för kombinerad semester med cykling! Veckan började lite trevande med inget vidare sol och badväder. Ganska bra då att vi hade hyrt mtb första tre dagarna och slapp susa ner för vägarna på racer i typ underställ och buff. (extra bra då jag inte hade packat med nåt underställ) Vi testade lite nya grusvägar, några superfina, andra kanske vi inte cyklar (går?) igen. Det är en sak att leta ny stig hemma men har man några få dagar utomlands vill iallafall jag ta tillvara på tiden. Vi hyrde även cyklar den här gången, smidigt att slippa ta med sig samt att vi kan cykla både mtb och racer. Har haft en viss oro över att jag i år bytt till singelklinga, men efter att ha klättrat X antal höjdmeter härnere på en klinga (32t samma lika som hemma) men med mindre kassett bak känns det som det nog ska gå bra här hemma också.20170326_145717.jpg

Första dagen cyklade vi dammrundan från Ayaguares men istället för att bara ta en kortis så åkte vi hela vägen upp till San Bartolome och ner Santa Lucia med en liten detour (dead-end, Pushbike), den turen lär vi ta igen med en annan avslutning bara. Vi fikade på hörnet i San Bartolome, åt en grymt god spansk omelett, men jag skakade som ett asplöv på vägen ner sen, kallt! Nackdelen när man stannar och blir kall.20170325_103256(0)20170325_105741

20170325_140045

Brant brant brant brant….

Dag två åkte vi andra hållet med en rejäl klättring på små grusvägar upp till San Bartolome, tog en fika idag med men provade ett annat fik, fast jag tror vi tar gubben på hörnet nästa gång igen, vi gillar det bättre. Åt en sunkig macka och jag fick inte ens rätt dryck. Hur kan liksom cola bli apelsinjuice? Efter det åkte vi vidare upp förbi Cruz Grande, tuff klättring upp dit. Ner på en sjukt fin slingrande asfaltsväg innan det blev grusväg/stig igen. Det är rätt maffigt att se ut över kanterna, svindelkänslan kommer som ett brev på posten.20170326_12142120170326_14572720170326_151749

Tredje dagen skulle vi åka lite stig ovanför Arguineguin, superflowiga härliga nerförsbackar där man bara ville gasa på. Tyvärr var det väldigt många som vandrade där (why? bara sten överallt ju och tokhett!) så det kändes lite som vi störde så mycket så vi tog en kortis och åkte hem istället. Gjorde inte så mycket då de första två dagarna innehöll så mycket klättring så benen behövde en lite lugnare dag.20170327_113449_720170327_11224820170327_110246-1

Dag 4 ville jag köra mer mtb och A ville cykla racer, vi hade därför bestämt att jag skulle åka med på en guidad tur med FreeMotion. Dels för att inte behöva åka ensam men också kul att se lite annat samt att få åka lite utmanande stigar. Bokade in mig på en trail-tur och fick information att man behövde hjälm och handskar, han frågade lite om min nivå och det verkade lugnt. På själva turdagen blev jag upphämtad och sen samlades alla vid affären i Playa del Ingles. Mötte guiden som det tog ungefär 10 sek för att döma ut mig som cyklist och börja prata om att jag nog inte skulle klara av det och inte borde åka med. Jag skulle enligt honom inte ha roligt, jag skulle även förstöra för de andra i gruppen. Baserat på att jag var en cross-country-cyklist och inte en enduro-downhill-cyklist. Sen upptäckte han att jag inte hade knä och armbågsskydd och då fick jag inte längre åka med den turen utan det. Det var iof inget jag kände att jag ville heller, vem vill åka med nån som i princip sagt att jag kommer förstöra turen för alla andra? Han erbjöd mig istället att åka med en annan tur som skulle vara “fullt tillräckligt för mig”. Det kunde han ju som sagt avgöra på så kort tid. Jag kan köpa att man inte får åka med utan skydd, men, då ska man också få den informationen vid bokningen och det kanske till och med ska stå i informationen om själva turen. Hade det varit så hade jag gjort ett annat val, åkt racer med A eller mtb själv. Nu åkte jag en tur från toppen, det var ok, någon enstaka ny stig på nedvägen nedanför Cruz Grande som var ny, men det mesta hade jag redan åkt. Jag kommer inte åka några fler guidade turer med dem iallafall. Blev jäkligt ledsen av att bli utdömd på tre röda och känslan av att nån tjej inte skulle förstöra turen för guiden och grabbarna. Turen tog dessutom hela dagen, lite för lite cykling för att göra det igen, mycket transport och dötid. Då fungerar det mycket bättre att åka efter gpx-filer i datorn.

20170328_112159

På toppen. Teide långt borta.

gc_tour_2

Sjukt kul nerförsåkning! (Foto: BikeGuide Danny)

Dag 5 var min första racerdag. Planen var att åka längs kusten till Mogan och sen klättra upp till Ayacarta och så hem via San Bartolome och Fataga. Lång tur med många höjdmeter. Klättringen vid Mogan skulle enligt andra vara helt grymt fin. Vi hämtade min cykel och efter lite sadelinställningar for vi iväg. Efter ett tag kände jag att jag når ju inte bromsarna i bocken så vi stannade i Arguineguin vid FreeMotion där för att få det fixade. Mannen i affären mekade inte cykel till vardags och förklarade att det kunde man inte justera utan mina fingrar var helt enkelt för korta. Jag kände mig nu lite trött på deras attityd och sätt, om mina fingrar är för korta kan ju knappt en enda tjej köra racer. Med lite google och youtube kunde vi visa honom hur man justerade in bromsarna så att jag nådde. Påt igen. Klättringen till Mogan var precis så fin som alla hade sagt, och grymt jobbig! A mötte mig när jag hade en bit kvar, sa åt honom att ta fina bilder för jag tänkte INTE åka ner igen för att fotografera. Tyvärr var vägen till Ayacarta avstängd så vi fick åka tillbaka via Soria, men det funkade det med.

20170329_120004

Klättringen upp från Mogan, vägar som slingar sig som en orm uppför.

Sista dagen tog vi en kortare runda runt Ayaguares och tillbaka. En kortare runda betyder fortfarande att man kan klämma in en 1000 höjdmeter, lite skillnad mot här hemma! Sen slappa vi bara vid poolen.

Haft en grymt bra vecka, cyklingen har känts kanon och benen bra. Tror det kan vara så att jag lämnade mina cykelben där hösten 2015, men jag har hämtat hem dem igen :) Räknar in en 40 mil nötande i sadeln, nu ska benen få lite lugnare träning, det är de värda!

Vi har inte bara cyklat, vi har käkat gott och slappat också, lovar :)

Även om det är härligt att vara borta så är det lika skönt att komma hem. Här hemma har vi två kissar som har abstinens på gos och mys. Det kan vara så att vi också längtat lite efter att få borra ner huvudet i Smulans fluffiga päls. 20170401_183752[1]