Tävlingspremiär i Säter och högar av ormar.

Sent omsider kommer en rapport från säter. Som ni har längtat! Mina ursäkter är att jag har nytt jobb där jag proppas med information och nya intryck likt en sprängfylld  julkorv och att veckan dessutom varit full av diverse aktiviteter.

Som vanligt när det vankas tävling så kommer nervositeten i kroppen. Ingenting känns bra, kroppen är trött, cykeln vill inte vara med på noterna den heller. Först tror hjärnan t.ex. att det är för lite luft i däcken sen för mycket, sen inbillar sig hjärnan att “JAG KAN INTE ENS CYKLA!”. Hjärnspöken, prestationsångest, höga krav, det är bara att välja valfri anledning till varför de där nerverna spökar. Sen cyklar jag och upptäcker att det var ju bara mest spöken. Tävlingspremiären i Säter var inget undantag från den där nerviga regeln jag tydligen har. Svårt att äta innan lopp, lite lätt illamående, som ett stort frågetecken, varför gör jag detta?  Svaret är ju att det är så kul, det är kul att tävla, det är kul att träffa alla människor runtomkring. Som en rolig utflykt med vänner och så ett litet race mitt i.

Banan i Säter är intensiv, teknisk med både vanlig stökig stig och byggda hinder. Jag åkte fler A-linjer den här gången jämfört med förra året. Eller nja, jag åkte kanske 1 mer än sist för jag åkte faktiskt inte bara B-linjer förra året. Den nybyggda stenkistan gick galant. Skönt för självförtroendet att jag kan åka just de tekniska partierna då det blir mer och mer av den varan på tävlingarna. Det byggs stenkistor och diverse drop hejvilt! På uppvärmningsvarvet kändes benen som sirapsben med ingen fart alls. Men sen när det väl var dags så fanns det fart. Fick en riktigt bra start och låg först av alla veterandamer från början. Prestationsdjävulen hade ju bestämt sig för att hon ville slå alla damer i startfältet och inte bara de i D30. Det var full gas från start och allt vinterdamm som satt sig i lungorna ventilerades ut och in så jag lät som en trumpet på slutet. Så mycket som man kan pressa sig på tävling går inte riktigt på träning hur man än försöker. Det var länge sen jag tog i så mycket.

Roligt att tävla igen och att det går bra, nya cykeln sköter sig galant och även om jag inte känner att formen är tipp topp så vet jag att den kommer. Men mest roligt var kanske att A körde så himla bra och kom 2:a i H40, riktigt starkt!

sater_fotoAdam.2.2017sater_fotoAdam.5.2017

Meningen var sen att vi skulle åka till Kvänum och köra första majloppet men jag mådde inte bra dagarna efter Säter så det blev istället en lugn rulltur på 1:a maj. Vi åkte även en sväng till Öby kulle för att kolla på lite fåglar och dricka kaffe på valborg. Blåste svinkallt så vi sittskådade i lä bakom kullen och gick och kolla på ormar i små högar. Jag gillar ju inte ormar och har svårt för deras rörelsemönster, knyter sig lite i magen. Men det är lite spännande att gå och titta på dem när man liksom lite vet att de kommer vara där.

20170430_163652

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s