Åkte till Gran Canaria och hittade mina cykelben!

En vecka kan gå fort ibland. Jag och A for till Gran Canaria för att lapa sol och samla höjdmeter till cykelbenen. Det är andra gången vi är dr, och jag tycker det är toppen för kombinerad semester med cykling! Veckan började lite trevande med inget vidare sol och badväder. Ganska bra då att vi hade hyrt mtb första tre dagarna och slapp susa ner för vägarna på racer i typ underställ och buff. (extra bra då jag inte hade packat med nåt underställ) Vi testade lite nya grusvägar, några superfina, andra kanske vi inte cyklar (går?) igen. Det är en sak att leta ny stig hemma men har man några få dagar utomlands vill iallafall jag ta tillvara på tiden. Vi hyrde även cyklar den här gången, smidigt att slippa ta med sig samt att vi kan cykla både mtb och racer. Har haft en viss oro över att jag i år bytt till singelklinga, men efter att ha klättrat X antal höjdmeter härnere på en klinga (32t samma lika som hemma) men med mindre kassett bak känns det som det nog ska gå bra här hemma också.20170326_145717.jpg

Första dagen cyklade vi dammrundan från Ayaguares men istället för att bara ta en kortis så åkte vi hela vägen upp till San Bartolome och ner Santa Lucia med en liten detour (dead-end, Pushbike), den turen lär vi ta igen med en annan avslutning bara. Vi fikade på hörnet i San Bartolome, åt en grymt god spansk omelett, men jag skakade som ett asplöv på vägen ner sen, kallt! Nackdelen när man stannar och blir kall.20170325_103256(0)20170325_105741

20170325_140045

Brant brant brant brant….

Dag två åkte vi andra hållet med en rejäl klättring på små grusvägar upp till San Bartolome, tog en fika idag med men provade ett annat fik, fast jag tror vi tar gubben på hörnet nästa gång igen, vi gillar det bättre. Åt en sunkig macka och jag fick inte ens rätt dryck. Hur kan liksom cola bli apelsinjuice? Efter det åkte vi vidare upp förbi Cruz Grande, tuff klättring upp dit. Ner på en sjukt fin slingrande asfaltsväg innan det blev grusväg/stig igen. Det är rätt maffigt att se ut över kanterna, svindelkänslan kommer som ett brev på posten.20170326_12142120170326_14572720170326_151749

Tredje dagen skulle vi åka lite stig ovanför Arguineguin, superflowiga härliga nerförsbackar där man bara ville gasa på. Tyvärr var det väldigt många som vandrade där (why? bara sten överallt ju och tokhett!) så det kändes lite som vi störde så mycket så vi tog en kortis och åkte hem istället. Gjorde inte så mycket då de första två dagarna innehöll så mycket klättring så benen behövde en lite lugnare dag.20170327_113449_720170327_11224820170327_110246-1

Dag 4 ville jag köra mer mtb och A ville cykla racer, vi hade därför bestämt att jag skulle åka med på en guidad tur med FreeMotion. Dels för att inte behöva åka ensam men också kul att se lite annat samt att få åka lite utmanande stigar. Bokade in mig på en trail-tur och fick information att man behövde hjälm och handskar, han frågade lite om min nivå och det verkade lugnt. På själva turdagen blev jag upphämtad och sen samlades alla vid affären i Playa del Ingles. Mötte guiden som det tog ungefär 10 sek för att döma ut mig som cyklist och börja prata om att jag nog inte skulle klara av det och inte borde åka med. Jag skulle enligt honom inte ha roligt, jag skulle även förstöra för de andra i gruppen. Baserat på att jag var en cross-country-cyklist och inte en enduro-downhill-cyklist. Sen upptäckte han att jag inte hade knä och armbågsskydd och då fick jag inte längre åka med den turen utan det. Det var iof inget jag kände att jag ville heller, vem vill åka med nån som i princip sagt att jag kommer förstöra turen för alla andra? Han erbjöd mig istället att åka med en annan tur som skulle vara “fullt tillräckligt för mig”. Det kunde han ju som sagt avgöra på så kort tid. Jag kan köpa att man inte får åka med utan skydd, men, då ska man också få den informationen vid bokningen och det kanske till och med ska stå i informationen om själva turen. Hade det varit så hade jag gjort ett annat val, åkt racer med A eller mtb själv. Nu åkte jag en tur från toppen, det var ok, någon enstaka ny stig på nedvägen nedanför Cruz Grande som var ny, men det mesta hade jag redan åkt. Jag kommer inte åka några fler guidade turer med dem iallafall. Blev jäkligt ledsen av att bli utdömd på tre röda och känslan av att nån tjej inte skulle förstöra turen för guiden och grabbarna. Turen tog dessutom hela dagen, lite för lite cykling för att göra det igen, mycket transport och dötid. Då fungerar det mycket bättre att åka efter gpx-filer i datorn.

20170328_112159

På toppen. Teide långt borta.

gc_tour_2

Sjukt kul nerförsåkning! (Foto: BikeGuide Danny)

Dag 5 var min första racerdag. Planen var att åka längs kusten till Mogan och sen klättra upp till Ayacarta och så hem via San Bartolome och Fataga. Lång tur med många höjdmeter. Klättringen vid Mogan skulle enligt andra vara helt grymt fin. Vi hämtade min cykel och efter lite sadelinställningar for vi iväg. Efter ett tag kände jag att jag når ju inte bromsarna i bocken så vi stannade i Arguineguin vid FreeMotion där för att få det fixade. Mannen i affären mekade inte cykel till vardags och förklarade att det kunde man inte justera utan mina fingrar var helt enkelt för korta. Jag kände mig nu lite trött på deras attityd och sätt, om mina fingrar är för korta kan ju knappt en enda tjej köra racer. Med lite google och youtube kunde vi visa honom hur man justerade in bromsarna så att jag nådde. Påt igen. Klättringen till Mogan var precis så fin som alla hade sagt, och grymt jobbig! A mötte mig när jag hade en bit kvar, sa åt honom att ta fina bilder för jag tänkte INTE åka ner igen för att fotografera. Tyvärr var vägen till Ayacarta avstängd så vi fick åka tillbaka via Soria, men det funkade det med.

20170329_120004

Klättringen upp från Mogan, vägar som slingar sig som en orm uppför.

Sista dagen tog vi en kortare runda runt Ayaguares och tillbaka. En kortare runda betyder fortfarande att man kan klämma in en 1000 höjdmeter, lite skillnad mot här hemma! Sen slappa vi bara vid poolen.

Haft en grymt bra vecka, cyklingen har känts kanon och benen bra. Tror det kan vara så att jag lämnade mina cykelben där hösten 2015, men jag har hämtat hem dem igen :) Räknar in en 40 mil nötande i sadeln, nu ska benen få lite lugnare träning, det är de värda!

Vi har inte bara cyklat, vi har käkat gott och slappat också, lovar :)

Även om det är härligt att vara borta så är det lika skönt att komma hem. Här hemma har vi två kissar som har abstinens på gos och mys. Det kan vara så att vi också längtat lite efter att få borra ner huvudet i Smulans fluffiga päls. 20170401_183752[1]

Advertisements

Äntligen MTB i Hjulsjö

Vi har pratat hela sommaren om att åka till Hjulsjö och cykla men det har antingen inte passat med livet eller varit riktigt trist väder. (Ska jag fincykla får det gärna vara lite trevligt väder, typ sol och lagom varmt). Hjulsjö ligger lite mer än en timme från Örebro och ingår i bergslagencycling och det ska enligt andra vara superfin cykling på härliga stigar där.

Igår så blev det äntligen så att vi åkte dit. Vi cyklade en röd och två svarta leder. Efter det tog vi en fika i sommarcafét. Lederna och teknikbanan som finns där bygger mycket på ideellt arbete och lokala bybor som bakar och fixar kaffe. För mig känns det viktigt att supporta sådant så mindre samhällen kan få fortsätta finnas till. Jag får ju förmånen att cykla på fina leder i en fantastiskt natur. För det var vad det var i Hjulsjö, superfint! Stigarna var härligt flowiga och skogen magisk. Trollskogar med gröna mattor av mossa. Det är en förmån att få cykla i så vacker skog, det ger en riktig måbra-känsla i kroppen efteråt. Gillade det verkligen och det är inte sista gången vi åker dit och cyklar, vi pratar redan om att om vädret är ok kanske vi hinner en gång till i höst. Efter att ha köpt kaffe av gubbarna som satt och ljög på bänken så körde vi en röd led till och avslutade med lite cykling på den byggda teknikbanan. Sen tyckte mina ben att det fick räcka, gårdagens backintervaller satt fint i benen.

HÄR kan du läsa mer om lederna i Hjulsjö. De har även en sida på facebook, bra att ha koll på för att veta om det t.ex. finns kaffe :)

20160904_140924_1

Ibland är det grönt, ibland är det helt vitt

20160904_124204_011

Trollskog

20160904_115802_013

20160904_115552_009

Härliga flowiga stigar på åsen.

20160904_144734_013.jpg

Teknikbana

 

 

Semester i Rörbäcksnäs

Jag och A drog till Sälen förra veckan. Nej, inte för att springa O-ringen som många andra utan för att cykla. Har hört enormt mycket bra saker om lederna i Rörbäcksnäs så vi ville dit och testa. Hyrde en perfekt stuga med krypavstånd till starten för lederna och åkte upp.Tack för att vi fick bo där, det gör vi gärna om! Varje gång jag åker längre upp slås jag av tanken att det är här jag ska bo, det är så otroligt vackert. Det är höjder och vackra sjöar överallt. Men som den bekväma människa jag är måste jag då direkt tänka saker som typ, november, snö och minusgrader. Jag är ju dessutom en fryslort utan dess like! Men man kan få drömma om att bo där tempot är lägre och naturen ännu närmre. Känslan när man sitter på stugtrappen och det är helt tyst, det är verkligen härligt, total avkoppling.

Cykling på lederna
Jag förstår varför många åker hit så ofta, lederna var superfina. Snabba och allt från superlätt till rejält tekniskt med  mycket sten. Vi hann med att cykla flera dagar och mycket. Framförallt var de så himla bra uppmärkta, skyltarna kom ofta och var lätta att se. Verkligen värt att åka hit för att cykla, speciellt om man gillar fin natur.  20160728_115723(0)

20160728_120341_1520160728_123347

Downhill i Sälen
Vi drog till Lindvallen en dag och hyrde cyklar för att cykla fort utför. De med lite mer vana kallar det dock mer för freeride än Downhill, men för oss ovana var det ett perfekt sätt att testa på. Första testet var ju liften, hur gör man? och det gungade så jag blev nästan illamående. Redan här kan man alltså konstatera att jag är en rookie på detta. Nerfarterna var av modellen ganska lätt och min vanliga cykel hade fungerat bra. Nästa grej var att inte sitta fast, herregud, jag måste sitta fast, ska jag testa igen kommer det bli pedaler och skor jag är van vid. Var rädd att tappa fästet mest hela tiden och fick inte till det alls med vanliga skor. Vågar ju hoppa mer med min hardtail än med en cykel som är gjord för det. Fast kul att ha testat på, kanske man vågar prova igen, men då med spd.20160729_150244_004

Trysil och Gullia
Vi valde att stanna en dag till så att vi skulle hinna med en tripp till Trysil, det är ju bara 4,5 mil dit. Jisses så glad jag är för det! A hittade en rejäl klättring till toppen som vi såklart var tvungna att testa. Tanken var att först köra backe rätt tufft och sen leka i bikeparken. Den där backen blev ju tuffare än tänkt, om lederna i Rörbäcksnäs var bra skyltade så var de i Trysil inte riktigt lika bra. blev osäker flera gånger i korsningar att jag åkte rätt. Efter några felkörningar och tillbakakörningar (lika bra att ta tillvara på höjdmeterna och ta dem två gånger) så når vi toppen, jobbigt, men värt det.20160730_131932

Nerför, ja det blev ju inte bara ner, va valde (jag valde) att ta Fjällrunden ner för att sen åka The Magic Moose (vem vill inte åka en slinga som heter den Magiska Älgen?!) Och den dr Fjällrundan visade sig innehålla ett par rejäla backar den med som adderades till klätterkontot. Lite lunch och sen det område som heter Gullia och det är nu mitt jisses kommer in, för jisses vad jag hade kunnat åkt bara där hela dagen. Vilket jobb de lagt ner, otroligt roligt att bara åka omkring i doserade kurvor efter doserade kurvor,gupp, svängar och bara roligt hela tiden. Åkte omkring med ett stort leende hela tiden, dit vill jag igen!
20160730_154431_03020160730_155320

Nu kör vi sista semesterveckan. Passa på att njuta av det sista på ledigheten.

20160728_103028

Säsongen är igång!

Bam! Nu är mtb-säsongen igång på allvar. I helgen drog vi till Säter för Swecup och deltvling 1. Det var en riktigt fin bana, hade velat åkt mycket mer där. Vi testade först banan och den var lurig, ont om tid för test och jag hade behövt minst dubbla tiden för att känna mig ok med vissa hinder. Jag är helt ok tekniskt i skogen men inte på den nivån att jag bara kör allt på en gång utan att blinka, jag behöver öva och känna mig säker. Att testa under stress funkar verkligen inte. Hann inte ens testa hela banan men gick de delarna jag missade och där var inget lurigt.

Vi tittade först lite på eliten, jäklar vad de kör, ser så förbaskat lätt ut! Sen var det dags att värma upp. A och jag tävlade samtidigt, synd, jag gillar ju när jag får heja på honom. De hade kortat ner varven så D30 körde löjliga 2 varv. Lite trist, det var likadant i höstas när sista cup-tävlingen gick, då hade de dock gått ett steg längre och vi fick inte ens välja om vi ville åka A eller B spår utan A-spåren var avstängda, för svårt för oss tanter helt enkelt… Med de få varven i tanke var min plan att gå ut ganska hårt eftersom tävlingstiden skulle bli så kort. Vi startade med övriga veterandamer. Fick en bra start och kunde komma in först på stig, kändes bra, det är alltid skönt att få möjligheten att åka avslappnat. Försökte trycka på uppför för att skapa luckor och kände efter halva varvet att jag hade en ganska stor lucka till övriga. Kunde sen åka utan att stressa, kroppen svarade mycket bättre än tidigare veckor och jag hade inga andningsbekymmer mer än lite på slutet. Ett klart fall framåt och jag är väldigt nöjd. För A gick det kanon, även om han tydligen stått på näsan en gång. 4:a i ett tufft H40 är inte illa. Så vi var två rätt nöjda som åkte hem från Säter. Vann en startplats till Årefjällsloppet, spännande, den kanske någon annan vill ha.

Mtb-dag i Ånnaboda
Helgen bjöd även på en mtb-dag i Ånnaboda där jag var uppe och var med Uno Forsbergs gänget. Det fanns möjlighet att testa cyklar och teknikbana för barnen. Även prova på mountainbikeorientering. Vädret var väl inte strålande direkt utan direkt svinkallt. Hade behövt en scooteroverall tror jag. Tog cykeln hem och passade på att cykla lite fina stigar i bergen, det är verkligen fantastiskt vackert där uppe.
20160501_15203120160501_14513720160501_144112

I veckan ska solen komma så då hoppas jag det torkar upp mer, för nu är det lite väl mycket kladd på stigarna.