Link

Ett år till med tjejträning har passerat och som vanligt tror man att det går inte att slå tidigare år. Men så summeras året och man inser att visst tusan gick det. Även om det medför vissa i-landsproblem att vi blir fler och fler så är det så himla roligt att fler tjejer hittar ut i skogen. Det är något av det roligaste med tjejträningarna. Att få introducera och visa andra hur himla skoj det är att cykla i skogen, och att våga utmana sig, att få utvecklas, att få träffa nya människor, alla skratt…the list goes on and on and on. Det finns så mycket som är roligt med de här träningarna!20170829_193958

I år har vi haft otroligt många olika personer på våra träningar och den dagen alla får för sig att komma samma dag kommer vi få kalla in alla extraledare vi kan få tag i. För skojs skull räknade jag hur många det var. Och vet ni, 72 olika tjejer har varit på träningarna. SJUTTIOTVÅ! Ett trettiotal har varit helt nya deltagare, tänk att det finns så många i bara Örebrotrakten. Jag vet ju dessutom att det finns ännu fler.

Sjuttiotvå olika tjejer, det är en lite
smått fantastisk siffra och otroligt roligt!

Under året har vi cyklat teknikstationer, rundbanor, backar både upp och ner för att utveckla vår teknik. Vi har stigcyklat i Kvarntorp och Eker och i veckan avslutade vi med en mjölksyrafylld stafett. Tjejer i alla åldrar och på helt olika nivåer, nybörjare till yngre tävlingstjejer. En härlig mix som kan cykla tillsammans och inspireras av varandra.20170426_18593520170606_184651_01120170523_191018

Jag blir rörd av att se er utvecklas, att se leenden breda så de når örsnibbarna när ni klarar något ni själva inte trodde på innan. Det är något jag vill fortsätta vara med om tillsammans med alla er som är med.

Vi som leder ser fram emot fler utvecklande möten i och utanför skogen. Har ni tips och ideer så skicka ett mail och berätta gärna hur vi kan bli ännu bättre.

Tack för 2017!

Advertisements

Borås 2-dagars med studentröj och pridefestival!

Vi drog till Borås förra helgen för att cykla västgötacupen. Kul! Efter misären i Falun så var jag rejält sugen på att åka XCO (I Falun var det skruttiga ben, 7 min felkörning, värmebölja och DNF).

Veckan började med att vi fick galet mycket att göra på jobbet och det blev lite fler timmar där än vad som var tänkt. Tidiga morgnar och jobba sent. Fick inte riktigt ihop träningen som jag ville trots att jag pallrade mig upp i ottan för att hinna cykla innan jobbet en morgon. Självförtroendet på cykeln har väl inte heller varit på topp sen Falun. Har åkt och känt mig som en nybörjare. Skönt var det då att de två pass jag lyckades klämma in gick väldigt bra.

Vi for iväg på fredagen efter jobbet, planen var att testa banan när vi kom ner. Jag tror vi helt missade i beräkningen hur jädrans långt det är till Borås! Någonstans på vägen insåg vi väl att det var inte tal om att testa någon bana på fredagen. Ja om vi inte ville plocka fram pannlampor och äta middag mitt i natten då. För isåfall hade det gått ypperligt bra att testa banan. Vi beslöt oss istället för att stanna och käka vår pastasallad vid någon rastplats. Skönt att kunna ta det lite lugnt också. Få njuta lite utan stress…..Först upptäckte vi att vi glömt tallrikar, jaja, det går väl bra. Sen insåg vi att pastan låg kvar i kylskåpet. Korv och sallad blir alla fall inte jag snabb av. Var bara att åka vidare och komma på plan B. Det blev att vi köpte bröd och satt hopklämde mellan sänggavel och vägg på vårt lilla rum och mumsa, inte så mycket mysfaktor på det. Kanske inte heller det man helst vill äta dagen innan tävling.

Väl i Borås såg vi också oroväckande många studentmössor springa omkring, vi hade bokat ett väldig centralt hotell (typ det enda som var ledigt). Jomenvisst, det blev till att försöka somna till “För vi har tagit studenten” untz untz, dunk dunk dunk…. Var bara att plugga i öronproppar, stänga fönstren och sen dö värmedöden. Vi kan säga att jag har sovit bättre.

Dag 1
Ja nu åkte vi ju inte till Borås för varken studentröj, djurparker eller knalleland utan för att cykla. Lördagen bjöd på sol och värme och en superfin torr bana. Banan i Borås är naturligt teknisk med mycket sten och rötter. Det var Maxistart, extra kul tycker jag för då är vi lite fler tjejer. Kändes riktigt bra, gick ut lugnt eftersom jag visste att det var 5 varv och skulle bli tufft i värmen. Lyckades knipa en 4:e plats i Maxi och vinna D30. Hade en mindre lyckad varvning ut på 4:e varvet då jag tydligen inte kan fylla på med energi samtidigt som jag cyklar och tog en lite väl snäv kurva. Körde rätt in i en av järnstolparna som banan var bandad med, nummerlappen blev flis och reglaget flyttade sig lite. Klantigt, hade häng på 3:an i Maxi där och då men trassla in mig lite väl länge i band och stolpar för att ha häng sen. För att få bättre starttid valde A att köra H30, de blev även lite fler varv på den tuffa banan då det är Maxistart. Han körde superbra och åkte in på en 9:e plats i Maxi samt 2:a i H30. Som tur var fick vi proffsig langning av Amandas pappa Anders, behövdes verkligen i värmen.20170617_150041

På kvällen käkade vi mat ute med trevliga klubbkamrater, toppenkväll.

Sen var det ju det där med att sova, nu hade ju studenterna däckat och istället bytts ut mot en Pride-festival och musik på torget. Bara försöka köra samma visa igen, öronproppar och dö svettdöden med stängda fönster. Vårt boende var inte direkt lyckat.

Dag 2
Samma bana fast andra hållet, så när som på den beryktade pulkabacken som såklart skulle cyklas uppför idag med. phu, den är helt brutalt brant! Idag behövde vi bara cykla 4 varv, skönt. Jag kände mig inte på topp. Har problem med att jag ofta får huvudvärk efter tävling och så även på lördagen. Vilade en del efter loppet men det var inte helt borta på söndagen samt att jag mådde lite illa. Tog det medvetet lugnare, lite rädd för att få ont. Sen ska jag ärligt säga att benen var rätt matta. Ätit för dåligt dagarna innan samt saker jag inte tål vilket inte var så värst bra för magen. Kände mig lite tom på energi. Det blev samma resultat även på söndagen. Roligast var nog att jag fick ta en spurt om den åtråvärda 4:e platsen i Maxi. Sara hade inte koll på att jag låg så nära så lyckades klämma mig förbi ca 400 m före mål och efter det var det full gas.

A åkte ännu bättre på söndagen och tog hem segern i H30, och då fick han ändå starta i sista led eftersom varken han eller jag hade några poäng i cupen sen innan.

Cykeln var klockren, helt perfekt på en bana med mycket rötter och stenar.

Lyckad helg för team Meijer/Wahlstedt kan man säga!

 

Tävlingspremiär i Säter och högar av ormar.

Sent omsider kommer en rapport från säter. Som ni har längtat! Mina ursäkter är att jag har nytt jobb där jag proppas med information och nya intryck likt en sprängfylld  julkorv och att veckan dessutom varit full av diverse aktiviteter.

Som vanligt när det vankas tävling så kommer nervositeten i kroppen. Ingenting känns bra, kroppen är trött, cykeln vill inte vara med på noterna den heller. Först tror hjärnan t.ex. att det är för lite luft i däcken sen för mycket, sen inbillar sig hjärnan att “JAG KAN INTE ENS CYKLA!”. Hjärnspöken, prestationsångest, höga krav, det är bara att välja valfri anledning till varför de där nerverna spökar. Sen cyklar jag och upptäcker att det var ju bara mest spöken. Tävlingspremiären i Säter var inget undantag från den där nerviga regeln jag tydligen har. Svårt att äta innan lopp, lite lätt illamående, som ett stort frågetecken, varför gör jag detta?  Svaret är ju att det är så kul, det är kul att tävla, det är kul att träffa alla människor runtomkring. Som en rolig utflykt med vänner och så ett litet race mitt i.

Banan i Säter är intensiv, teknisk med både vanlig stökig stig och byggda hinder. Jag åkte fler A-linjer den här gången jämfört med förra året. Eller nja, jag åkte kanske 1 mer än sist för jag åkte faktiskt inte bara B-linjer förra året. Den nybyggda stenkistan gick galant. Skönt för självförtroendet att jag kan åka just de tekniska partierna då det blir mer och mer av den varan på tävlingarna. Det byggs stenkistor och diverse drop hejvilt! På uppvärmningsvarvet kändes benen som sirapsben med ingen fart alls. Men sen när det väl var dags så fanns det fart. Fick en riktigt bra start och låg först av alla veterandamer från början. Prestationsdjävulen hade ju bestämt sig för att hon ville slå alla damer i startfältet och inte bara de i D30. Det var full gas från start och allt vinterdamm som satt sig i lungorna ventilerades ut och in så jag lät som en trumpet på slutet. Så mycket som man kan pressa sig på tävling går inte riktigt på träning hur man än försöker. Det var länge sen jag tog i så mycket.

Roligt att tävla igen och att det går bra, nya cykeln sköter sig galant och även om jag inte känner att formen är tipp topp så vet jag att den kommer. Men mest roligt var kanske att A körde så himla bra och kom 2:a i H40, riktigt starkt!

sater_fotoAdam.2.2017sater_fotoAdam.5.2017

Meningen var sen att vi skulle åka till Kvänum och köra första majloppet men jag mådde inte bra dagarna efter Säter så det blev istället en lugn rulltur på 1:a maj. Vi åkte även en sväng till Öby kulle för att kolla på lite fåglar och dricka kaffe på valborg. Blåste svinkallt så vi sittskådade i lä bakom kullen och gick och kolla på ormar i små högar. Jag gillar ju inte ormar och har svårt för deras rörelsemönster, knyter sig lite i magen. Men det är lite spännande att gå och titta på dem när man liksom lite vet att de kommer vara där.

20170430_163652

Link

Jag ber om ursäkt, bloggen har fått vila. När jobb, skola, träning och livet äter min tid så är det skriva blogg som får strykas från den så kallade “to do list”. Allt hinns liksom inte med. Men, med grupparbetet på kursen klart innan deadline och snart jul, så har jag ju massor av tid nu? Eller lite alla fall.

Jag har tränat på bra, efter att ha legat i sjukdomsdvala en sisådär 6 veckor under sept-nov (INTE roligt!). Men än så har jag inte åkt på nya bakslag. Vi håller tummarna för att det inte bara är ett dåligt skämt. Läser dock om folk som är sjuka till höger och vänster men får helt enkelt hoppas att mitt är över. Man får glädja sig åt att det var en period då träning för min del ändå var lite lugnare. Vi var i Göteborg en helg och bara hade det gott för att sen åka till Vadstena och spa, superhärligt med lite annat än cykel också. Jag tror att man behöver det :)

Igår testade jag mina nya vinterskor. Jag har nog nämnt tidigare att jag är en fryslort utav rang. Går omkring med tofflor och filt hemma, och då har vi nog inte speciellt kallt eftersom A springer runt i t-shirt. Mina tår är nog något slags hopplöst fall när det gäller att frysa och jag kan ha svårt att ge mig ut om det är under 0 bara för att jag vet att det kommer bli kallt om tårna. Men i början av veckan var jag till Uno Forsberg och köpte nya vinterskor. Det är ett par Specialized Defroster och ska vara väldigt bra sägs det. Bara att titta på dem är ju bra, de är ju liksom snygga. 20161214_093223Ja eller söta som Jocke och Victor på Uno brukar säga om mina skor när de ser dem. Bra grej är att de har väldigt mycke reflexer. Någonting man kan tänka på när man cyklar ute i mörkret, det är ok med reflexer, pimpa gärna cykeln lite, för vi vill ju synas i trafiken.20161214_093317

Jag hårdtestade skorna idag med ett 4-timmarspass på isiga vintervägar. Temperaturen var väl mellan 0 och -5 under turen. Jag frös lite om tårna men inte i närheten av vad jag gjorde i mina gamla. Då kan jag ändå ta till skoöverdrag också då jag testade utan idag. Skorna i sig var mycket skönare än mina gamla (som är en aning lite väl förstora). Bra med boa-spänne. De är ganska smala i skaftet, och jag är nog ganska normalbyggd runt anklarna så har man lite bredare runt kan det bli lite problem tror jag. Jag har min vanliga storlek, det finns rum för att vifta på tårna, bra för det vill man när det är kallt. Nästa test blir att köra när det är mer blött ute. Det kan ju också ställa till problem när man cyklar länge. Blöta fötter är inte direkt godis för fötterna när det är kallt.

Men nu ser jag fram emot fler fina cykelpass i solsken och med snö. Hoppas också att isen fryser i vinter så man kan åka skridskor, förra vintern blev det inte en enda tur.20161202_091613

Avslutningsstafett på Tjejträningen och Vista i helgen

I veckan hade vi avslutning på terminen/året för tjejträningarna. Vilket år det varit! Så många härliga tjejer, och så många nya ansikten. Gillar att det hela tiden dyker upp nya som vill cykla i skogen. Under hösten var vi minst 30 vid varje tillfälle. Roligt! Och en rejäl utmaning att lägga träningen så att det ska passa alla. För att möta intresset kallade vi in Sara i ledarkåren (Välkommen!), så nu är vi tre som håller i det. Bra inför nästa år, det känns liksom inte som det kommer avta och det är för mig viktigt att det blir bra för alla. Såväl nya som mer rutinerade ska känna sig välkomna och att de lär sig på träningarna.

Vi brukar dela gruppen i en lite lugnare (ny) och en för de som cyklat ett tag. Det är enklare att hålla ihop en hyfsat jämn grupp. Men på avslutningen kör vi tillsammans alla. En kort tekniskt enkel varvbana (3-5min) körs i lag om 2 under en bestämd tid (som jag varje gång får revidera…opss). Det blev 15 lag som stod på startlinjen, kul! Lagen försöker vi dela upp så att de är så jämna som möjligt inom laget, man kan alltså redan från början säga vilka lag som kommer vara snabbast.Men det är träning och inte tävling, så viktigast att det blir bra för alla. Då man vilar när den andra kör är det rätt taskigt om en som cyklar lite långsammare åker med en snabb och alltså knappt får någon vila. Extra kul var att två lag från våra duktiga ungdomar stod på startlinjen, inspiration för alla äldre tjejer/kvinnor att se de yngre tjejerna och de kan komma med bra tips de också, toppen!

Efter träningen åkte vi upp till stugan och fika, tusen tack till min A och Linneas “M” som fixat med kaffe och prisbord så att vi kunde koncentrera oss på träningen. Och såklart ordförande Magnus som kom med fika för ett helt militärkompani! Lottade priser från våra sponsorer, tack tack tack för supporten. Alla fick pris, blir vi ännu fler nästa år så lär vi behöva ragga fler priser, vill du bidra, säg till ;)

Vem som vann? Vi kan säga som så att äldst är inte alltid bäst :)

20160927_18330220160927_19000320160927_19011120160927_192822

Imorgon bär det av till Vista Mountain, en tävling jag sett fram emot länge. Jag ska dock inte köra. Jag kör nämligen temat för 2016 och är sjuk igen! Så himla trist… Halsont hela veckan och feber är ingen bra kombo. Vaknade dock i morse och kände att det hade vänt, men inget race. Jag får stå i langningszon och se när A kör kanske Sveriges roligaste bana!

 

Vad ska man egentligen ha för däcktryck?

En fördel med att också ha varit nybörjare (för inte så länge sen) är att jag vet precis hur det är att ha alla dessa frågor. Jag har ju själv stått och frågat samma saker. På många av träningarna så är det en fråga som kommer upp nästan varje gång.

Hur mycket luft ska jag ha i däcken?

Generellt skulle jag säga att många har för mycket luft, jag har pyst många däck som behövt lätta lite på trycket. När jag själv började cykla MTB så gick jag istället all in på det där med lågt tryck för jag hade hört/läst att det skulle vara så, det är ett mysterium att jag inte punkterade varje pass.

Men vad ska man egentligen ha för tryck i däcken?

Svaret på frågan är typ: Hur långt är ett snöre? Det finns inget enkelt svar, det som är bra för mig är inte bra för någon annan och man kan inte säga en siffra som fungerar för alla. Man kan bara ge ett ungefärligt svar eftersom det är så mycket som påverkar.

Ett knep som jag tycker är bra, det är att lära känna sina däck, att med ett tumtryck känna att det här är lagom med luft. Att blint lita på siffror från en pump känns lite osäkert, vad händer när du lånar någon annans pump, som kanske inte mäter exakt som din? Då är det bra att ha det där tumknepet att ta till. Det är dock bra att ha en pump som har en mätare för trycket i däcket, det är så mycket lättare att testa olika tryck om man vet vad man har i.

Men varför kan jag inte bara pumpa i så det blir  hårt och sen köra? Det är klart du kan, men med lite mindre tryck kommer du få bättre kontroll över stenar och rötter. Cykeln kommer åka mjukare över ojämnheterna och du kommer åka mycket bättre när inte cykeln studsar runt överallt.

Exempel på saker som påverkar vilket däcktryck du har

  • Hjustorlek 26,27,5,29?
  • Däckstorlek (bredd)
  • Slang eller slanglöst?
  • Underlaget – grusväg eller rotig stig?
  • Din vikt
  • Körstil
  • Tycke och smak, vad gillar just du?

Hjulstorlek
Beroende på storlek på hjul så varierar trycket. Mindre hjul behöver mer tryck än större. Bli därför inte förvånad om kompisen har annat tryck än du om ni åker på olika typer av cyklar. Ett “oj vad mycket/lite luft du har” kan ju sätta griller i vilket huvud som helst.

Däckstorlek
Japp, hur breda däck du har påverkar också trycket. Det är alltså bra att veta vilka däck man kör på. Speciellt om du skaffar nya däck.

Slang eller slanglöst?
Om man kör utan slang och istället har “gegga” i däcken så riskerar man inte genomslagspunka, så kallade snake bites. De är man när man har för lågt tryck i däcket, kör på en kant/rot/sten/eller dyl och trycker ihop däcket så att fälgen sticker hål på slangen. Med slanglöst kan man därför ha lite lägre tryck än med slang.

Underlaget
Om du bara åker grusvägar kan du kan ha ganska hårt pumpade däck, samma om stigarna är plana och utan stenar rötter. Ska du däremot in i skogen och åka över ojämnheter kommer det bli mycket trevligare om du har lite mindre luft. Du studsar mindre och får bättre kontroll över cykeln.

Personligt
Vikten, lättare åkare kan ha mindre tryck utan att få genomslag. Hur åker du? Pressar du cykeln till max på steniga stigar, kanske kan det vara bra med lite säkerhetsmarginal då. Sen är det minst lika viktigt att köra på det just du gillar, där du känner dig som allra bäst helt enkelt. Jag har mer än 1 gång haft i mer efter att någon tummat på mina däck och frågat “ska du ha så där lite luft?” Paniken, shit jag borde ha mer! Fast egentligen, vem säger det? Vem är det som ska cykla med det?

Bästa tipset är att ge dig ut och testa, hur känns det med mindre luft eller om jag tar i mer luft. Vad funkar för mig? Åker du en runda med blandad terräng, eller ett långlopp kanske du måste kompromissa. Lite hårdare och åka fort på grusvägen med risk att det blir “studsigt” i skogen, eller lite mjukare så det blir bra i skogen men kanske tungkört på grusvägarna. Där kan man helt enkelt få dra till med det där “lagom” :)

Seså, ut och tumma på dina däck nu :)

Bergslagsloppet – vad hände?

Det blev ju inget bergslagslopp och alltså inget SM för min del igår. Istället fick jag jobba, nackdelen med att jobba varannan helg, man kan inte göra vad man vill på helgerna. Jag kom hem på morgonen när A höll på att fixa i ordning inför race, åt lite frukost och gick och la mig för att sova. Lite halvt på skoj, lite halvt på allvar sa jag åt honom att komma hem med en medalj. Och inte en sån där “tack-för-du-deltog-medalj”. Jag vet ju hur stark han är och att han när det stämmer kommer stå på den där pallen. Jag tror alltid på A, kanske mer än han själv gör. Men det är mycket som kan hända, många saker som ska stämma och H40 är en tuff klass med många bra åkare.

Jag sov alltså gott när loppet startade och gick väl upp ungefär när åkarna började trilla in i mål. Försökte leta resultat på nätet men kunde bara hitta motionsresultat. Men så plingade det in ett sms från A. En bild och texten “1:a..och en massa figurer”. Jag tänkte då att han driver med mig, bara för att jag sa som jag sa imorse. Försökte ringa men inget svar. När han väl ringer upp och säger att det blev guld trodde jag fortfarande inte riktigt på honom. Men det var sant, han cyklade hem guldet i H40 på hemmaplan, och jag låg hemma och sov och kunde inte ens ge honom en grattiskram vid målgång! Lite ledsen för att jag inte fick vara med där och då. Dessutom i en spurt! Vem hade trott det?

Så himla stolt över hans prestation och har varit lite fnissig hela kvällen, det var liksom lite oväntat men ändå inte. Vilken man jag har va? Himla bra på alla sätt och dessutom cyklar han fort :)

Nu återstår en tävling den här säsongen, till nästa år hoppas jag på att färre tävlingar krockar med jobb och att mina sjukdagar typ MINST halveras. Låter gärna bli att vurpa också om jag får.

Mannen bakom kulisserna, den berömda A :) bsloppet2016-fintlingandreasbsl2016fintling

(Foton: Johan Fintling)