Link

Häromdagen var det “new bike day”, eller egentligen har jag haft den ett tag, det var ju innan jul som jag stod och titta ner i en kartong för att sen med hjälp av Jocke på Uno skruva ihop den.

 

Men första turen den tog jag nu i onsdags. Och jag kan säga så här. Jag var ledsen i ögat när min gamla fick ny ägare, för jag gillade ju min gamla cykel så himla mycket. Men, den är glömd och inte saknad en sekund längre. För vilken cykel jag fått! Snabb, kvick, flyter över stöket på ett som jag inte riktigt trodde på från början. Och jag har kört två gånger på den! Känslan är att det här kommer bli hur bra som helst när vi lärt känna varandra.

20170315_135236

20170315_13514720170315_135222

Fetaste kassetten! Singelklinga, nytt för mig, spännande men också nervöst. Kommer mina ben orka?

 

Advertisements

Ledig helg och idag är det dagen D

Efter att ha jobbat som en tok de senaste veckorna med bland annat 3 helger på raken var det rätt skönt att få en ledig helg med A. På fredagen käkade vi god mat hemma och sen kunde jag fortsätta vara hemma utan att åka iväg till jobbet. Vi hann kolla på sista avsnittet av Sherlock och hänga i soffan innan jag typ blev toktrött och var tvungen att sova.

Lördagen gick vi upp rätt tidigt och körde ett TC-pass ihop, vädret i Örebro var ju inte direkt toppen för att cykla ute. Cred till alla er som tog er ut! Efter träning åkte vi hem och käka pannkaksfrulle. Pannkakor till frukost är bland det bästa jag vet. Vi äter våra med massa frukt och grädde. Efter det kunde man sjunka ner i soffan framför skidorna på TV.

Med ledig helg passade vi även på att gå ut och käka. Sjukt god mat men jag blev rätt besviken på bordsplaceringen. Istället för mysig utekväll med vin och god mat blev det att sitta och titta rätt in i köket bredvid gången där de sprang förbi med mat mest hela tiden. Som pricken över det där i-et även just där alla som köpte take-away stod och betalade. Synd för jag gillar verkligen maten där och sist hade vi inte alls den där upplevelsen, nu kändes det som de klämt in lite extra bord fast det inte fanns plats. Men maten och vinet, grymt gott. Jag är verkligen inte den som brukar gnälla men det liksom tog bort själva känslan av att gå ut och äta.

Söndag slappa jag och Simpson aka gammelkissen/kattfröken/kapten träben/storkissen osv.. i soffan framför vasaloppet medan A stack ut i vinden och cykla. Bra dag att planera in veckans rehabjogg på, speciellt när man som jag är allergisk mot vind. Hade ju grinat ihop totalt om jag skulle brottats 4 timmar med dessa vindar. Istället blev det 12 km löpning i dagsljus och på stig. Så skönt att jag kan springa lite mer nu och utan ont, dessutom slapp jag överdrivet mycket asfalt. Längtar tills jag kan cykla till skogen och sen bara springa stig istället.20170305_111037

Idag är det dagen D. Idag får jag besked om framtiden, efter en månad med ont i magen och huvudvärk nästan dagligen kan man börja fundera på vad som händer sen, nu när man vet. A säger det löser sig, och på ett eller annat sätt gör det ju det.

När motivationen tryter

Oftast har jag en väldigt hög motivation till att träna, jag gör det för att det är roligt och för att det får mig att må bra. Dessutom drivs jag vintertid till att plåga mig flera timmar på vintercykel och testcykel bara av tanken att få cykla snabbt på fina sommarstigar. Det är som gamla tider då man spelade fotboll på nån stenhård grusplan i minusgrader och drömde om sommarens perfekta gräsmattor.

Men ibland tryter det, ibland tar det emot. Det har varit så ett tag nu. Besked i livet som inte går att påverka och som istället påverkar mig. Det är som att jag sitter i en båt mitt på havet i en stor storm. Jag kastar ut livlinor och gör allt det där som man ska göra för att inte gå under men det hjälper inte. (Inte för att jag har några eventuella båtkunskaper men ni fattar grejen va?) Jag kan bara vänta på att det lugnar ner sig och sen se vartusan jag flöt iväg för att försöka nå rätt kurs igen. Eller kanske byta kurs?

Det är så det är just nu. Beslut ska tas, och jag kan inget göra utan bara vänta för att sen försöka förhålla mig till vad som nu beslutades. Det är ju inte mina beslut att ta. Helt enkelt ”Ok, nu blev det så här, då får jag göra såhär för att det blir bäst för mig”. Men det stjäl så mycket energi, jag blir liksom dränerad.

Saken är också att när jag verkligen behöver träna som mest för att må bra så orkar inte huvudet ge sig ut. Huvudet fixar inte att ta sig an en tung vinterhoj, dubbdäck, tuffa intervaller samtidigt som det är kaos. Det blir för många komponenter, kostar för mycket energi.

En storm kanske man fixar, det tillhör på sätt och vis livet med lite storm ibland. Men när det stormar från två håll och den ena är som en orkan då vet man liksom inte vad man ska göra. Värst är kanske att inte kunna göra någonting, bara vänta.

Ena dagen tänker jag att det löser sig, blir det dåligt så gör jag nåt bra av det, ni vet det gamla klyschiga ”stängs en dörr så öppnar sig en annan”. Men nästa dag känns det som panik igen och jag vet inte alls vad jag ska göra om det blir dåliga besked. Känslan är att det är orättvist och frustrerande att göra saker men inte få någonting för det.

Det bra är dock att de träningspass jag faktiskt gör, de går väldigt bra. Benen vill cykla och jag har löpt lite mer än vanligt, och lite längre med bra känsla. Löpningen är lättare att göra, det är kravlöst och jag behöver inte gräva ner mig om wattsiffrorna blir dåliga eller cykelbenen strejkar. Det gäller att hitta vägar för det som fungerar just nu.

Om två veckor vet vi, då kan vi börja fundera på vilken kurs båten ska ta…

20160709_175340

Link

Rusade in i det nya året med fullt upp på jobbet. Schemaläggning, kanske det mest otacksamma jobb som finns. Sliter sitt hår och ingen blir nöjd :) Har även lyckats pressa ur mig sista examinationsuppgiften i höstens kurs. Innan och under själva skrivandet och lite efter så kändes väl uppgiften i sig som rätt trist och inte särskilt givande. Efter seminariet har den klarnat något och jag kan se små glimtar av nyttig bra kunskap som kom fram med hjälp av uppgiften. Eller framförallt kom de nog fram av seminariet.

Igår sov jag alldeles för länge, vaknade kl 16:00, ja ni läste rätt klockan 4 på eftermiddagen. Hade extra möte med chefen efter nattpasset och kom i säng en timme senare än vanligt. Men eftersom jag inte skulle jobba natten igen var planen att inte sova så länge. Det gick ju bra, not! Jag är ganska grym på att sova, en bra egenskap att ha om man jobbar natt.

Kom ut ganska sent på min löprunda och fick lufsa runt i mörkret i motvind och lite snöblandat regn. Hög mysfaktor på det(?) men väldigt skönt att ha det gjort. Ser fram emot när jag kan ta cykeln till Marka och jogga stig istället för som nu, springa på gång och cykelvägar.Rehabjoggen är viktig, den hjälper mig att hålla ryggen i shack, det blir så lätt att det låser sig annars. Jag får ju hjälp av de på citykliniken för att se till att jag håller mig hel. Man kan inte komma dit och säga att man slarvat med det enkla att bara jogga en gång i veckan.

Vädret är inte direkt vintrigt och härligt, mer novembergrått och tråkigt. Dagens cykelpass bjöd på tuffa backintervaller. Tog inte nån extrasväng efter för nöjets skull utan åkte raka vägen hem.

Till helgen var planen att äntligen få åka lite långfärdsskridskor men nu varnar de för svaga isar, trist. Jag såg ju fram emot kaffetermos, och en härlig dag på sjön. Typ en sån här dag vill jag ha, men gärna blankis. Kan man få önska det?20141228_1206180

 

Ett väldigt juligt inlägg

Jul och jag har varit ledig, inte dåligt det inte! Jag gillar ju jul, i lagom dos. Jag gillar kanske inte självaste julafton eftersom jag är lite av en person som gillar lugn och ro. Släktkalas och ståhej är sällan lugn och ro. Men det finns andra saker med julen som är bra.

Några saker jag gillar med julen

  • Lukterna – pepparkakor, kanel, apelsiner, bullbak, granar, lacka paket… :)
  • Ljus – det är liksom mysigt med levande ljus, stjärnor, ljusstakar som livar upp i det annars ganska mörka.
  • Pynt – japp, i lagom dos, nån tomte här och där, röda gardiner. Vi har dock ingen julgran då det troligen skulle bli ett himla liv med två kissar
  • Slå in paket – jag gillar att köpa julklappar om jag vet vad jag ska köpa men inte bara för köpandets skull. men mest av allt gillar jag att slå in. Fint papper, fina snören och lacka samtidigt som man dricker glögg och lyssnar på julmusik.
  • Baka – Kan vara så att det är det jag mest gör innan jul, bakar :) Pepparkakshus, Saffransbullar (kanske det godaste som finns), Knäck, Nougat. Gott även om det fyller vår redan överfulla frys till bristningsgränsen. Nån plockade så sjuukt mycket blåbär i somras…

Pepparkakshuset
Varje år måste jag bygga mig ett litet hus, jag tycker det är så mysigt. Hade jag haft tid så hade jag velat göra en egen mall men det finns andra som har så bra att jag kan lägga min tid på annat. Julälskarna har en jättebra sida där man kan hitta färdiga hus. Toppen för en sån som mig! I år blev det en liten stuga med murstock. Måste säga att jag blev nöjd.

Julfirande
Dagen innan julafton har vi tradition att ha uppesittarkväll med A’s släkt hos hans syster. Trevligt! Bingolotto (vi vinner aldrig), julklappsbyte (vem får en juicepress?) och god mat. Svärmor kammade hem juicepressen och högsta vinsten blev en nyårslott.

Eftersom jag var ledig just julhelgen så for vi och hälsade på min släkt på julafton. Först en tur till Stallarholmen och besök hos pappa för att sen åka vidare till Nykvarn. Vi tog allt samma dag för att slippa två långa bilresor. Sen har vi två kissar som inte kan vara ensamma hur länge som helst, så sova över var ingen bra plan. Vi var hos min lillebror och hans familj och extra roligt att alla syskon med familj var där, när hände det sist? Typ minns inte! Eftersom min storebror är 14 år äldre än mig så var det inte så många år vi alla var små och bodde hemma.

Den årliga röjardagen
Enligt A så har vi ALLTID en dag på ledigheten som går åt till en massa röj. Jag har kanske dåligt minne men tycker väl inte att vi alltid har det. I år var det dock en mastodontröjardag då vi slet ut hela vindsförrådet som vi städade ur och åkte sen med en fullastad bil till tippen. Jag önskar att jag hade tagit en före och efterbild, men det har jag inte. Jag trodde liksom inte att skillnaden skulle bli så stor. Från att varit ångestframkallande att bara nämna vinden till att nu ha så mycket plats att vi inte vet vad vi ska göra med den. Helt sjukt egentligen vad man hamstrar grejer! Vi passade även på att ha bilen på service, tvätta och storhandla den där dagen. Gissa om det var två trötta personer som satt och glufsa köpepizza när dagen var över? Men otroligt skönt att ha det gjort och nu kan vi äntligen få lite bättra ordning.

Träning
Ja, vi har tränat också. Det har ju blåst, vilket jag tror de flesta i det här landet har märkt. Jag har ju allergi mot motvind, det finns inget som drar ner mitt cykelhumör lika mycket som motvind. Skulle vara i kombination med 2+grader och regn då. Vi fick ett bra backpass i Ånnaboda på juldagen efter att först ha gnetat 2 mil banvall dit i just motvind.

Dagen efter röjardagen åkte vi ut på vinterdistans till Pershyttan och sen hem via Gyttorp, Dalkarlsberg, över skjutfälten till Ånnaboda och hem. Vägarna var bitvis hur fina som helst för att sen vara isgata, även om jag har dubb så dansade bakdäcket lite väl mycket ibland. När det är så halt åker man ju gärna och spänner sig så sjukt också, kramar liksom sönder styret. Vi hade sällskap av urstarke B på turen. Kul! Riktigt härlig tur och jag kände mig stark. Har även lyckats klämma in 2 TC-pass på monarken de dagarna vädret inte vart så skoj för utecykling. Bra träningsvecka helt enkelt. 20161228_13215020161228_131847

Imorgon är det nyår och jag jobbar så inget speciellt firande för mig. Det blir till att sova hela dagen, gå upp, käka en nyårsmiddag med A och sen åka till jobbet igen vid 19:30. Extra tidigt eftersom vi liksom övriga Sverige har drabbats av sjuk personal.

Gott nytt år så ses vi igen 2017!

20161228_131719

 

Säsongssummering – det blir inte alltid som man tänkt sig

Hur summerar man en säsong som inte alls blev vad man hade hoppats på? Den enkla och korta versionen kan nog skrivas med några få ord. Sjukdom. Stress. Mera sjukdom. Trött. Och avslutas med lite mer sjukdom. Den längre versionen är lite mer än bara sjukdom.

Sjukdom, mentalt trött och dåligt självförtroende
Jag kom igång med vinterträningen rätt bra, kände mig starkare och tryckte mer watt på monarken än tidigare. Sen kom influensan och tog ett par veckor av träningen men det kändes ändå inte som skrik och panik när jag drog igång igen. Fast det var nog där och då, efter sjukdomsperioden som jag började nalla för mycket på energikontot. Tiden räckte inte till. Plugg, jobb, träning, livet. Dygnet hade inte tillräckligt med timmar. Försökte kanske träna ifatt lite, vilket såklart inte går. Och det är alltid lätt att vara efterklok. I april var jag trött, jättetrött och stressad. Fick även en fråga från en person i samband med ett mindre bra resultat om jag ens hade tränat i vinter. Tänk vad små ord kan vara svåra att skaka av sig, den där meningen har förföljt mig hela året. Jag har tvivlat på att jag kan cykla, tvivlat på min förmåga mest hela tiden. Här har jag slitit, vänt och vridit på dygnets timmar, planerat, försökt få ihop det och så tror någon att jag inte ens tränat. Är jag så dålig? Såklart kan man ju säga att det är bara att inte ta åt sig, men ibland är det inte så “bara att”. Speciellt om man redan tvivlar på sin förmåga. Osäkerheten har liksom följt med hela tiden. Mentalt har jag inte orkat satsa på stigarna utan det har mest blivit mellanmjölk. Helt plötsligt åker man långsammare än man gjort tidigare, blir ännu osäkrare och vips går spiralen åt fel håll. För att åka fort på stig behövs mer än bara starka ben. Du behöver orka mentalt, vara 100% där, våga lita på att du kan och vara fokuserad. Det funkar inte om huvudet är trött. Iallafall inte för mig.
20160917_111530.jpg

Tävlingarna
Jag har inte alls tävlat så mycket som jag vill det här året. Det har berott på ett jobbschema som inte riktigt funkat ihop med tävlingsschemat. Jag hoppas på ändring till nästa säsong och det verkar som vi ska ändra lite på jobbet till det bättre. Fortfarande varannan helg men inte riktigt lika. Sen har sjukdom stoppat mig, blev sjuk lagom till SM, trist men inte mycket att göra åt. Men det är ju där man vill vara med och fajtas. Kanske sa kroppen att du har semester, du ska vila!
20160430_162939.jpg

Men vad gick bra då?
Alltså, jag tror ju inte på att bara gräva ner sig och tycka synd om sig själv. Det är bättre att fokusera på vad som gick bra och hur man kan lösa det som inte funkade, hur kan jag göra annorlunda, lägga upp det så att alla delarna fungerar. Vissa saker var ju faktiskt trots allt bra. De få tävlingar jag körde gick bra. Jag kunde även om jag enligt mig själv körde ganska dåligt ändå vinna eller få en bra placering. Jag har blivit starkare det vet jag, det finns att bygga på till nästa säsong. Jag känner mig beredd att träna hårt i vinter för att ge mig själv bästa möjliga förutsättningar. Extra kul är att det gått så himla bra för A den här säsongen. Nästa år tror jag ännu mer på honom.

Vi har haft härlig cykelsemester i Rörbäcksnäs och Trysil, dit vill jag igen. Vilket ställe att åka till. Kanon för ett träningsläger då det har allt. Uppför, utför och teknik. Sen blir jag helt lycklig av miljöerna och lugnet. Jag vill liksom inte åka därifrån.
20160728_120341_15

Tjejträningen! Vilket kliv vi tagit i år igen! Sjukt roligt att vi bara blir fler och jag undrar vart det ska sluta. Ni är fantastiska och ger mig så mycket energi. Ser fram emot fler tjejträningar nästa år.

Tack!

Tusen tusen tack till mina samarbetspartners som trots att det kanske inte gick som förväntat ändå finns där och stöttar. Jag är så otroligt glad och tacksam för den hjälp jag får av er. Nu tar vi nya tag inför nästa säsong, då med mindre sjukdom och mera race :)

Uno Forsberg Cykel
Citykliniken
Caout AB

17409904-xzxPbcityklinikenuntitled

 

20160826_171521.jpg

 

Link

Jag ber om ursäkt, bloggen har fått vila. När jobb, skola, träning och livet äter min tid så är det skriva blogg som får strykas från den så kallade “to do list”. Allt hinns liksom inte med. Men, med grupparbetet på kursen klart innan deadline och snart jul, så har jag ju massor av tid nu? Eller lite alla fall.

Jag har tränat på bra, efter att ha legat i sjukdomsdvala en sisådär 6 veckor under sept-nov (INTE roligt!). Men än så har jag inte åkt på nya bakslag. Vi håller tummarna för att det inte bara är ett dåligt skämt. Läser dock om folk som är sjuka till höger och vänster men får helt enkelt hoppas att mitt är över. Man får glädja sig åt att det var en period då träning för min del ändå var lite lugnare. Vi var i Göteborg en helg och bara hade det gott för att sen åka till Vadstena och spa, superhärligt med lite annat än cykel också. Jag tror att man behöver det :)

Igår testade jag mina nya vinterskor. Jag har nog nämnt tidigare att jag är en fryslort utav rang. Går omkring med tofflor och filt hemma, och då har vi nog inte speciellt kallt eftersom A springer runt i t-shirt. Mina tår är nog något slags hopplöst fall när det gäller att frysa och jag kan ha svårt att ge mig ut om det är under 0 bara för att jag vet att det kommer bli kallt om tårna. Men i början av veckan var jag till Uno Forsberg och köpte nya vinterskor. Det är ett par Specialized Defroster och ska vara väldigt bra sägs det. Bara att titta på dem är ju bra, de är ju liksom snygga. 20161214_093223Ja eller söta som Jocke och Victor på Uno brukar säga om mina skor när de ser dem. Bra grej är att de har väldigt mycke reflexer. Någonting man kan tänka på när man cyklar ute i mörkret, det är ok med reflexer, pimpa gärna cykeln lite, för vi vill ju synas i trafiken.20161214_093317

Jag hårdtestade skorna idag med ett 4-timmarspass på isiga vintervägar. Temperaturen var väl mellan 0 och -5 under turen. Jag frös lite om tårna men inte i närheten av vad jag gjorde i mina gamla. Då kan jag ändå ta till skoöverdrag också då jag testade utan idag. Skorna i sig var mycket skönare än mina gamla (som är en aning lite väl förstora). Bra med boa-spänne. De är ganska smala i skaftet, och jag är nog ganska normalbyggd runt anklarna så har man lite bredare runt kan det bli lite problem tror jag. Jag har min vanliga storlek, det finns rum för att vifta på tårna, bra för det vill man när det är kallt. Nästa test blir att köra när det är mer blött ute. Det kan ju också ställa till problem när man cyklar länge. Blöta fötter är inte direkt godis för fötterna när det är kallt.

Men nu ser jag fram emot fler fina cykelpass i solsken och med snö. Hoppas också att isen fryser i vinter så man kan åka skridskor, förra vintern blev det inte en enda tur.20161202_091613