Avslutningsstafett på Tjejträningen och Vista i helgen

I veckan hade vi avslutning på terminen/året för tjejträningarna. Vilket år det varit! Så många härliga tjejer, och så många nya ansikten. Gillar att det hela tiden dyker upp nya som vill cykla i skogen. Under hösten var vi minst 30 vid varje tillfälle. Roligt! Och en rejäl utmaning att lägga träningen så att det ska passa alla. För att möta intresset kallade vi in Sara i ledarkåren (Välkommen!), så nu är vi tre som håller i det. Bra inför nästa år, det känns liksom inte som det kommer avta och det är för mig viktigt att det blir bra för alla. Såväl nya som mer rutinerade ska känna sig välkomna och att de lär sig på träningarna.

Vi brukar dela gruppen i en lite lugnare (ny) och en för de som cyklat ett tag. Det är enklare att hålla ihop en hyfsat jämn grupp. Men på avslutningen kör vi tillsammans alla. En kort tekniskt enkel varvbana (3-5min) körs i lag om 2 under en bestämd tid (som jag varje gång får revidera…opss). Det blev 15 lag som stod på startlinjen, kul! Lagen försöker vi dela upp så att de är så jämna som möjligt inom laget, man kan alltså redan från början säga vilka lag som kommer vara snabbast.Men det är träning och inte tävling, så viktigast att det blir bra för alla. Då man vilar när den andra kör är det rätt taskigt om en som cyklar lite långsammare åker med en snabb och alltså knappt får någon vila. Extra kul var att två lag från våra duktiga ungdomar stod på startlinjen, inspiration för alla äldre tjejer/kvinnor att se de yngre tjejerna och de kan komma med bra tips de också, toppen!

Efter träningen åkte vi upp till stugan och fika, tusen tack till min A och Linneas “M” som fixat med kaffe och prisbord så att vi kunde koncentrera oss på träningen. Och såklart ordförande Magnus som kom med fika för ett helt militärkompani! Lottade priser från våra sponsorer, tack tack tack för supporten. Alla fick pris, blir vi ännu fler nästa år så lär vi behöva ragga fler priser, vill du bidra, säg till ;)

Vem som vann? Vi kan säga som så att äldst är inte alltid bäst :)

20160927_18330220160927_19000320160927_19011120160927_192822

Imorgon bär det av till Vista Mountain, en tävling jag sett fram emot länge. Jag ska dock inte köra. Jag kör nämligen temat för 2016 och är sjuk igen! Så himla trist… Halsont hela veckan och feber är ingen bra kombo. Vaknade dock i morse och kände att det hade vänt, men inget race. Jag får stå i langningszon och se när A kör kanske Sveriges roligaste bana!

 

Advertisements

Bergslagsloppet – vad hände?

Det blev ju inget bergslagslopp och alltså inget SM för min del igår. Istället fick jag jobba, nackdelen med att jobba varannan helg, man kan inte göra vad man vill på helgerna. Jag kom hem på morgonen när A höll på att fixa i ordning inför race, åt lite frukost och gick och la mig för att sova. Lite halvt på skoj, lite halvt på allvar sa jag åt honom att komma hem med en medalj. Och inte en sån där “tack-för-du-deltog-medalj”. Jag vet ju hur stark han är och att han när det stämmer kommer stå på den där pallen. Jag tror alltid på A, kanske mer än han själv gör. Men det är mycket som kan hända, många saker som ska stämma och H40 är en tuff klass med många bra åkare.

Jag sov alltså gott när loppet startade och gick väl upp ungefär när åkarna började trilla in i mål. Försökte leta resultat på nätet men kunde bara hitta motionsresultat. Men så plingade det in ett sms från A. En bild och texten “1:a..och en massa figurer”. Jag tänkte då att han driver med mig, bara för att jag sa som jag sa imorse. Försökte ringa men inget svar. När han väl ringer upp och säger att det blev guld trodde jag fortfarande inte riktigt på honom. Men det var sant, han cyklade hem guldet i H40 på hemmaplan, och jag låg hemma och sov och kunde inte ens ge honom en grattiskram vid målgång! Lite ledsen för att jag inte fick vara med där och då. Dessutom i en spurt! Vem hade trott det?

Så himla stolt över hans prestation och har varit lite fnissig hela kvällen, det var liksom lite oväntat men ändå inte. Vilken man jag har va? Himla bra på alla sätt och dessutom cyklar han fort :)

Nu återstår en tävling den här säsongen, till nästa år hoppas jag på att färre tävlingar krockar med jobb och att mina sjukdagar typ MINST halveras. Låter gärna bli att vurpa också om jag får.

Mannen bakom kulisserna, den berömda A :) bsloppet2016-fintlingandreasbsl2016fintling

(Foton: Johan Fintling)

Race i Huskvarna

Lite sen uppdatering om helgen. Vi for på lördagen ner till Huskvarna för att köra ett lopp i Västgötacupen. Kul och lite nervöst, Huskvarna har nämligen en väldigt tuff bana. Jag hade tränat rätt hårt i veckan och dagen innan kändes det där väcka-benen-passet som ett riktigt misärpass. Jag la inte så mycket fokus på den känslan, det var varmt, jag hade jobbat, de slitna benen skulle säkert vara ok dagen efter. Det har väl hänt mer än en gång att jag dagen innan race haft skruttben och sen cyklat jättebra på tävlingen, så tänkte att det sitter mest i huvudet.

Vi gick banan, kollade lite hinder och sedan provkörde vi ett varv. Just det här att provköra så lite och med ont om tid är inte min kopp te, gillar inte att försöka lära mig diverse stenkistor och stockdropp under stress. Benen kändes även nu på uppvärmningen som segproppar, de ville inte cykla uppför. Alla som cyklat på Huskvarnaberget vet att det är bra om benen vill just det, cykla uppför. Tänkte att det kan ge sig sen när det väl blir race.

Starten gick och jag kom iväg dåligt men det var mest för att bakhjulet slira i lösgruset. Redan första slakmotan kändes dåligt, jag var helt enkelt inte pigg, benen ville inte cykla fort. Efter det var det 4 slitiga varv upp och ner,inte nöjd med hur jag bromsade mig genom varje sväng eller hur kroppen inte ville ta i. Kändes som jag åkte utan självförtroende i det tekniska, kan vara en kombination av att jag helt enkelt var trött. Nä, vi drar ett streck över den tävlingen och konstaterar att det helt enkelt var en dålig dag.

Vi kan istället glädjas åt att A åkte in på en 2:a plats i H40 bakom klubbkompisen M.P. Det är inte dåligt det inte!

DSC_0413

Foto Magnus P

huskvarna.fotoannajansson

En av klättringarna. Publiken kan njuta av utsikten över Vättern. Foto Anna Jansson

huskvarna.fotojakobsarota

Brantaste backen. Den där man letar efter fler växlar som inte finns. Foto Jakob Sarota

 

Höstens tjejträning är igång!

Nu är höstträningen igång, och vilken start det blev. Deltagarrekordet rök och blev ett nytt svårslaget ett. 37 tjejer dök upp. Extra kul att det var så många nya ansikten (även om det blir ännu fler namn att lära sig, jag kämpar!). Det bästa är just när vi kan dela upp gruppen i två, där den ena tar det lite lugnare, vi vill ju att alla nya ska få samma möjlighet som de som var nya när vi startade för 3 år sen. Det är som jag nämnt förut lätt att tro att alla varit så duktiga jämt! Tänk vad många som har en sådan fantastisk resa framför sig med framsteg efter framsteg, underbart! Gårdagens lugna grupp bjöd på enkel stig med en liten spång (spångest) samt ett stockhinder. Nästan alla tog den lilla stocken innan träningen var slut (vissa ska tillbaka och kräva revansch) och på vägen tillbaka tror jag faktiskt att alla lät bli att kliva av vid spången. Tänk va nyttigt det är att åka med andra och se att det går, “Kan hon kan jag”.

20160816_182905

Min mobilkamera har en del att önska, eller så åkte tjejerna så fort. Har du förslag på liten bra kamera så tar jag tacksamt emot det.

Något som är så roligt med tjejgruppen är blandningen av ålder, helt plötsligt är det någon som känner igen sin gamla lärare. Igår hade vi besök utav två av klubbens duktiga ungdomstjejer.  Det finns inte en massa klädkoder, man får cykla på vad man vill, som en gammal Avanti med fälgbromsar (den cykeln råkade dessutom hoppa över stocken, jodå, nybörjargrupp var det). Det är ok att låta saker “mogna” och inte köra överallt på en gång.

Tjejträningen är bland det roligaste som finns och jag hoppas vi blir minst lika många nästa gång, då blir det backteknik. Är du sugen på att veta mer om upplägg, schema, tider. Släng iväg ett mail eller så hittar du info på Almbys hemsida. Vi har även en facebookgrupp som är kanon att ha koll på. För träningar eller för att hitta sällskap på sina turer.

20160816_180021

En trött kropp på Lida

“Jag är trött”

Det är något som sägs ofta här hemma, för jag är verkligen trött. Både fysiskt och mentalt är jag så himlans trött. Det senaste året och framförallt sista halvåret har allt gått på i en rasande fart och det enda jag längtat efter är ledigt. Det var kanske därför den där lördagen jag hade i helgen kändes så himlans göttig, för jag fick vara helt ledig, kunde baka lite bullar. Här tänker kanske nån att baka är inte ledigt, men jo, att baka är att knåda lite deg, att skapa och känna lukter som man vill sprida ut i hela trapphuset för det luktar mums. Sen är det gott med bullar :)

Men ledigt har det inte varit speciellt mycket, det har mer varit en konstant stress. Tänk er en sån där silvrig marknadsballong, en figur barnen tar med sig hem och där hänger den i taket i flera veckor för att tillslut bara vara helt tom på luft. Det är så det känts, att luften tagit slut. Jag har kört distanspass i lugnt tempo för att få stumma ben av att bara titta på en backe, det har varit energilöst, helt tomt.

Det har senaste året varit turbulent på jobbet (skriver sällan om jobb och kommer inte börja, sekretess och tystnadsplikt ni vet). Men organisatoriskt har det varit rörigt, ingen chef, ny chef, inga vikarier etc. Stressigt och inte en speciellt bra arbetsmiljö och jag har haft svårt att bara skaka av mig, gå hem och låtsas som allt var som vanligt.
Utöver heltidsjobb har jag läst en kurs på distans, roligt, men ytterligare en sak som ska göras. Senare i höstas fick jag även chansen att läsa in Vård och Omsorgsprogrammet från gymnasiet via jobbet (fast på ledig tid då). ca 3 gymnasieterminer (eller 1,5år) på 6 månader, pang pang…. pust. En upplägg som dessutom varit ganska ostrukturerat, typ i stilen “och nästa vecka ska ni tenta av kurs x och y”. Jomenvisst, jag ska bara låna böckerna, läsa och gärna lära mig nåt, samt hitta vikarie (som vi inte har) på stört, enkelt. Jag har även försökt hinna med den där träningen jag pysslar med och som bloggen mest handlar om. Där och då kanske man skulle tänka att oj, det här blir lite mycket, jag kanske ska ta bort något, det hade så att säga varit the smart thing to do. Lite som fem myrors Brasse “vem ska bort”, och alla svar är fel, fel, fel! Vissa saker kan jag inte ta bort och vissa saker vill jag inte ta bort. Istället har jag tänkt att då och då kommer det lugna ner sig, och när det inte lugnade ner sig blev det en ny deadline när det skulle lugna ner sig. Och det har ju bitvis gått väldigt bra, jag har fixat bra betyg, bra träningspass och hunnit med. Men det var kanske nångång där i Mars/April som den där luften tog slut. Ballongen pös. De senaste veckorna har jag knappt tränat, lite nöjescykling lite distans, lite fint, men inget som krävt att jag pressat mig fysiskt eller mentalt. Jag har inte orkat. Även nu när skolan tog slut så vilade jag en vecka till, bara för att jag behövde.

Lida Loop
Igår var det tävling. Jag ville inte starta. Jag var trött. Försökte tänka att jag ska se det som ett bra träningspass, inget annat. Vi var sena till start och jag var tokstressad med hög puls redan direkt. Jag startade, bristen på träningen senaste månaderna tog ut sin rätt någonstans på andra loopen, och jisses så sliten jag var på loop 3. Ville kliva av flera gånger men tänkte att i mål ska jag oavsett placering. Jag kom 3:a, jag kan inte vara annat än nöjd. Jag gjorde en grym första backe, det finns krut i benen och jag gav inte upp, jag slutade inte kämpa. Nu kan det bara bli bättre.

Det var dessutom damstart igår, jag gillar det verkligen. Så roligt att köra i klunga med bara tjejer! Stor eloge till arrangören för det! De skulle möjligen kunna ge damerna 10 min till, det skulle leda till mycket färre omkörningar för herrarna, bättre för både damer och herrar. Jag är totalt jäkla värdelös på höger och vänster, jag menar allvar, när någon säger kommer vänster som typ Öijer gjorde, då måste jag titta på mina fötter för att veta vilken fot som är vilken och sen flytta mig (gammal högerfotad fotbollsspelare). Istället tar jag ju bara och håller mig på ena kanten (det går fortare än nämnda procedur) så får han passera på andra, som i det här fallet blev “kommer höger istället dårå”. En annan sak åkarna kan tänka på är när det är klungor, att säga till i tid, och att det kommer flera. Mina ögon i nacken är inte färdigutvecklade än och jag vill inte riskera att åka ut i mitten i tron om att det inte kom fler åkare. Får jag tid på mig hinner jag ju ta ett bra spår så snabba herrar får passera. Vi alla vill ju att det ska gå smidigt till, ingen vill förstöra för någon annan.

 

Nu tittar vi framåt. Skolan är slut, snart är det semester, sommarn är här.

IMG_2631

Roligt med damstart! Foto: Happyride.se

Avslutning Tjejträning, vurpa och läger!

Igår var det avslutning på tjejträningen. Regn på dagen men på eftermiddagen sken solen, precis som det ska vara. På programmet stod teknisk backe upp och backe ner. Det här är ju tredje året jag har tjejträningar och jag kan inte sluta att tänka på vilka framsteg tjejerna gör. Igår körde nästan hela gruppen ner för den steniga backen som tidigare verkat så skrämmande. Utvecklingskurvorna går rakt upp, helt fantastiskt! På våra måndagar har vi färgsättning för svårighetsgrad, tjejgruppen kommer snart benämnas orange grupp, och det betyder inte lätt!

13389221_10153717519915318_329841168_o

Tack för att jag får cykla med er!

Jag tänker också på att för tre år sen var nästan hela gruppen som kom nybörjare, nu är den mer spridd. De helt nya som kommer blir färre och det kan vara skrämmande att komma ny till ett gäng som hållit på ett tag och gjort enorma framsteg i framförallt sin teknik på cykeln. Men alla har vi varit nya och alla stått vid en tekniskt passage och tänkt att “nä jag vågar inte”. Man lär sig inte flyga på första försöket och alla andra ordspråk ni kan komma på. Det är bra att cykla med de som är bättre, man lär sig av att se andra. Men funderar på om inte en nybörjarkväll vore på sin plats. Jag får fnula lite på det, när var och hur. Men annars lyder tipset att vill man bli bra på något så måste man öva, vill man cykla snabbare på stig, då är det stig man ska cykla, och gärna lite fortare än bekvämfart ibland :)

Några bilder från gårdagens rotmatta utför. (och nej jag är inte fotograf och mobilkamera funkar finfint ;)
20160608_18134320160608_181447

Cykelvurpa
Veckan innan Billingen åkte jag på ändan med cykeln. Ingen vådlig högfartsvurpa, faktiskt en galet larvig en. Men ibland är det inte farten utan landningen som strular till det. Jag landade dåligt på ryggen och det vill inte ge med sig. Det har gjort ont att andas och tvära kast i skogen har gett som hugg i bröstryggen, klart obra. Efter en lugn jogg blev det värre och i veckan var jag och fick proffsig hjälp utav Arvid på citykliniken och det visade sig att det där bäckenet hade fått mer smäll än vad jag först trodde. Cykling är ju oftast skonsamt men jag får ibland problem i bröstryggen då själva rörelsen är ganska statisk för just ryggen, är så glad att jag kan få proffsig hjälp för att hålla besvären borta. Den där joggen jag gör är ju även den till för att låta ryggen röra sig lite.

Nora MTB-Weekend
Eftersom jag  bloggat lite dåligt mest pga tidsbrist så har jag inte hunnit skriva om lägret. Det var 6:e året som det var tjejweekend i Nora med hur många tjejer som helst på cykel! Vi fick lite sol, en del regn och en hel del hala rötter på stigarna. Det var 3:e året jag var med som ledare. Det är alltid så himla kul att träffa så många glada och nyfikna tjejer, alla vill lära sig så mycket som möjligt. Like it! Där står vi i hällregn och några tjejer väljer att likt yngre barn köra det snabbaste de kan genom vattenpölarna, det skvätter ju så himla härligt och alla är redan blöta. Jag tror det stavas “cykelglädje” :)

20160608_181354

Veckans bästa!

Den här veckan händer det. Almby Ik’s träningar drar igång! Jag vet att det är många som har längtat.

I måndags var det stora måndagsträningen och det verkar som att det var rejält med folk, kul! Tjejträningen kommer ju den här terminen att ligga på onsdagar, jag tror det blir jättebra, det kommer såklart att passa några sämre men också några bättre. Det är inte helt lätt att synka ihop två ledare som arbetar allt annat än 7-16 raka veckor.

Här kan du läsa allt om Almbys träningar och hålla koll på cykelkalendern så att du inte missar något.

Igår var det dags att köra igång med tjejerna, det regnade hela dagen, uppifrån, från sidan, kors och tvärs. Rejält blött i skogen med andra ord, men som tur var inget regnet under träningen. Vi körde en rundbana med inslag av hala rötter, lera och även en teknikdel med slalom och lyfta framhjul. Det är bra att ge sig ut i skogen även när det är lite taskiga förhållanden för att inte bara bli bra på att cykla när det är perfekt! Vi ska såklart vara försiktiga också och inte förstöra stigarna. Jag hade en planerad runda men när jag åkte i helgen var den ok om än blöt så efter allt regn bestämde jag att det fick ändras för det skulle vara sjö och vi skulle mest köra sönder stigen. Vi får spara på den rundan helt enkelt. Det var också en fördel att vara nära Ljungstugan då Linnea är i Spanien och cyklar för fulla muggar (den lyckososten!) så blev jag själv (fast fick stöd av Birgitta vilket var super, tack!).

Jag har sagt det förut men säger det igen, det är så fantastiskt kul att se hur alla utvecklas på de här träningarna, vilka framsteg som tas. Det är enorma jättekliv, så stora att ni knappt kan tänka er. Det är en energiboost utan dess like. Jag gillar det så himla mycket.

20160406_185045

Igår fick jag även chansen att prova min present som jag fick på alla hjärtans dag. Min A han vet vad jag vill ha så det blev inte nån choklad inte. En fin väska från Osprey som jag kan ha på mysig lite längre cykling eller träningarna. Det blir ibland lite mycket att släpa på när man vill ha med sig extra slang, koner, plastband, första hjälpen verktyg…m.m. Den funkade bra att cykla i och jag gillar att den har många fack där man kan lägga olika saker, och färgen, den är hur fin som helst!

Det är allt annat än lätt att ta kort med liten nyfiken Smula. Väskan är alltså något större än en kisse på dryga 3.3 kg (stigande viktkurva, äter för två). Många små fack och även ett fäste för hjälmen. Väskan är förberedd för att kunna ha vätskeblåsa men det hade jag inte igår. Men för längre turer och om det är varmt kan det vara bra :)