Äntligen MTB i Hjulsjö

Vi har pratat hela sommaren om att åka till Hjulsjö och cykla men det har antingen inte passat med livet eller varit riktigt trist väder. (Ska jag fincykla får det gärna vara lite trevligt väder, typ sol och lagom varmt). Hjulsjö ligger lite mer än en timme från Örebro och ingår i bergslagencycling och det ska enligt andra vara superfin cykling på härliga stigar där.

Igår så blev det äntligen så att vi åkte dit. Vi cyklade en röd och två svarta leder. Efter det tog vi en fika i sommarcafét. Lederna och teknikbanan som finns där bygger mycket på ideellt arbete och lokala bybor som bakar och fixar kaffe. För mig känns det viktigt att supporta sådant så mindre samhällen kan få fortsätta finnas till. Jag får ju förmånen att cykla på fina leder i en fantastiskt natur. För det var vad det var i Hjulsjö, superfint! Stigarna var härligt flowiga och skogen magisk. Trollskogar med gröna mattor av mossa. Det är en förmån att få cykla i så vacker skog, det ger en riktig måbra-känsla i kroppen efteråt. Gillade det verkligen och det är inte sista gången vi åker dit och cyklar, vi pratar redan om att om vädret är ok kanske vi hinner en gång till i höst. Efter att ha köpt kaffe av gubbarna som satt och ljög på bänken så körde vi en röd led till och avslutade med lite cykling på den byggda teknikbanan. Sen tyckte mina ben att det fick räcka, gårdagens backintervaller satt fint i benen.

HÄR kan du läsa mer om lederna i Hjulsjö. De har även en sida på facebook, bra att ha koll på för att veta om det t.ex. finns kaffe :)

20160904_140924_1

Ibland är det grönt, ibland är det helt vitt

20160904_124204_011

Trollskog

20160904_115802_013

20160904_115552_009

Härliga flowiga stigar på åsen.

20160904_144734_013.jpg

Teknikbana

 

 

Advertisements

Äntligen nummerlapp igen!

Efter en vår och sommar där stress, jobb, vurpor, tidsbrist, sjukdom… och så vidare löst av varandra så fick jag äntligen trä på mig tävlingsstassen och sätta nummerlappen på cykeln. Åkte ner till Mariestad och körde Västgötacupens deltävling Gustaf E MTB race.  Osäker på min form och hur jag skulle klara av det där maxandet från start och att sen gärna hålla någon slag fart i 4 varv, utan att gå totalstum. Dessutom var det på en stenig och rotig banan som just idag var kryddad med lite regn vilket gjorde den väldigt hal. Förra året var jag nära att skrota totalt i ett stenparti när min ena sko klicka ur, sånt sitter ju också kvar i minnet.

Hela dagen var som vanligt, nervös så jag liksom vill kräkas, svårt att äta. Vid start sa startern 15 kvar och det tog 2 sek innan det small, alltså som vanligt. 15 kvar betyder allt från 2-15 sek, det har man ju lärt sig. Fick en grym start, nästan så jag trodde att det var nåt som var fel. Låg i tät efter startloopen och valde att bara åka min fart, när Sara i Elit åkte om tänkte jag att hon har pangben så jag ska inte ens försöka (fick påminna mig om att det är första racet på länge, orka hela vägen, inte gå på rött direkt). Men kunde sen hålla ungefär samma avstånd bakom henne i 2 varv utan att hon drog ifrån. De två sista varven blev jag dels lite feg på alla hala rötter och bevakade mer min andraplats i Maxi-klassen, blev nog lite trött också :) Sen är det en väldans massa rötter och sten på banan, kan lugnt säga att jag åkte och drömde om heldämpad. När man blir lite tröttare och tänker långsammare har man ju dessutom en tendens att åka på precis ALLT man inte ska åka på.

DSC_0270

Kul bana i Mariestad! (Foto Magnus P)

Men jag är himla nöjd med hur jag åkte loppet. Starten, tempot, bra driv i benen. Resultatet. Vinst i D30, och även om startfältet var tunt så var det flera pallplatsåkare där från SM i både D30 och D40. Bra känsla att ta med sig. Nästa tävling är Huskvarna, banan är totalt olik helgens, snabb och inte massa bröte på stigen, men nu gäller det att klätterbenen är sugna på höjdmeter.

Extra stort grattis till klubbens ungdomar också, som gjorde kanonresultat. Roligt!

Kroppen funkade, inget ont och inget tryck över bröstet med dålig andning :) Hojen funkade klockrent, kanske hade jag i lite väl lite luft men ville gärna ha bra grepp. Körde dock på en sten lite väl hårt i slutet av andra varvet, klonga så hela skogen hörde, men både hjul höll och luften stanna kvar, phu. Idag blir det återhämtningsjogg i skogen och lite vardagspyssel.

DSC_0276

Härligt med alla klubbkamrater som hejar i skogen och peppar. (Foto Magnus P)

En trött kropp på Lida

“Jag är trött”

Det är något som sägs ofta här hemma, för jag är verkligen trött. Både fysiskt och mentalt är jag så himlans trött. Det senaste året och framförallt sista halvåret har allt gått på i en rasande fart och det enda jag längtat efter är ledigt. Det var kanske därför den där lördagen jag hade i helgen kändes så himlans göttig, för jag fick vara helt ledig, kunde baka lite bullar. Här tänker kanske nån att baka är inte ledigt, men jo, att baka är att knåda lite deg, att skapa och känna lukter som man vill sprida ut i hela trapphuset för det luktar mums. Sen är det gott med bullar :)

Men ledigt har det inte varit speciellt mycket, det har mer varit en konstant stress. Tänk er en sån där silvrig marknadsballong, en figur barnen tar med sig hem och där hänger den i taket i flera veckor för att tillslut bara vara helt tom på luft. Det är så det känts, att luften tagit slut. Jag har kört distanspass i lugnt tempo för att få stumma ben av att bara titta på en backe, det har varit energilöst, helt tomt.

Det har senaste året varit turbulent på jobbet (skriver sällan om jobb och kommer inte börja, sekretess och tystnadsplikt ni vet). Men organisatoriskt har det varit rörigt, ingen chef, ny chef, inga vikarier etc. Stressigt och inte en speciellt bra arbetsmiljö och jag har haft svårt att bara skaka av mig, gå hem och låtsas som allt var som vanligt.
Utöver heltidsjobb har jag läst en kurs på distans, roligt, men ytterligare en sak som ska göras. Senare i höstas fick jag även chansen att läsa in Vård och Omsorgsprogrammet från gymnasiet via jobbet (fast på ledig tid då). ca 3 gymnasieterminer (eller 1,5år) på 6 månader, pang pang…. pust. En upplägg som dessutom varit ganska ostrukturerat, typ i stilen “och nästa vecka ska ni tenta av kurs x och y”. Jomenvisst, jag ska bara låna böckerna, läsa och gärna lära mig nåt, samt hitta vikarie (som vi inte har) på stört, enkelt. Jag har även försökt hinna med den där träningen jag pysslar med och som bloggen mest handlar om. Där och då kanske man skulle tänka att oj, det här blir lite mycket, jag kanske ska ta bort något, det hade så att säga varit the smart thing to do. Lite som fem myrors Brasse “vem ska bort”, och alla svar är fel, fel, fel! Vissa saker kan jag inte ta bort och vissa saker vill jag inte ta bort. Istället har jag tänkt att då och då kommer det lugna ner sig, och när det inte lugnade ner sig blev det en ny deadline när det skulle lugna ner sig. Och det har ju bitvis gått väldigt bra, jag har fixat bra betyg, bra träningspass och hunnit med. Men det var kanske nångång där i Mars/April som den där luften tog slut. Ballongen pös. De senaste veckorna har jag knappt tränat, lite nöjescykling lite distans, lite fint, men inget som krävt att jag pressat mig fysiskt eller mentalt. Jag har inte orkat. Även nu när skolan tog slut så vilade jag en vecka till, bara för att jag behövde.

Lida Loop
Igår var det tävling. Jag ville inte starta. Jag var trött. Försökte tänka att jag ska se det som ett bra träningspass, inget annat. Vi var sena till start och jag var tokstressad med hög puls redan direkt. Jag startade, bristen på träningen senaste månaderna tog ut sin rätt någonstans på andra loopen, och jisses så sliten jag var på loop 3. Ville kliva av flera gånger men tänkte att i mål ska jag oavsett placering. Jag kom 3:a, jag kan inte vara annat än nöjd. Jag gjorde en grym första backe, det finns krut i benen och jag gav inte upp, jag slutade inte kämpa. Nu kan det bara bli bättre.

Det var dessutom damstart igår, jag gillar det verkligen. Så roligt att köra i klunga med bara tjejer! Stor eloge till arrangören för det! De skulle möjligen kunna ge damerna 10 min till, det skulle leda till mycket färre omkörningar för herrarna, bättre för både damer och herrar. Jag är totalt jäkla värdelös på höger och vänster, jag menar allvar, när någon säger kommer vänster som typ Öijer gjorde, då måste jag titta på mina fötter för att veta vilken fot som är vilken och sen flytta mig (gammal högerfotad fotbollsspelare). Istället tar jag ju bara och håller mig på ena kanten (det går fortare än nämnda procedur) så får han passera på andra, som i det här fallet blev “kommer höger istället dårå”. En annan sak åkarna kan tänka på är när det är klungor, att säga till i tid, och att det kommer flera. Mina ögon i nacken är inte färdigutvecklade än och jag vill inte riskera att åka ut i mitten i tron om att det inte kom fler åkare. Får jag tid på mig hinner jag ju ta ett bra spår så snabba herrar får passera. Vi alla vill ju att det ska gå smidigt till, ingen vill förstöra för någon annan.

 

Nu tittar vi framåt. Skolan är slut, snart är det semester, sommarn är här.

IMG_2631

Roligt med damstart! Foto: Happyride.se

Den försvunna pumpen, lost and found

Idag lördagshänger jag. Det känns som länge sen jag hade en helt ledig lördag när det inte cyklades långpass, jobbades, var läger eller tävling. Den här dagen kom välbehövligt och det var skönt att rulla ett snabbt pass för att sen komma hem och äta brunchfrulle. Igår åt vi potatis och passade på att koka några extra som man kan steka på dagen efter. Gott!

20160611_112533

Favoritpumpen
Jag har en minipump som jag gillar, alltså verkligen tokgillar. Det är en av märket blackburn. Den är liten och sticker inte ens upp lite ur ryggfickan, gillar! Ok, det är ju den praktiska saken att det är lätt att ta med sig och väger nästan ingenting. Sen ska det ju gärna komma lite luft i däcket också, och helst utan att kräva en evighets pumpande. Och saken är den att pumpen faktiskt fungerar riktigt bra. Ja det är ju en minipump, du kan kanske inte räkna med att trycka i en 7 bar på ett racerdäck men den fungerar klart bra för att få i tillräckligt för att ta sig hem. Och det räcker gott och väl för att få i luft i ett MTB-däck som inte kräver samma tryck.

20160611_122059

Var tvungen att peta upp pumpen lite för att den ens skulle synas. Så liten är den :)

Nu till grejen med den här pumpen, jag har en tendens att tappa bort små pumpar, ungefär lika ofta som jag tappar vantar. Alltså alldeles för ofta. (Jag är redan inne på min andra Blackburn-pump.) Sedan i onsdags har jag letat efter den lilla mojängen och trodde att jag tappat den i Kvarntorp när vi var där och fincykla stigar sist (vilket verkligen rekommenderas men är ett helt annat inlägg). Jag var dock typ 1000% säker på att jag la ner den i väskan och inte lämnade kvar den. Ni vet så där säker att man måste leta igenom lägenhet, cykelförvaring och bil flera gånger för den bara SKA ligga här hemma. Så idag när vi skulle ut och cykla igång benen lite kom A fram och sa att det minsann låg någe konstigt i hans ena sko. Ja, där låg den, lilla pumpen. Så om saker är borta, glöm inte borta att kolla sambons cykelskor, det kan hända att de gömt sig där. Och vilken tur att jag inte nödköpte nån skitpump igår som jag ändå inte ville ha.
20160611_120354

 

Säsongen är igång!

Bam! Nu är mtb-säsongen igång på allvar. I helgen drog vi till Säter för Swecup och deltvling 1. Det var en riktigt fin bana, hade velat åkt mycket mer där. Vi testade först banan och den var lurig, ont om tid för test och jag hade behövt minst dubbla tiden för att känna mig ok med vissa hinder. Jag är helt ok tekniskt i skogen men inte på den nivån att jag bara kör allt på en gång utan att blinka, jag behöver öva och känna mig säker. Att testa under stress funkar verkligen inte. Hann inte ens testa hela banan men gick de delarna jag missade och där var inget lurigt.

Vi tittade först lite på eliten, jäklar vad de kör, ser så förbaskat lätt ut! Sen var det dags att värma upp. A och jag tävlade samtidigt, synd, jag gillar ju när jag får heja på honom. De hade kortat ner varven så D30 körde löjliga 2 varv. Lite trist, det var likadant i höstas när sista cup-tävlingen gick, då hade de dock gått ett steg längre och vi fick inte ens välja om vi ville åka A eller B spår utan A-spåren var avstängda, för svårt för oss tanter helt enkelt… Med de få varven i tanke var min plan att gå ut ganska hårt eftersom tävlingstiden skulle bli så kort. Vi startade med övriga veterandamer. Fick en bra start och kunde komma in först på stig, kändes bra, det är alltid skönt att få möjligheten att åka avslappnat. Försökte trycka på uppför för att skapa luckor och kände efter halva varvet att jag hade en ganska stor lucka till övriga. Kunde sen åka utan att stressa, kroppen svarade mycket bättre än tidigare veckor och jag hade inga andningsbekymmer mer än lite på slutet. Ett klart fall framåt och jag är väldigt nöjd. För A gick det kanon, även om han tydligen stått på näsan en gång. 4:a i ett tufft H40 är inte illa. Så vi var två rätt nöjda som åkte hem från Säter. Vann en startplats till Årefjällsloppet, spännande, den kanske någon annan vill ha.

Mtb-dag i Ånnaboda
Helgen bjöd även på en mtb-dag i Ånnaboda där jag var uppe och var med Uno Forsbergs gänget. Det fanns möjlighet att testa cyklar och teknikbana för barnen. Även prova på mountainbikeorientering. Vädret var väl inte strålande direkt utan direkt svinkallt. Hade behövt en scooteroverall tror jag. Tog cykeln hem och passade på att cykla lite fina stigar i bergen, det är verkligen fantastiskt vackert där uppe.
20160501_15203120160501_14513720160501_144112

I veckan ska solen komma så då hoppas jag det torkar upp mer, för nu är det lite väl mycket kladd på stigarna.

Tjejkväll på UNO!

Tjejer! Boka in onsdagen den 13:e April från kl 18:00 för då kör vi en favorit i repris med mek på Uno Forsberg Cykel. Så känner du att du behöver bli bättre på det här med att laga punktering, justera växlar eller laga en trasig kedja mitt ute i skogen. Eller funderar du på vad du ska göra med cykeln när du kommer hem efter ett lerigt pass, då tycker jag du ska dyka upp. I år kör vi ett annorlunda upplägg med mer praktiskt arbete och i mindre grupper, så skippa vita finbyxorna för kvällen. Vill man inte bli smutsig går det lika bra att se på och stå för frågorna (man får fråga hur mycket man vill), eller att shoppa nya cykelprylar till rabatterat pris. Eller bara mingla, umgås och se hur alla ser ut när de inte har lycra och cykelhjälm :)

Självklart blir det fika :)

Hoppas vi ses!

20150414_181734

Förra året när Jocke höll låda och blev bombarderad med frågor!

Womens Corner

Var inne hos vännerna på Uno Forsberg cykel igår. Min fina cykel ska in på service, fixa lite så den är redo för sommaren sen. Jag har ju cyklat vintermoppe hela vintern och vilken fröjd det är att cykla riktig cykel igen. Den är så lätt, den rullar så lätt och det var verkligen en härlig känsla, även om det bara var en 3-4 km i jeans och vanliga pjuck. Nu längtar jag ännu mer till torra stigar och vår.

Det har ju hänt en hel del med affären det senaste året, det är stor skillnad inuti och det sker hela tiden förbättringar vilket är så roligt.

Womens corner
En sak som hänt är att det blivit så mycket bättre för oss tjejer, en helt egen hörna. Man blir ju lite sugen på att shoppa loss, såg en grymt fin rosa överdragsjacka som jag gärna skulle cykla omkring i. För några år sen var det inte direkt så att det i cykelaffärerna hängde drösvis med kläder och tillbehör för tjejer, eller att det fanns så många modeller att välja på. Jag gillar den här utvecklingen, jag vill ju också åka snabbhoj i bra grejer :)

20160301_152944