Link

Ett år till med tjejträning har passerat och som vanligt tror man att det går inte att slå tidigare år. Men så summeras året och man inser att visst tusan gick det. Även om det medför vissa i-landsproblem att vi blir fler och fler så är det så himla roligt att fler tjejer hittar ut i skogen. Det är något av det roligaste med tjejträningarna. Att få introducera och visa andra hur himla skoj det är att cykla i skogen, och att våga utmana sig, att få utvecklas, att få träffa nya människor, alla skratt…the list goes on and on and on. Det finns så mycket som är roligt med de här träningarna!20170829_193958

I år har vi haft otroligt många olika personer på våra träningar och den dagen alla får för sig att komma samma dag kommer vi få kalla in alla extraledare vi kan få tag i. För skojs skull räknade jag hur många det var. Och vet ni, 72 olika tjejer har varit på träningarna. SJUTTIOTVÅ! Ett trettiotal har varit helt nya deltagare, tänk att det finns så många i bara Örebrotrakten. Jag vet ju dessutom att det finns ännu fler.

Sjuttiotvå olika tjejer, det är en lite
smått fantastisk siffra och otroligt roligt!

Under året har vi cyklat teknikstationer, rundbanor, backar både upp och ner för att utveckla vår teknik. Vi har stigcyklat i Kvarntorp och Eker och i veckan avslutade vi med en mjölksyrafylld stafett. Tjejer i alla åldrar och på helt olika nivåer, nybörjare till yngre tävlingstjejer. En härlig mix som kan cykla tillsammans och inspireras av varandra.20170426_18593520170606_184651_01120170523_191018

Jag blir rörd av att se er utvecklas, att se leenden breda så de når örsnibbarna när ni klarar något ni själva inte trodde på innan. Det är något jag vill fortsätta vara med om tillsammans med alla er som är med.

Vi som leder ser fram emot fler utvecklande möten i och utanför skogen. Har ni tips och ideer så skicka ett mail och berätta gärna hur vi kan bli ännu bättre.

Tack för 2017!

Advertisements

Borås 2-dagars med studentröj och pridefestival!

Vi drog till Borås förra helgen för att cykla västgötacupen. Kul! Efter misären i Falun så var jag rejält sugen på att åka XCO (I Falun var det skruttiga ben, 7 min felkörning, värmebölja och DNF).

Veckan började med att vi fick galet mycket att göra på jobbet och det blev lite fler timmar där än vad som var tänkt. Tidiga morgnar och jobba sent. Fick inte riktigt ihop träningen som jag ville trots att jag pallrade mig upp i ottan för att hinna cykla innan jobbet en morgon. Självförtroendet på cykeln har väl inte heller varit på topp sen Falun. Har åkt och känt mig som en nybörjare. Skönt var det då att de två pass jag lyckades klämma in gick väldigt bra.

Vi for iväg på fredagen efter jobbet, planen var att testa banan när vi kom ner. Jag tror vi helt missade i beräkningen hur jädrans långt det är till Borås! Någonstans på vägen insåg vi väl att det var inte tal om att testa någon bana på fredagen. Ja om vi inte ville plocka fram pannlampor och äta middag mitt i natten då. För isåfall hade det gått ypperligt bra att testa banan. Vi beslöt oss istället för att stanna och käka vår pastasallad vid någon rastplats. Skönt att kunna ta det lite lugnt också. Få njuta lite utan stress…..Först upptäckte vi att vi glömt tallrikar, jaja, det går väl bra. Sen insåg vi att pastan låg kvar i kylskåpet. Korv och sallad blir alla fall inte jag snabb av. Var bara att åka vidare och komma på plan B. Det blev att vi köpte bröd och satt hopklämde mellan sänggavel och vägg på vårt lilla rum och mumsa, inte så mycket mysfaktor på det. Kanske inte heller det man helst vill äta dagen innan tävling.

Väl i Borås såg vi också oroväckande många studentmössor springa omkring, vi hade bokat ett väldig centralt hotell (typ det enda som var ledigt). Jomenvisst, det blev till att försöka somna till “För vi har tagit studenten” untz untz, dunk dunk dunk…. Var bara att plugga i öronproppar, stänga fönstren och sen dö värmedöden. Vi kan säga att jag har sovit bättre.

Dag 1
Ja nu åkte vi ju inte till Borås för varken studentröj, djurparker eller knalleland utan för att cykla. Lördagen bjöd på sol och värme och en superfin torr bana. Banan i Borås är naturligt teknisk med mycket sten och rötter. Det var Maxistart, extra kul tycker jag för då är vi lite fler tjejer. Kändes riktigt bra, gick ut lugnt eftersom jag visste att det var 5 varv och skulle bli tufft i värmen. Lyckades knipa en 4:e plats i Maxi och vinna D30. Hade en mindre lyckad varvning ut på 4:e varvet då jag tydligen inte kan fylla på med energi samtidigt som jag cyklar och tog en lite väl snäv kurva. Körde rätt in i en av järnstolparna som banan var bandad med, nummerlappen blev flis och reglaget flyttade sig lite. Klantigt, hade häng på 3:an i Maxi där och då men trassla in mig lite väl länge i band och stolpar för att ha häng sen. För att få bättre starttid valde A att köra H30, de blev även lite fler varv på den tuffa banan då det är Maxistart. Han körde superbra och åkte in på en 9:e plats i Maxi samt 2:a i H30. Som tur var fick vi proffsig langning av Amandas pappa Anders, behövdes verkligen i värmen.20170617_150041

På kvällen käkade vi mat ute med trevliga klubbkamrater, toppenkväll.

Sen var det ju det där med att sova, nu hade ju studenterna däckat och istället bytts ut mot en Pride-festival och musik på torget. Bara försöka köra samma visa igen, öronproppar och dö svettdöden med stängda fönster. Vårt boende var inte direkt lyckat.

Dag 2
Samma bana fast andra hållet, så när som på den beryktade pulkabacken som såklart skulle cyklas uppför idag med. phu, den är helt brutalt brant! Idag behövde vi bara cykla 4 varv, skönt. Jag kände mig inte på topp. Har problem med att jag ofta får huvudvärk efter tävling och så även på lördagen. Vilade en del efter loppet men det var inte helt borta på söndagen samt att jag mådde lite illa. Tog det medvetet lugnare, lite rädd för att få ont. Sen ska jag ärligt säga att benen var rätt matta. Ätit för dåligt dagarna innan samt saker jag inte tål vilket inte var så värst bra för magen. Kände mig lite tom på energi. Det blev samma resultat även på söndagen. Roligast var nog att jag fick ta en spurt om den åtråvärda 4:e platsen i Maxi. Sara hade inte koll på att jag låg så nära så lyckades klämma mig förbi ca 400 m före mål och efter det var det full gas.

A åkte ännu bättre på söndagen och tog hem segern i H30, och då fick han ändå starta i sista led eftersom varken han eller jag hade några poäng i cupen sen innan.

Cykeln var klockren, helt perfekt på en bana med mycket rötter och stenar.

Lyckad helg för team Meijer/Wahlstedt kan man säga!

 

Link

Jag ber om ursäkt, bloggen har fått vila. När jobb, skola, träning och livet äter min tid så är det skriva blogg som får strykas från den så kallade “to do list”. Allt hinns liksom inte med. Men, med grupparbetet på kursen klart innan deadline och snart jul, så har jag ju massor av tid nu? Eller lite alla fall.

Jag har tränat på bra, efter att ha legat i sjukdomsdvala en sisådär 6 veckor under sept-nov (INTE roligt!). Men än så har jag inte åkt på nya bakslag. Vi håller tummarna för att det inte bara är ett dåligt skämt. Läser dock om folk som är sjuka till höger och vänster men får helt enkelt hoppas att mitt är över. Man får glädja sig åt att det var en period då träning för min del ändå var lite lugnare. Vi var i Göteborg en helg och bara hade det gott för att sen åka till Vadstena och spa, superhärligt med lite annat än cykel också. Jag tror att man behöver det :)

Igår testade jag mina nya vinterskor. Jag har nog nämnt tidigare att jag är en fryslort utav rang. Går omkring med tofflor och filt hemma, och då har vi nog inte speciellt kallt eftersom A springer runt i t-shirt. Mina tår är nog något slags hopplöst fall när det gäller att frysa och jag kan ha svårt att ge mig ut om det är under 0 bara för att jag vet att det kommer bli kallt om tårna. Men i början av veckan var jag till Uno Forsberg och köpte nya vinterskor. Det är ett par Specialized Defroster och ska vara väldigt bra sägs det. Bara att titta på dem är ju bra, de är ju liksom snygga. 20161214_093223Ja eller söta som Jocke och Victor på Uno brukar säga om mina skor när de ser dem. Bra grej är att de har väldigt mycke reflexer. Någonting man kan tänka på när man cyklar ute i mörkret, det är ok med reflexer, pimpa gärna cykeln lite, för vi vill ju synas i trafiken.20161214_093317

Jag hårdtestade skorna idag med ett 4-timmarspass på isiga vintervägar. Temperaturen var väl mellan 0 och -5 under turen. Jag frös lite om tårna men inte i närheten av vad jag gjorde i mina gamla. Då kan jag ändå ta till skoöverdrag också då jag testade utan idag. Skorna i sig var mycket skönare än mina gamla (som är en aning lite väl förstora). Bra med boa-spänne. De är ganska smala i skaftet, och jag är nog ganska normalbyggd runt anklarna så har man lite bredare runt kan det bli lite problem tror jag. Jag har min vanliga storlek, det finns rum för att vifta på tårna, bra för det vill man när det är kallt. Nästa test blir att köra när det är mer blött ute. Det kan ju också ställa till problem när man cyklar länge. Blöta fötter är inte direkt godis för fötterna när det är kallt.

Men nu ser jag fram emot fler fina cykelpass i solsken och med snö. Hoppas också att isen fryser i vinter så man kan åka skridskor, förra vintern blev det inte en enda tur.20161202_091613

Bergslagsloppet – vad hände?

Det blev ju inget bergslagslopp och alltså inget SM för min del igår. Istället fick jag jobba, nackdelen med att jobba varannan helg, man kan inte göra vad man vill på helgerna. Jag kom hem på morgonen när A höll på att fixa i ordning inför race, åt lite frukost och gick och la mig för att sova. Lite halvt på skoj, lite halvt på allvar sa jag åt honom att komma hem med en medalj. Och inte en sån där “tack-för-du-deltog-medalj”. Jag vet ju hur stark han är och att han när det stämmer kommer stå på den där pallen. Jag tror alltid på A, kanske mer än han själv gör. Men det är mycket som kan hända, många saker som ska stämma och H40 är en tuff klass med många bra åkare.

Jag sov alltså gott när loppet startade och gick väl upp ungefär när åkarna började trilla in i mål. Försökte leta resultat på nätet men kunde bara hitta motionsresultat. Men så plingade det in ett sms från A. En bild och texten “1:a..och en massa figurer”. Jag tänkte då att han driver med mig, bara för att jag sa som jag sa imorse. Försökte ringa men inget svar. När han väl ringer upp och säger att det blev guld trodde jag fortfarande inte riktigt på honom. Men det var sant, han cyklade hem guldet i H40 på hemmaplan, och jag låg hemma och sov och kunde inte ens ge honom en grattiskram vid målgång! Lite ledsen för att jag inte fick vara med där och då. Dessutom i en spurt! Vem hade trott det?

Så himla stolt över hans prestation och har varit lite fnissig hela kvällen, det var liksom lite oväntat men ändå inte. Vilken man jag har va? Himla bra på alla sätt och dessutom cyklar han fort :)

Nu återstår en tävling den här säsongen, till nästa år hoppas jag på att färre tävlingar krockar med jobb och att mina sjukdagar typ MINST halveras. Låter gärna bli att vurpa också om jag får.

Mannen bakom kulisserna, den berömda A :) bsloppet2016-fintlingandreasbsl2016fintling

(Foton: Johan Fintling)

Äntligen MTB i Hjulsjö

Vi har pratat hela sommaren om att åka till Hjulsjö och cykla men det har antingen inte passat med livet eller varit riktigt trist väder. (Ska jag fincykla får det gärna vara lite trevligt väder, typ sol och lagom varmt). Hjulsjö ligger lite mer än en timme från Örebro och ingår i bergslagencycling och det ska enligt andra vara superfin cykling på härliga stigar där.

Igår så blev det äntligen så att vi åkte dit. Vi cyklade en röd och två svarta leder. Efter det tog vi en fika i sommarcafét. Lederna och teknikbanan som finns där bygger mycket på ideellt arbete och lokala bybor som bakar och fixar kaffe. För mig känns det viktigt att supporta sådant så mindre samhällen kan få fortsätta finnas till. Jag får ju förmånen att cykla på fina leder i en fantastiskt natur. För det var vad det var i Hjulsjö, superfint! Stigarna var härligt flowiga och skogen magisk. Trollskogar med gröna mattor av mossa. Det är en förmån att få cykla i så vacker skog, det ger en riktig måbra-känsla i kroppen efteråt. Gillade det verkligen och det är inte sista gången vi åker dit och cyklar, vi pratar redan om att om vädret är ok kanske vi hinner en gång till i höst. Efter att ha köpt kaffe av gubbarna som satt och ljög på bänken så körde vi en röd led till och avslutade med lite cykling på den byggda teknikbanan. Sen tyckte mina ben att det fick räcka, gårdagens backintervaller satt fint i benen.

HÄR kan du läsa mer om lederna i Hjulsjö. De har även en sida på facebook, bra att ha koll på för att veta om det t.ex. finns kaffe :)

20160904_140924_1

Ibland är det grönt, ibland är det helt vitt

20160904_124204_011

Trollskog

20160904_115802_013

20160904_115552_009

Härliga flowiga stigar på åsen.

20160904_144734_013.jpg

Teknikbana

 

 

Race i Huskvarna

Lite sen uppdatering om helgen. Vi for på lördagen ner till Huskvarna för att köra ett lopp i Västgötacupen. Kul och lite nervöst, Huskvarna har nämligen en väldigt tuff bana. Jag hade tränat rätt hårt i veckan och dagen innan kändes det där väcka-benen-passet som ett riktigt misärpass. Jag la inte så mycket fokus på den känslan, det var varmt, jag hade jobbat, de slitna benen skulle säkert vara ok dagen efter. Det har väl hänt mer än en gång att jag dagen innan race haft skruttben och sen cyklat jättebra på tävlingen, så tänkte att det sitter mest i huvudet.

Vi gick banan, kollade lite hinder och sedan provkörde vi ett varv. Just det här att provköra så lite och med ont om tid är inte min kopp te, gillar inte att försöka lära mig diverse stenkistor och stockdropp under stress. Benen kändes även nu på uppvärmningen som segproppar, de ville inte cykla uppför. Alla som cyklat på Huskvarnaberget vet att det är bra om benen vill just det, cykla uppför. Tänkte att det kan ge sig sen när det väl blir race.

Starten gick och jag kom iväg dåligt men det var mest för att bakhjulet slira i lösgruset. Redan första slakmotan kändes dåligt, jag var helt enkelt inte pigg, benen ville inte cykla fort. Efter det var det 4 slitiga varv upp och ner,inte nöjd med hur jag bromsade mig genom varje sväng eller hur kroppen inte ville ta i. Kändes som jag åkte utan självförtroende i det tekniska, kan vara en kombination av att jag helt enkelt var trött. Nä, vi drar ett streck över den tävlingen och konstaterar att det helt enkelt var en dålig dag.

Vi kan istället glädjas åt att A åkte in på en 2:a plats i H40 bakom klubbkompisen M.P. Det är inte dåligt det inte!

DSC_0413

Foto Magnus P

huskvarna.fotoannajansson

En av klättringarna. Publiken kan njuta av utsikten över Vättern. Foto Anna Jansson

huskvarna.fotojakobsarota

Brantaste backen. Den där man letar efter fler växlar som inte finns. Foto Jakob Sarota

 

Äntligen nummerlapp igen!

Efter en vår och sommar där stress, jobb, vurpor, tidsbrist, sjukdom… och så vidare löst av varandra så fick jag äntligen trä på mig tävlingsstassen och sätta nummerlappen på cykeln. Åkte ner till Mariestad och körde Västgötacupens deltävling Gustaf E MTB race.  Osäker på min form och hur jag skulle klara av det där maxandet från start och att sen gärna hålla någon slag fart i 4 varv, utan att gå totalstum. Dessutom var det på en stenig och rotig banan som just idag var kryddad med lite regn vilket gjorde den väldigt hal. Förra året var jag nära att skrota totalt i ett stenparti när min ena sko klicka ur, sånt sitter ju också kvar i minnet.

Hela dagen var som vanligt, nervös så jag liksom vill kräkas, svårt att äta. Vid start sa startern 15 kvar och det tog 2 sek innan det small, alltså som vanligt. 15 kvar betyder allt från 2-15 sek, det har man ju lärt sig. Fick en grym start, nästan så jag trodde att det var nåt som var fel. Låg i tät efter startloopen och valde att bara åka min fart, när Sara i Elit åkte om tänkte jag att hon har pangben så jag ska inte ens försöka (fick påminna mig om att det är första racet på länge, orka hela vägen, inte gå på rött direkt). Men kunde sen hålla ungefär samma avstånd bakom henne i 2 varv utan att hon drog ifrån. De två sista varven blev jag dels lite feg på alla hala rötter och bevakade mer min andraplats i Maxi-klassen, blev nog lite trött också :) Sen är det en väldans massa rötter och sten på banan, kan lugnt säga att jag åkte och drömde om heldämpad. När man blir lite tröttare och tänker långsammare har man ju dessutom en tendens att åka på precis ALLT man inte ska åka på.

DSC_0270

Kul bana i Mariestad! (Foto Magnus P)

Men jag är himla nöjd med hur jag åkte loppet. Starten, tempot, bra driv i benen. Resultatet. Vinst i D30, och även om startfältet var tunt så var det flera pallplatsåkare där från SM i både D30 och D40. Bra känsla att ta med sig. Nästa tävling är Huskvarna, banan är totalt olik helgens, snabb och inte massa bröte på stigen, men nu gäller det att klätterbenen är sugna på höjdmeter.

Extra stort grattis till klubbens ungdomar också, som gjorde kanonresultat. Roligt!

Kroppen funkade, inget ont och inget tryck över bröstet med dålig andning :) Hojen funkade klockrent, kanske hade jag i lite väl lite luft men ville gärna ha bra grepp. Körde dock på en sten lite väl hårt i slutet av andra varvet, klonga så hela skogen hörde, men både hjul höll och luften stanna kvar, phu. Idag blir det återhämtningsjogg i skogen och lite vardagspyssel.

DSC_0276

Härligt med alla klubbkamrater som hejar i skogen och peppar. (Foto Magnus P)