Link

Rusade in i det nya året med fullt upp på jobbet. Schemaläggning, kanske det mest otacksamma jobb som finns. Sliter sitt hår och ingen blir nöjd :) Har även lyckats pressa ur mig sista examinationsuppgiften i höstens kurs. Innan och under själva skrivandet och lite efter så kändes väl uppgiften i sig som rätt trist och inte särskilt givande. Efter seminariet har den klarnat något och jag kan se små glimtar av nyttig bra kunskap som kom fram med hjälp av uppgiften. Eller framförallt kom de nog fram av seminariet.

Igår sov jag alldeles för länge, vaknade kl 16:00, ja ni läste rätt klockan 4 på eftermiddagen. Hade extra möte med chefen efter nattpasset och kom i säng en timme senare än vanligt. Men eftersom jag inte skulle jobba natten igen var planen att inte sova så länge. Det gick ju bra, not! Jag är ganska grym på att sova, en bra egenskap att ha om man jobbar natt.

Kom ut ganska sent på min löprunda och fick lufsa runt i mörkret i motvind och lite snöblandat regn. Hög mysfaktor på det(?) men väldigt skönt att ha det gjort. Ser fram emot när jag kan ta cykeln till Marka och jogga stig istället för som nu, springa på gång och cykelvägar.Rehabjoggen är viktig, den hjälper mig att hålla ryggen i shack, det blir så lätt att det låser sig annars. Jag får ju hjälp av de på citykliniken för att se till att jag håller mig hel. Man kan inte komma dit och säga att man slarvat med det enkla att bara jogga en gång i veckan.

Vädret är inte direkt vintrigt och härligt, mer novembergrått och tråkigt. Dagens cykelpass bjöd på tuffa backintervaller. Tog inte nån extrasväng efter för nöjets skull utan åkte raka vägen hem.

Till helgen var planen att äntligen få åka lite långfärdsskridskor men nu varnar de för svaga isar, trist. Jag såg ju fram emot kaffetermos, och en härlig dag på sjön. Typ en sån här dag vill jag ha, men gärna blankis. Kan man få önska det?20141228_1206180

 

Advertisements

Inget SM och semester

Det blev ju inget SM för mig, som kanske märktes. Veckan innan blev jag sjuk och jag bestämde redan då att jag inte skulle köra när jag märkte att det inte var en 2-dagarsförkylning. Det kändes som ett klokt beslut, dagarna innan cyklade jag lite lätt och kroppen var allt annat än fullt frisk. Att cykla mountainbike är dessutom en sport med hög intensitet och vill man prestera fungerar det inte att vara halvfrisk. Det är snarare farligt att försöka sig på en maxprestation då. På SM-dagarna kändes det dock surt att inte vara där, att inte få möjligheten att slåss om medaljerna, men så är det ibland. Man kan inte styra över allt i livet. Istället fick jag glädjas på håll åt att klubbkamraterna gjorde grymma resultat :) Jag får ta igen det nästa år istället.

20160715_131730

På självaste XCO-dagen tog vi istället en långtur till Kilsbergen i lagom fart. Det tänkta stoppet i Tomasboda med påfyllning av vatten blev dock inte som tänkt. Det fanns vatten i brunnen men ingen hink att ta upp det med. Surt! Som tur var hade vi inte alltför långt till Ånnaboda och passade på att fika medans det kom en skur, bra timing!

Stiglöpning
Igår tog vi en grus och stiglöpningsrunda i krokarna kring Ramsjön, bra väder och otroligt fint i skogen. Jag lufsade på rätt bra måste jag säga. Ryggen nöjd och glad! Efter var det tänkt att ta ett bad och fika i solen men lagom tills vi satt oss på filten så kom regnet. Inte lika bra timing den här gången kan vi konstatera. A hade dessutom oturen att få en fästing så vi ville hem och ta bort den. Riktigt äckliga djur de där om jag får säga vad jag tycker. Vi har dock inte fått så många trots flera turer till skogen för svamp och blåbärsplockning. Man får liksom göra det som vädret tillåter när det är ledigt och badvädret inte riktigt infunnit sig ännu.

20160718_111245

Jag gillar att springa stig, tiden försvinner så mycket fortare och jag tänker inte på att jag springer. Huvudet har liksom fullt upp att koncentrera sig på stenar rötter eller hur fint det är i skogen.

En trött kropp på Lida

“Jag är trött”

Det är något som sägs ofta här hemma, för jag är verkligen trött. Både fysiskt och mentalt är jag så himlans trött. Det senaste året och framförallt sista halvåret har allt gått på i en rasande fart och det enda jag längtat efter är ledigt. Det var kanske därför den där lördagen jag hade i helgen kändes så himlans göttig, för jag fick vara helt ledig, kunde baka lite bullar. Här tänker kanske nån att baka är inte ledigt, men jo, att baka är att knåda lite deg, att skapa och känna lukter som man vill sprida ut i hela trapphuset för det luktar mums. Sen är det gott med bullar :)

Men ledigt har det inte varit speciellt mycket, det har mer varit en konstant stress. Tänk er en sån där silvrig marknadsballong, en figur barnen tar med sig hem och där hänger den i taket i flera veckor för att tillslut bara vara helt tom på luft. Det är så det känts, att luften tagit slut. Jag har kört distanspass i lugnt tempo för att få stumma ben av att bara titta på en backe, det har varit energilöst, helt tomt.

Det har senaste året varit turbulent på jobbet (skriver sällan om jobb och kommer inte börja, sekretess och tystnadsplikt ni vet). Men organisatoriskt har det varit rörigt, ingen chef, ny chef, inga vikarier etc. Stressigt och inte en speciellt bra arbetsmiljö och jag har haft svårt att bara skaka av mig, gå hem och låtsas som allt var som vanligt.
Utöver heltidsjobb har jag läst en kurs på distans, roligt, men ytterligare en sak som ska göras. Senare i höstas fick jag även chansen att läsa in Vård och Omsorgsprogrammet från gymnasiet via jobbet (fast på ledig tid då). ca 3 gymnasieterminer (eller 1,5år) på 6 månader, pang pang…. pust. En upplägg som dessutom varit ganska ostrukturerat, typ i stilen “och nästa vecka ska ni tenta av kurs x och y”. Jomenvisst, jag ska bara låna böckerna, läsa och gärna lära mig nåt, samt hitta vikarie (som vi inte har) på stört, enkelt. Jag har även försökt hinna med den där träningen jag pysslar med och som bloggen mest handlar om. Där och då kanske man skulle tänka att oj, det här blir lite mycket, jag kanske ska ta bort något, det hade så att säga varit the smart thing to do. Lite som fem myrors Brasse “vem ska bort”, och alla svar är fel, fel, fel! Vissa saker kan jag inte ta bort och vissa saker vill jag inte ta bort. Istället har jag tänkt att då och då kommer det lugna ner sig, och när det inte lugnade ner sig blev det en ny deadline när det skulle lugna ner sig. Och det har ju bitvis gått väldigt bra, jag har fixat bra betyg, bra träningspass och hunnit med. Men det var kanske nångång där i Mars/April som den där luften tog slut. Ballongen pös. De senaste veckorna har jag knappt tränat, lite nöjescykling lite distans, lite fint, men inget som krävt att jag pressat mig fysiskt eller mentalt. Jag har inte orkat. Även nu när skolan tog slut så vilade jag en vecka till, bara för att jag behövde.

Lida Loop
Igår var det tävling. Jag ville inte starta. Jag var trött. Försökte tänka att jag ska se det som ett bra träningspass, inget annat. Vi var sena till start och jag var tokstressad med hög puls redan direkt. Jag startade, bristen på träningen senaste månaderna tog ut sin rätt någonstans på andra loopen, och jisses så sliten jag var på loop 3. Ville kliva av flera gånger men tänkte att i mål ska jag oavsett placering. Jag kom 3:a, jag kan inte vara annat än nöjd. Jag gjorde en grym första backe, det finns krut i benen och jag gav inte upp, jag slutade inte kämpa. Nu kan det bara bli bättre.

Det var dessutom damstart igår, jag gillar det verkligen. Så roligt att köra i klunga med bara tjejer! Stor eloge till arrangören för det! De skulle möjligen kunna ge damerna 10 min till, det skulle leda till mycket färre omkörningar för herrarna, bättre för både damer och herrar. Jag är totalt jäkla värdelös på höger och vänster, jag menar allvar, när någon säger kommer vänster som typ Öijer gjorde, då måste jag titta på mina fötter för att veta vilken fot som är vilken och sen flytta mig (gammal högerfotad fotbollsspelare). Istället tar jag ju bara och håller mig på ena kanten (det går fortare än nämnda procedur) så får han passera på andra, som i det här fallet blev “kommer höger istället dårå”. En annan sak åkarna kan tänka på är när det är klungor, att säga till i tid, och att det kommer flera. Mina ögon i nacken är inte färdigutvecklade än och jag vill inte riskera att åka ut i mitten i tron om att det inte kom fler åkare. Får jag tid på mig hinner jag ju ta ett bra spår så snabba herrar får passera. Vi alla vill ju att det ska gå smidigt till, ingen vill förstöra för någon annan.

 

Nu tittar vi framåt. Skolan är slut, snart är det semester, sommarn är här.

IMG_2631

Roligt med damstart! Foto: Happyride.se

Avslutning Tjejträning, vurpa och läger!

Igår var det avslutning på tjejträningen. Regn på dagen men på eftermiddagen sken solen, precis som det ska vara. På programmet stod teknisk backe upp och backe ner. Det här är ju tredje året jag har tjejträningar och jag kan inte sluta att tänka på vilka framsteg tjejerna gör. Igår körde nästan hela gruppen ner för den steniga backen som tidigare verkat så skrämmande. Utvecklingskurvorna går rakt upp, helt fantastiskt! På våra måndagar har vi färgsättning för svårighetsgrad, tjejgruppen kommer snart benämnas orange grupp, och det betyder inte lätt!

13389221_10153717519915318_329841168_o

Tack för att jag får cykla med er!

Jag tänker också på att för tre år sen var nästan hela gruppen som kom nybörjare, nu är den mer spridd. De helt nya som kommer blir färre och det kan vara skrämmande att komma ny till ett gäng som hållit på ett tag och gjort enorma framsteg i framförallt sin teknik på cykeln. Men alla har vi varit nya och alla stått vid en tekniskt passage och tänkt att “nä jag vågar inte”. Man lär sig inte flyga på första försöket och alla andra ordspråk ni kan komma på. Det är bra att cykla med de som är bättre, man lär sig av att se andra. Men funderar på om inte en nybörjarkväll vore på sin plats. Jag får fnula lite på det, när var och hur. Men annars lyder tipset att vill man bli bra på något så måste man öva, vill man cykla snabbare på stig, då är det stig man ska cykla, och gärna lite fortare än bekvämfart ibland :)

Några bilder från gårdagens rotmatta utför. (och nej jag är inte fotograf och mobilkamera funkar finfint ;)
20160608_18134320160608_181447

Cykelvurpa
Veckan innan Billingen åkte jag på ändan med cykeln. Ingen vådlig högfartsvurpa, faktiskt en galet larvig en. Men ibland är det inte farten utan landningen som strular till det. Jag landade dåligt på ryggen och det vill inte ge med sig. Det har gjort ont att andas och tvära kast i skogen har gett som hugg i bröstryggen, klart obra. Efter en lugn jogg blev det värre och i veckan var jag och fick proffsig hjälp utav Arvid på citykliniken och det visade sig att det där bäckenet hade fått mer smäll än vad jag först trodde. Cykling är ju oftast skonsamt men jag får ibland problem i bröstryggen då själva rörelsen är ganska statisk för just ryggen, är så glad att jag kan få proffsig hjälp för att hålla besvären borta. Den där joggen jag gör är ju även den till för att låta ryggen röra sig lite.

Nora MTB-Weekend
Eftersom jag  bloggat lite dåligt mest pga tidsbrist så har jag inte hunnit skriva om lägret. Det var 6:e året som det var tjejweekend i Nora med hur många tjejer som helst på cykel! Vi fick lite sol, en del regn och en hel del hala rötter på stigarna. Det var 3:e året jag var med som ledare. Det är alltid så himla kul att träffa så många glada och nyfikna tjejer, alla vill lära sig så mycket som möjligt. Like it! Där står vi i hällregn och några tjejer väljer att likt yngre barn köra det snabbaste de kan genom vattenpölarna, det skvätter ju så himla härligt och alla är redan blöta. Jag tror det stavas “cykelglädje” :)

20160608_181354

Besiktning av kroppen och nytt samarbete.

De flesta vet att det är bra att röra på sig. Om jag inte får träna blir jag först rastlös så det kryper i kroppen, sen blir jag slö, får ont och blir allmänt jobbig att umgås med. Att cykla är kanske det bästa jag vet, det är så mycket mer än bara träning för mig. Men att cykla är faktiskt inte bara bra för min kropp, det är ganska statiskt för framförallt överkroppen och jag får ofta problem med min nacke och ena axeln. Det kan ibland också vara ganska hårt mot kroppen i form av smällar. Typ om man får för sig att tackla nåt träd eller helt enkelt kör över sin förmåga och omkull. Sådana sakar har ju hänt…  Ofta när jag får ont i övre ryggen och nacken så kommer även problem med andningen och det känns som jag inte får luft, ungefär som att andetagen blir halva.

cityklinikenJag har i flera år gått hos Lars-Olov som sett till att min nacke och rygg inte bråkar mer än nödvändigt med mig. Jag har ett stort förtroende för honom och även för hans kollegor som jag vart hos när han varit bortrest. Därför känns det så roligt att jag i år får ha ett samarbete med Citykliniken och kan få hjälp med de problem som jag ibland får. Det är viktigt att arbeta för att förebygga skador och då kan de finnas som ett stöd till mig. Jag är otroligt glad och tacksam för den här möjligheten.

I början av veckan var jag där för koll då jag har just ont i nacke och axel. Det var väl en hel del som satt i ryggen och jag var stel lite här och var. En bra sak för att minska rygproblem är att jogga i lugnt tempo. ÄR det något jag slarvar med så är det just den där joggen, när et ibland är svårt att hinna med allt är det den som stryker på foten när jag måste börja prioritera. Det måste det bli ändring på!

Idag var jag på gymmet och tog en joggingtur dit med lite omvägar. Kändes grymt bra, två flugor i en smäll, jogg+styrka. Kan bli en bra vana.20160413_094109.jpg

 

 

Inlägg 100 och en bra vecka.

Förra blogginlägget var visst inlägg nr 100, eftersom jag inte är av den kalibern att jag bloggar varje dag (finns inte en chans i världen att jag hinner det) så är ju 100 inlägg rätt många.

Veckan som var har varit hektiskt, med mycket jobb, mycket skola och bra träning, känns skönt när man kan stänga igen veckan och veta att  alla passen är körda samt att det faktiskt gått bra. Det enda som sket sig var löpningen, hade tänkt att ta det på gymmet (eftersom den sibiriska kylan är på besök) men kom dit utan skor och även om jag fick låna ett par så springer jag helst i mina egna. De lånade hade dessutom några år på nacken och ingen innersula, knappast bra för mina fötter. Blev en del övningar i strumplästen helt enkelt.20160115_143440

Det är ju ett helt sagolikt vinterväder ute men också riktigt jäkla svinkallt, när det är runt -20 så tycker alla fall jag att det är lite väl kallt ute. Som tur var har jag haft en hel del innepass på monarken inplanerade och distanspasset körde jag en kortare variant av på trainer, kul? Nja, inte så värst men det funka även om jag föredrar att se lite ute och inte bara stirra in i ett fönster. Det är lätt att tänka att man borde gett sig ut, speciellt när man ser att flera andra är ute, men jag läste ett bra inlägg häromdagen hos Henrik Öijer. Vi är ju faktiskt olika och tål kyla olika bra. Jag är en riktig fryslort, förfryser händer och fötter vid några ynka minusgrader. Trivs i mössa från september-maj, mina öron vill inte frysa de heller. Och man ska inte ge sig ut bara för att andra gör det utan lyssna till sig själv och vad som funkar. Sen ska det ju vara roligt också, och jag har svårt att se det roliga i att åka och frysa. Då ger ett innepass mig mer. Sen gillar jag ju vintercykling, men det får inte vara för kallt.

Fick även mumsa i mig årets första semla och laga favoritrecept med pumpa. Bra vecka helt enkelt.

Idag körde jag ett 2*20min tröskelpass. Det är inte ett favvopass, jag tycker det är svårt att hålla fokus så länge och efter en ca 12 min börjar jag titta alldeles för mycket på klockan. Sen är det inte lättare när sadlarna på våra testcyklar är minst sagt osköna, efter 25 min börjar jag skruva på mig för att hitta en bekväm sittställning, ju längre passet går är det svårt att fokusera på nåt annat än att jag sitter dåligt. Men imorgon är det jag som åker och fixar en ny sadel på Uno Forsberg Cykel.

Har även lämnat lilla Smulan till veterinären för kastrering idag, nu är hon hemma igen och en klart missnöjd kisse med plaststrut på huvet. Som den skadeglada person jag är fnissar jag rätt högt när hon går in i dörröppningar med struten. Inte koll på läget :)
20160119_171450