Borås 2-dagars med studentröj och pridefestival!

Vi drog till Borås förra helgen för att cykla västgötacupen. Kul! Efter misären i Falun så var jag rejält sugen på att åka XCO (I Falun var det skruttiga ben, 7 min felkörning, värmebölja och DNF).

Veckan började med att vi fick galet mycket att göra på jobbet och det blev lite fler timmar där än vad som var tänkt. Tidiga morgnar och jobba sent. Fick inte riktigt ihop träningen som jag ville trots att jag pallrade mig upp i ottan för att hinna cykla innan jobbet en morgon. Självförtroendet på cykeln har väl inte heller varit på topp sen Falun. Har åkt och känt mig som en nybörjare. Skönt var det då att de två pass jag lyckades klämma in gick väldigt bra.

Vi for iväg på fredagen efter jobbet, planen var att testa banan när vi kom ner. Jag tror vi helt missade i beräkningen hur jädrans långt det är till Borås! Någonstans på vägen insåg vi väl att det var inte tal om att testa någon bana på fredagen. Ja om vi inte ville plocka fram pannlampor och äta middag mitt i natten då. För isåfall hade det gått ypperligt bra att testa banan. Vi beslöt oss istället för att stanna och käka vår pastasallad vid någon rastplats. Skönt att kunna ta det lite lugnt också. Få njuta lite utan stress…..Först upptäckte vi att vi glömt tallrikar, jaja, det går väl bra. Sen insåg vi att pastan låg kvar i kylskåpet. Korv och sallad blir alla fall inte jag snabb av. Var bara att åka vidare och komma på plan B. Det blev att vi köpte bröd och satt hopklämde mellan sänggavel och vägg på vårt lilla rum och mumsa, inte så mycket mysfaktor på det. Kanske inte heller det man helst vill äta dagen innan tävling.

Väl i Borås såg vi också oroväckande många studentmössor springa omkring, vi hade bokat ett väldig centralt hotell (typ det enda som var ledigt). Jomenvisst, det blev till att försöka somna till “För vi har tagit studenten” untz untz, dunk dunk dunk…. Var bara att plugga i öronproppar, stänga fönstren och sen dö värmedöden. Vi kan säga att jag har sovit bättre.

Dag 1
Ja nu åkte vi ju inte till Borås för varken studentröj, djurparker eller knalleland utan för att cykla. Lördagen bjöd på sol och värme och en superfin torr bana. Banan i Borås är naturligt teknisk med mycket sten och rötter. Det var Maxistart, extra kul tycker jag för då är vi lite fler tjejer. Kändes riktigt bra, gick ut lugnt eftersom jag visste att det var 5 varv och skulle bli tufft i värmen. Lyckades knipa en 4:e plats i Maxi och vinna D30. Hade en mindre lyckad varvning ut på 4:e varvet då jag tydligen inte kan fylla på med energi samtidigt som jag cyklar och tog en lite väl snäv kurva. Körde rätt in i en av järnstolparna som banan var bandad med, nummerlappen blev flis och reglaget flyttade sig lite. Klantigt, hade häng på 3:an i Maxi där och då men trassla in mig lite väl länge i band och stolpar för att ha häng sen. För att få bättre starttid valde A att köra H30, de blev även lite fler varv på den tuffa banan då det är Maxistart. Han körde superbra och åkte in på en 9:e plats i Maxi samt 2:a i H30. Som tur var fick vi proffsig langning av Amandas pappa Anders, behövdes verkligen i värmen.20170617_150041

På kvällen käkade vi mat ute med trevliga klubbkamrater, toppenkväll.

Sen var det ju det där med att sova, nu hade ju studenterna däckat och istället bytts ut mot en Pride-festival och musik på torget. Bara försöka köra samma visa igen, öronproppar och dö svettdöden med stängda fönster. Vårt boende var inte direkt lyckat.

Dag 2
Samma bana fast andra hållet, så när som på den beryktade pulkabacken som såklart skulle cyklas uppför idag med. phu, den är helt brutalt brant! Idag behövde vi bara cykla 4 varv, skönt. Jag kände mig inte på topp. Har problem med att jag ofta får huvudvärk efter tävling och så även på lördagen. Vilade en del efter loppet men det var inte helt borta på söndagen samt att jag mådde lite illa. Tog det medvetet lugnare, lite rädd för att få ont. Sen ska jag ärligt säga att benen var rätt matta. Ätit för dåligt dagarna innan samt saker jag inte tål vilket inte var så värst bra för magen. Kände mig lite tom på energi. Det blev samma resultat även på söndagen. Roligast var nog att jag fick ta en spurt om den åtråvärda 4:e platsen i Maxi. Sara hade inte koll på att jag låg så nära så lyckades klämma mig förbi ca 400 m före mål och efter det var det full gas.

A åkte ännu bättre på söndagen och tog hem segern i H30, och då fick han ändå starta i sista led eftersom varken han eller jag hade några poäng i cupen sen innan.

Cykeln var klockren, helt perfekt på en bana med mycket rötter och stenar.

Lyckad helg för team Meijer/Wahlstedt kan man säga!

 

Advertisements

Bergslagsloppet – vad hände?

Det blev ju inget bergslagslopp och alltså inget SM för min del igår. Istället fick jag jobba, nackdelen med att jobba varannan helg, man kan inte göra vad man vill på helgerna. Jag kom hem på morgonen när A höll på att fixa i ordning inför race, åt lite frukost och gick och la mig för att sova. Lite halvt på skoj, lite halvt på allvar sa jag åt honom att komma hem med en medalj. Och inte en sån där “tack-för-du-deltog-medalj”. Jag vet ju hur stark han är och att han när det stämmer kommer stå på den där pallen. Jag tror alltid på A, kanske mer än han själv gör. Men det är mycket som kan hända, många saker som ska stämma och H40 är en tuff klass med många bra åkare.

Jag sov alltså gott när loppet startade och gick väl upp ungefär när åkarna började trilla in i mål. Försökte leta resultat på nätet men kunde bara hitta motionsresultat. Men så plingade det in ett sms från A. En bild och texten “1:a..och en massa figurer”. Jag tänkte då att han driver med mig, bara för att jag sa som jag sa imorse. Försökte ringa men inget svar. När han väl ringer upp och säger att det blev guld trodde jag fortfarande inte riktigt på honom. Men det var sant, han cyklade hem guldet i H40 på hemmaplan, och jag låg hemma och sov och kunde inte ens ge honom en grattiskram vid målgång! Lite ledsen för att jag inte fick vara med där och då. Dessutom i en spurt! Vem hade trott det?

Så himla stolt över hans prestation och har varit lite fnissig hela kvällen, det var liksom lite oväntat men ändå inte. Vilken man jag har va? Himla bra på alla sätt och dessutom cyklar han fort :)

Nu återstår en tävling den här säsongen, till nästa år hoppas jag på att färre tävlingar krockar med jobb och att mina sjukdagar typ MINST halveras. Låter gärna bli att vurpa också om jag får.

Mannen bakom kulisserna, den berömda A :) bsloppet2016-fintlingandreasbsl2016fintling

(Foton: Johan Fintling)

Race i Huskvarna

Lite sen uppdatering om helgen. Vi for på lördagen ner till Huskvarna för att köra ett lopp i Västgötacupen. Kul och lite nervöst, Huskvarna har nämligen en väldigt tuff bana. Jag hade tränat rätt hårt i veckan och dagen innan kändes det där väcka-benen-passet som ett riktigt misärpass. Jag la inte så mycket fokus på den känslan, det var varmt, jag hade jobbat, de slitna benen skulle säkert vara ok dagen efter. Det har väl hänt mer än en gång att jag dagen innan race haft skruttben och sen cyklat jättebra på tävlingen, så tänkte att det sitter mest i huvudet.

Vi gick banan, kollade lite hinder och sedan provkörde vi ett varv. Just det här att provköra så lite och med ont om tid är inte min kopp te, gillar inte att försöka lära mig diverse stenkistor och stockdropp under stress. Benen kändes även nu på uppvärmningen som segproppar, de ville inte cykla uppför. Alla som cyklat på Huskvarnaberget vet att det är bra om benen vill just det, cykla uppför. Tänkte att det kan ge sig sen när det väl blir race.

Starten gick och jag kom iväg dåligt men det var mest för att bakhjulet slira i lösgruset. Redan första slakmotan kändes dåligt, jag var helt enkelt inte pigg, benen ville inte cykla fort. Efter det var det 4 slitiga varv upp och ner,inte nöjd med hur jag bromsade mig genom varje sväng eller hur kroppen inte ville ta i. Kändes som jag åkte utan självförtroende i det tekniska, kan vara en kombination av att jag helt enkelt var trött. Nä, vi drar ett streck över den tävlingen och konstaterar att det helt enkelt var en dålig dag.

Vi kan istället glädjas åt att A åkte in på en 2:a plats i H40 bakom klubbkompisen M.P. Det är inte dåligt det inte!

DSC_0413

Foto Magnus P

huskvarna.fotoannajansson

En av klättringarna. Publiken kan njuta av utsikten över Vättern. Foto Anna Jansson

huskvarna.fotojakobsarota

Brantaste backen. Den där man letar efter fler växlar som inte finns. Foto Jakob Sarota

 

Äntligen nummerlapp igen!

Efter en vår och sommar där stress, jobb, vurpor, tidsbrist, sjukdom… och så vidare löst av varandra så fick jag äntligen trä på mig tävlingsstassen och sätta nummerlappen på cykeln. Åkte ner till Mariestad och körde Västgötacupens deltävling Gustaf E MTB race.  Osäker på min form och hur jag skulle klara av det där maxandet från start och att sen gärna hålla någon slag fart i 4 varv, utan att gå totalstum. Dessutom var det på en stenig och rotig banan som just idag var kryddad med lite regn vilket gjorde den väldigt hal. Förra året var jag nära att skrota totalt i ett stenparti när min ena sko klicka ur, sånt sitter ju också kvar i minnet.

Hela dagen var som vanligt, nervös så jag liksom vill kräkas, svårt att äta. Vid start sa startern 15 kvar och det tog 2 sek innan det small, alltså som vanligt. 15 kvar betyder allt från 2-15 sek, det har man ju lärt sig. Fick en grym start, nästan så jag trodde att det var nåt som var fel. Låg i tät efter startloopen och valde att bara åka min fart, när Sara i Elit åkte om tänkte jag att hon har pangben så jag ska inte ens försöka (fick påminna mig om att det är första racet på länge, orka hela vägen, inte gå på rött direkt). Men kunde sen hålla ungefär samma avstånd bakom henne i 2 varv utan att hon drog ifrån. De två sista varven blev jag dels lite feg på alla hala rötter och bevakade mer min andraplats i Maxi-klassen, blev nog lite trött också :) Sen är det en väldans massa rötter och sten på banan, kan lugnt säga att jag åkte och drömde om heldämpad. När man blir lite tröttare och tänker långsammare har man ju dessutom en tendens att åka på precis ALLT man inte ska åka på.

DSC_0270

Kul bana i Mariestad! (Foto Magnus P)

Men jag är himla nöjd med hur jag åkte loppet. Starten, tempot, bra driv i benen. Resultatet. Vinst i D30, och även om startfältet var tunt så var det flera pallplatsåkare där från SM i både D30 och D40. Bra känsla att ta med sig. Nästa tävling är Huskvarna, banan är totalt olik helgens, snabb och inte massa bröte på stigen, men nu gäller det att klätterbenen är sugna på höjdmeter.

Extra stort grattis till klubbens ungdomar också, som gjorde kanonresultat. Roligt!

Kroppen funkade, inget ont och inget tryck över bröstet med dålig andning :) Hojen funkade klockrent, kanske hade jag i lite väl lite luft men ville gärna ha bra grepp. Körde dock på en sten lite väl hårt i slutet av andra varvet, klonga så hela skogen hörde, men både hjul höll och luften stanna kvar, phu. Idag blir det återhämtningsjogg i skogen och lite vardagspyssel.

DSC_0276

Härligt med alla klubbkamrater som hejar i skogen och peppar. (Foto Magnus P)

Inget SM och semester

Det blev ju inget SM för mig, som kanske märktes. Veckan innan blev jag sjuk och jag bestämde redan då att jag inte skulle köra när jag märkte att det inte var en 2-dagarsförkylning. Det kändes som ett klokt beslut, dagarna innan cyklade jag lite lätt och kroppen var allt annat än fullt frisk. Att cykla mountainbike är dessutom en sport med hög intensitet och vill man prestera fungerar det inte att vara halvfrisk. Det är snarare farligt att försöka sig på en maxprestation då. På SM-dagarna kändes det dock surt att inte vara där, att inte få möjligheten att slåss om medaljerna, men så är det ibland. Man kan inte styra över allt i livet. Istället fick jag glädjas på håll åt att klubbkamraterna gjorde grymma resultat :) Jag får ta igen det nästa år istället.

20160715_131730

På självaste XCO-dagen tog vi istället en långtur till Kilsbergen i lagom fart. Det tänkta stoppet i Tomasboda med påfyllning av vatten blev dock inte som tänkt. Det fanns vatten i brunnen men ingen hink att ta upp det med. Surt! Som tur var hade vi inte alltför långt till Ånnaboda och passade på att fika medans det kom en skur, bra timing!

Stiglöpning
Igår tog vi en grus och stiglöpningsrunda i krokarna kring Ramsjön, bra väder och otroligt fint i skogen. Jag lufsade på rätt bra måste jag säga. Ryggen nöjd och glad! Efter var det tänkt att ta ett bad och fika i solen men lagom tills vi satt oss på filten så kom regnet. Inte lika bra timing den här gången kan vi konstatera. A hade dessutom oturen att få en fästing så vi ville hem och ta bort den. Riktigt äckliga djur de där om jag får säga vad jag tycker. Vi har dock inte fått så många trots flera turer till skogen för svamp och blåbärsplockning. Man får liksom göra det som vädret tillåter när det är ledigt och badvädret inte riktigt infunnit sig ännu.

20160718_111245

Jag gillar att springa stig, tiden försvinner så mycket fortare och jag tänker inte på att jag springer. Huvudet har liksom fullt upp att koncentrera sig på stenar rötter eller hur fint det är i skogen.

Mörksuggan från sidan och tips på smoothie med sting.

I lördags åkte vi upp till Rättvik för  Mörksuggejakten, en deltävling i långloppscupen. Jag har aldrig kört det loppet då det jämt krockat med jobb eller annat. Men iår skulle jag äntligen få åka. Jag säger äntligen för jag har hört så mycket gott om det fina loppet. Men… en envis jäkla förkylning hela veckan satte stopp för mitt deltagande. Jag hade förhoppningar om att kanske byta och köra halva i motionsklass som turist och njuta, men när jag vakna i lördags bestämde jag mig för att inte ens ta med cykeln, det var liksom ingen ide. När det är en kraftansträngning att ta en dusch, då vet man att långlopp är det inte tal om!

Istället fick jag njuta av Rättvik och Suggan från sidan. Jag har aldrig varit i Rättvik men oj vilken fin liten stad. Mysigt med Siljan och alla höjder, väldigt vackert och jag förstår att man väljer att semestra där. Dagen innan gick vi ut på en gammal träbrygga från slutet av 1800-talet, tänk om vi kunde ha en sån i hjälmaren, 600 meter rakt ut :) Åker du dit, glöm inte glassen vid torget, Rättviksglass, grymt god glass, kontanter gäller så ladda plånboken. Kulorna är inte i samma storlek som en  Italiensk gelateria utan här räcker det med en kula om man inte tänkt sig en hel måltid.

På söndagen tog jag bilen upp till Vidablick för en fantastisk utsikt, hejade på cyklisterna och tog sen bilen till ett annat ställe på banan där jag kunde se cyklisterna igen och dessutom langa vatten till A som oturligt hade tappat en flaska och verkligen behövde vatten i värmen. Det blev ett tufft lopp för alla i riktigt hårt motstånd. Själv får jag ta nya tag och hoppas på att få åka nästa år istället. 20160710_090954

Smoothie med sting
Nu boostar jag mig med bli-frisk-smoothie. Om det hjälper? Inte den blekaste men jag köper placeboeffekten rakt av och hoppas på det.

IMG_20160711_132735

Jag har gjort en bas som jag sen mixat med banan och mjölk. Slänger in bas-receptet här. Det går såklart att slänga i vilken frukt man vill i mixern, ta den du tycker om :)

  • 2 msk riven ingefära
  • 1 msk malen gurkmeja
  • 1/2 tsk kardemumma
  • 1/2 tsk kanel
  • lite svartpeppar
  • vatten 1-2dl

Lägg i en kastrull och koka upp, koka sedan några minuter och låt det svalna. Sen förvarar jag det i kylskåpet för att blanda med vanlig frukt till en smoothie. Överdriv inte kryddorna är mitt tips, less is more gäller här, det blir lätt väldigt starkt och då blir det ju knappt drickbart om du frågar mig :)

 

Semesterlängtan och småsjuk

Inne på sista jobbveckan och det närmar sig semester, jag ser verkligen fram emot att vara ledig. Inga stora planer utan bara vara just ledig. Ska bli väldigt skönt. Hoppas såklart på bra väder så man kan få åka och bada, cykla långrunda med A och njuta. Förra året var vi borta mycket på semestern så det ska bli skönt att vara mer hemma den här sommaren.

Semestern börjar med lite tävling och jag laddar just nu med vara sjuk. Kanonladdning med andra ord. Jag är inte sängliggandes och dödssjuk, men ni vet sådär att det kliar i halsen, tjock i öronen och snoras lite. Alltså inte fit for träning. Man kan säga att det var inte direkt vad jag behövde efter vårens tuffa schema där träning blivit lidande och jag varit trött både fysiskt och mentalt. Men så är det och bara att acceptera läget. Fokus för mörksuggan blir först att bli frisk och starta och sedan köra mitt eget race utan sikte på diverse resultat. Men de flesta vet ju hur lätt det är när nummerlappen sitter på. Just idag känns det dock rätt avlägset med start.

Sista natten på jobbet inatt. Kanske har min kropp redan gått in i semestermode och för att försäkra sig om att jag inte fortsatte gasa på så satte kroppen in en bromskloss i form av en förkylning.

Men med den i kroppen behöver jag inte ha något dåligt samvete för att jag hänger i soffan framför touren :)