Link

Ett år till med tjejträning har passerat och som vanligt tror man att det går inte att slå tidigare år. Men så summeras året och man inser att visst tusan gick det. Även om det medför vissa i-landsproblem att vi blir fler och fler så är det så himla roligt att fler tjejer hittar ut i skogen. Det är något av det roligaste med tjejträningarna. Att få introducera och visa andra hur himla skoj det är att cykla i skogen, och att våga utmana sig, att få utvecklas, att få träffa nya människor, alla skratt…the list goes on and on and on. Det finns så mycket som är roligt med de här träningarna!20170829_193958

I år har vi haft otroligt många olika personer på våra träningar och den dagen alla får för sig att komma samma dag kommer vi få kalla in alla extraledare vi kan få tag i. För skojs skull räknade jag hur många det var. Och vet ni, 72 olika tjejer har varit på träningarna. SJUTTIOTVÅ! Ett trettiotal har varit helt nya deltagare, tänk att det finns så många i bara Örebrotrakten. Jag vet ju dessutom att det finns ännu fler.

Sjuttiotvå olika tjejer, det är en lite
smått fantastisk siffra och otroligt roligt!

Under året har vi cyklat teknikstationer, rundbanor, backar både upp och ner för att utveckla vår teknik. Vi har stigcyklat i Kvarntorp och Eker och i veckan avslutade vi med en mjölksyrafylld stafett. Tjejer i alla åldrar och på helt olika nivåer, nybörjare till yngre tävlingstjejer. En härlig mix som kan cykla tillsammans och inspireras av varandra.20170426_18593520170606_184651_01120170523_191018

Jag blir rörd av att se er utvecklas, att se leenden breda så de når örsnibbarna när ni klarar något ni själva inte trodde på innan. Det är något jag vill fortsätta vara med om tillsammans med alla er som är med.

Vi som leder ser fram emot fler utvecklande möten i och utanför skogen. Har ni tips och ideer så skicka ett mail och berätta gärna hur vi kan bli ännu bättre.

Tack för 2017!

Advertisements

Link

Tidigare i år var jag och premiäråt en bit rå fisk, jag vet, jag är sist på bollen så det står härliga till. Passade på att ta det som enligt många ska vara Örebros bästa ställe. Så nu lär jag ju inte kunna prova att äta det någon annanstans än där. Hur det smakade, jo men inte så tokigt, fast enligt många krävs det ju fler försök innan man blir fast. Jag får helt enkelt lura med mig A till ovan nämna ställe då såklart! (A har inte heller provat än, alltså än mer sist på  bollen ä mig).

Åter till anledningen att jag var och åt Sushi. Jag och Lars-Olov, min sjukgymnast sen flera år tillbaka pratade igenom säsongen som varit och pratade framtiden. Jag är så otroligt tacksam att jag får fortsätta samarbeta med Citykliniken även det här året trots ett inte helt lyckat fjolår rent cykelmässigt. De flesta vet ju att 2016 gick i sjukdomens dimma och att tävlingarna inte direkt duggade tätt för mig. Men det har jag ju redan ältat om i det här inlägget och behöver inte vevas ännu en gång. Nu är det nya sjukdomsfria tider, visst?

Att få proffsig hjälp för att förebygga skador eller reparera  de som eventuellt kan uppstå är jätteviktigt för att jag ska fungera inte bara som cyklist utan även som människa. De hjälper mig inte bara med direkta skador utan även med att behandla min rygg och nacke som gärna tjockar ihop sig till ett kylskåpsstelt paket. För vem vill gå runt med ont i nacken hela tiden, nä inte jag.

Förra veckan var jag där och fick väl domen att det var kanske det värsta han sett mig, härligt att höra sanningen ibland. Men bra att få veta, hur ska man annars kunna göra något åt det?  Under mitt första besök 2011 berättade att han att jag inte hade någon kontroll över mina bålmuskler. Fint. Hemläxa direkt och order om mer bålträning (nej jag har inte glömt).  Ärlighet är bäst, är det illa behöver man veta, och framförallt veta vad man behöver göra åt det. Idag fick vi loss lite mer stelhet så nu är jag redo för att åka en vecka till solen och träna lite.  Löpardojorna får följa med, ryggen behöver en kort sväng efter timmarna som resan tar. På fredag far jag och A till Kanarieöarna och ska cykla så mycket vi bara kan. Ser verkligen fram emot det. Ledigheten är välbehövlig. Sen tänker jag att när vi är hemma igen då är det vår på riktigt här. ska vi säga så?

20170320_091557

Link

Häromdagen var det “new bike day”, eller egentligen har jag haft den ett tag, det var ju innan jul som jag stod och titta ner i en kartong för att sen med hjälp av Jocke på Uno skruva ihop den.

 

Men första turen den tog jag nu i onsdags. Och jag kan säga så här. Jag var ledsen i ögat när min gamla fick ny ägare, för jag gillade ju min gamla cykel så himla mycket. Men, den är glömd och inte saknad en sekund längre. För vilken cykel jag fått! Snabb, kvick, flyter över stöket på ett som jag inte riktigt trodde på från början. Och jag har kört två gånger på den! Känslan är att det här kommer bli hur bra som helst när vi lärt känna varandra.

20170315_135236

20170315_13514720170315_135222

Fetaste kassetten! Singelklinga, nytt för mig, spännande men också nervöst. Kommer mina ben orka?

 

Link

Rusade in i det nya året med fullt upp på jobbet. Schemaläggning, kanske det mest otacksamma jobb som finns. Sliter sitt hår och ingen blir nöjd :) Har även lyckats pressa ur mig sista examinationsuppgiften i höstens kurs. Innan och under själva skrivandet och lite efter så kändes väl uppgiften i sig som rätt trist och inte särskilt givande. Efter seminariet har den klarnat något och jag kan se små glimtar av nyttig bra kunskap som kom fram med hjälp av uppgiften. Eller framförallt kom de nog fram av seminariet.

Igår sov jag alldeles för länge, vaknade kl 16:00, ja ni läste rätt klockan 4 på eftermiddagen. Hade extra möte med chefen efter nattpasset och kom i säng en timme senare än vanligt. Men eftersom jag inte skulle jobba natten igen var planen att inte sova så länge. Det gick ju bra, not! Jag är ganska grym på att sova, en bra egenskap att ha om man jobbar natt.

Kom ut ganska sent på min löprunda och fick lufsa runt i mörkret i motvind och lite snöblandat regn. Hög mysfaktor på det(?) men väldigt skönt att ha det gjort. Ser fram emot när jag kan ta cykeln till Marka och jogga stig istället för som nu, springa på gång och cykelvägar.Rehabjoggen är viktig, den hjälper mig att hålla ryggen i shack, det blir så lätt att det låser sig annars. Jag får ju hjälp av de på citykliniken för att se till att jag håller mig hel. Man kan inte komma dit och säga att man slarvat med det enkla att bara jogga en gång i veckan.

Vädret är inte direkt vintrigt och härligt, mer novembergrått och tråkigt. Dagens cykelpass bjöd på tuffa backintervaller. Tog inte nån extrasväng efter för nöjets skull utan åkte raka vägen hem.

Till helgen var planen att äntligen få åka lite långfärdsskridskor men nu varnar de för svaga isar, trist. Jag såg ju fram emot kaffetermos, och en härlig dag på sjön. Typ en sån här dag vill jag ha, men gärna blankis. Kan man få önska det?20141228_1206180

 

Link

Jag ber om ursäkt, bloggen har fått vila. När jobb, skola, träning och livet äter min tid så är det skriva blogg som får strykas från den så kallade “to do list”. Allt hinns liksom inte med. Men, med grupparbetet på kursen klart innan deadline och snart jul, så har jag ju massor av tid nu? Eller lite alla fall.

Jag har tränat på bra, efter att ha legat i sjukdomsdvala en sisådär 6 veckor under sept-nov (INTE roligt!). Men än så har jag inte åkt på nya bakslag. Vi håller tummarna för att det inte bara är ett dåligt skämt. Läser dock om folk som är sjuka till höger och vänster men får helt enkelt hoppas att mitt är över. Man får glädja sig åt att det var en period då träning för min del ändå var lite lugnare. Vi var i Göteborg en helg och bara hade det gott för att sen åka till Vadstena och spa, superhärligt med lite annat än cykel också. Jag tror att man behöver det :)

Igår testade jag mina nya vinterskor. Jag har nog nämnt tidigare att jag är en fryslort utav rang. Går omkring med tofflor och filt hemma, och då har vi nog inte speciellt kallt eftersom A springer runt i t-shirt. Mina tår är nog något slags hopplöst fall när det gäller att frysa och jag kan ha svårt att ge mig ut om det är under 0 bara för att jag vet att det kommer bli kallt om tårna. Men i början av veckan var jag till Uno Forsberg och köpte nya vinterskor. Det är ett par Specialized Defroster och ska vara väldigt bra sägs det. Bara att titta på dem är ju bra, de är ju liksom snygga. 20161214_093223Ja eller söta som Jocke och Victor på Uno brukar säga om mina skor när de ser dem. Bra grej är att de har väldigt mycke reflexer. Någonting man kan tänka på när man cyklar ute i mörkret, det är ok med reflexer, pimpa gärna cykeln lite, för vi vill ju synas i trafiken.20161214_093317

Jag hårdtestade skorna idag med ett 4-timmarspass på isiga vintervägar. Temperaturen var väl mellan 0 och -5 under turen. Jag frös lite om tårna men inte i närheten av vad jag gjorde i mina gamla. Då kan jag ändå ta till skoöverdrag också då jag testade utan idag. Skorna i sig var mycket skönare än mina gamla (som är en aning lite väl förstora). Bra med boa-spänne. De är ganska smala i skaftet, och jag är nog ganska normalbyggd runt anklarna så har man lite bredare runt kan det bli lite problem tror jag. Jag har min vanliga storlek, det finns rum för att vifta på tårna, bra för det vill man när det är kallt. Nästa test blir att köra när det är mer blött ute. Det kan ju också ställa till problem när man cyklar länge. Blöta fötter är inte direkt godis för fötterna när det är kallt.

Men nu ser jag fram emot fler fina cykelpass i solsken och med snö. Hoppas också att isen fryser i vinter så man kan åka skridskor, förra vintern blev det inte en enda tur.20161202_091613

Link

Rubriken låter värre än vad det är. Idag är det onsdag och idag inträffar dagen denna vecka då vi tar hand om tvätt, storhandlar, skriver matsedel, städar lägenheten. Helt enkelt veckans värsta. Det är den där dagen man vill liksom bara ska lösa sig själv. Vi ska först komma överens om vilka dagar vi vill/ska laga mat (inte alltid helt lätt) och sen trängas i affären med en hel drös andra människor som jagar runt med sina överfulla vagnar. Tvätt och städ brukar gå rätt smärtfritt (ibland är det bra vi inte hittat drömhuset). Kvällen försvinner galet fort men samtidigt är det skönt att inte behöva lägga fler dagar på dessa tråksysslor.

Till något roligt istället, jag cyklade i helgen, det var sol, fatta härligt! Med en månad utan träning kan jag dock meddela att inte ens Närkes pannkaksplatt känns platt. Nu ser jag fram emot att bli stark igen! Vi stötte dessutom på två jättefina rävar, inte helt vanligt att man ser så många och fina var de, inga skabbrävar. Jag är dock tveksam till om alla de där hönsen vi såg springa ute sen tycker samma sak om räven.20161029_112348_0081

Nu kommer snart A hem från jobbet så lika bra att börja…

20161102_1506451

Link

Ni vet hur det kan vara när man inte tränat på ett tag. När man liksom får släpa ut kroppen som protesterar för den vet, den vet att det här kommer inte vara som innan uppehållet. Det kommer vara jobbigt mest hela tiden. Men man måste genomlida de där första passen. Det är ungefär som när Sverige spelar fotbollsmatch mot Luxemburgs snickare och har typ 80% bollinnehav men åstadkommer ingenting! Tills det släpper och de spräcker den där nollan, då rullar det eventuellt in några fler av bara farten. Det gäller bara att ta det där första steget. För när det väl släpper sen då kommer man snabbt tillbaka till där man var innan, men stressen innan man spräcker nollan den finns där. Ju längre tiden går, desto längre bort från dagen innan frånvaron, fast i fotboll kommer man bara närmre och närmre ett 0-0. Eller i värsta fall en förlust.

Det var där jag var igår, med nästan 4 veckor utan 20160901_183508cykling. Där senaste cykelpasset var ett där jag leendes i kortbrallor sa high five till solen och såg fram emot en härlig cykelhöst. För det är himla fint att cykla på hösten om vädret är bra. Färgspraket i skogen och det fina ljuset. Men så blev det inte, inte en endaste höstcykling fick jag till. Istället kom långsjukan och igår var det inte kortbrallor och solsken. Det var istället vintercykel, skoöverdrag, underställ, buff och lampa. Inte vidare glamouröst någonstans. Hur det kändes, ja ungefär som väntat, jobbigt alltså. Formen är som en säck potatis.

Nu hoppas jag på att det inte blir bakslag så att jag kan få börja träna på riktigt igen. Har ju en vinter med massa härliga(?) pass som väntar.

Cykelpass som till exempel det här härliga vinterpasset. För visst är det de vinterpassen vi kommer ihåg, inte de där andra lite mindre trevliga.