Åkte till Gran Canaria och hittade mina cykelben!

En vecka kan gå fort ibland. Jag och A for till Gran Canaria för att lapa sol och samla höjdmeter till cykelbenen. Det är andra gången vi är dr, och jag tycker det är toppen för kombinerad semester med cykling! Veckan började lite trevande med inget vidare sol och badväder. Ganska bra då att vi hade hyrt mtb första tre dagarna och slapp susa ner för vägarna på racer i typ underställ och buff. (extra bra då jag inte hade packat med nåt underställ) Vi testade lite nya grusvägar, några superfina, andra kanske vi inte cyklar (går?) igen. Det är en sak att leta ny stig hemma men har man några få dagar utomlands vill iallafall jag ta tillvara på tiden. Vi hyrde även cyklar den här gången, smidigt att slippa ta med sig samt att vi kan cykla både mtb och racer. Har haft en viss oro över att jag i år bytt till singelklinga, men efter att ha klättrat X antal höjdmeter härnere på en klinga (32t samma lika som hemma) men med mindre kassett bak känns det som det nog ska gå bra här hemma också.

Första dagen cyklade vi dammrundan från Ayaguares men istället för att bara ta en kortis så åkte vi hela vägen upp till San Bartolome och ner Santa Lucia med en liten detour (dead-end, Pushbike), den turen lär vi ta igen med en annan avslutning bara. Vi fikade på hörnet i San Bartolome, åt en grymt god spansk omelett, men jag skakade som ett asplöv på vägen ner sen, kallt! Nackdelen när man stannar och blir kall.

Brant brant brant brant….

Dag två åkte vi andra hållet med en rejäl klättring på små grusvägar upp till San Bartolome, tog en fika idag med men provade ett annat fik, fast jag tror vi tar gubben på hörnet nästa gång igen, vi gillar det bättre. Åt en sunkig macka och jag fick inte ens rätt dryck. Hur kan liksom cola bli apelsinjuice? Efter det åkte vi vidare upp förbi Cruz Grande, tuff klättring upp dit. Ner på en sjukt fin slingrande asfaltsväg innan det blev grusväg/stig igen. Det är rätt maffigt att se ut över kanterna, svindelkänslan kommer som ett brev på posten.

Tredje dagen skulle vi åka lite stig ovanför Arguineguin, superflowiga härliga nerförsbackar där man bara ville gasa på. Tyvärr var det väldigt många som vandrade där (why? bara sten överallt ju och tokhett!) så det kändes lite som vi störde så mycket så vi tog en kortis och åkte hem istället. Gjorde inte så mycket då de första två dagarna innehöll så mycket klättring så benen behövde en lite lugnare dag.

Dag 4 ville jag köra mer mtb och A ville cykla racer, vi hade därför bestämt att jag skulle åka med på en guidad tur med FreeMotion. Dels för att inte behöva åka ensam men också kul att se lite annat samt att få åka lite utmanande stigar. Bokade in mig på en trail-tur och fick information att man behövde hjälm och handskar, han frågade lite om min nivå och det verkade lugnt. På själva turdagen blev jag upphämtad och sen samlades alla vid affären i Playa del Ingles. Mötte guiden som det tog ungefär 10 sek för att döma ut mig som cyklist och börja prata om att jag nog inte skulle klara av det och inte borde åka med. Jag skulle enligt honom inte ha roligt, jag skulle även förstöra för de andra i gruppen. Baserat på att jag var en cross-country-cyklist och inte en enduro-downhill-cyklist. Sen upptäckte han att jag inte hade knä och armbågsskydd och då fick jag inte längre åka med den turen utan det. Det var iof inget jag kände att jag ville heller, vem vill åka med nån som i princip sagt att jag kommer förstöra turen för alla andra? Han erbjöd mig istället att åka med en annan tur som skulle vara “fullt tillräckligt för mig”. Det kunde han ju som sagt avgöra på så kort tid. Jag kan köpa att man inte får åka med utan skydd, men, då ska man också få den informationen vid bokningen och det kanske till och med ska stå i informationen om själva turen. Hade det varit så hade jag gjort ett annat val, åkt racer med A eller mtb själv. Nu åkte jag en tur från toppen, det var ok, någon enstaka ny stig på nedvägen nedanför Cruz Grande som var ny, men det mesta hade jag redan åkt. Jag kommer inte åka några fler guidade turer med dem iallafall. Blev jäkligt ledsen av att bli utdömd på tre röda och känslan av att nån tjej inte skulle förstöra turen för guiden och grabbarna. Turen tog dessutom hela dagen, lite för lite cykling för att göra det igen, mycket transport och dötid. Då fungerar det mycket bättre att åka efter gpx-filer i datorn.

På toppen. Teide långt borta.

Sjukt kul nerförsåkning! (Foto: BikeGuide Danny)

Dag 5 var min första racerdag. Planen var att åka längs kusten till Mogan och sen klättra upp till Ayacarta och så hem via San Bartolome och Fataga. Lång tur med många höjdmeter. Klättringen vid Mogan skulle enligt andra vara helt grymt fin. Vi hämtade min cykel och efter lite sadelinställningar for vi iväg. Efter ett tag kände jag att jag når ju inte bromsarna i bocken så vi stannade i Arguineguin vid FreeMotion där för att få det fixade. Mannen i affären mekade inte cykel till vardags och förklarade att det kunde man inte justera utan mina fingrar var helt enkelt för korta. Jag kände mig nu lite trött på deras attityd och sätt, om mina fingrar är för korta kan ju knappt en enda tjej köra racer. Med lite google och youtube kunde vi visa honom hur man justerade in bromsarna så att jag nådde. Påt igen. Klättringen till Mogan var precis så fin som alla hade sagt, och grymt jobbig! A mötte mig när jag hade en bit kvar, sa åt honom att ta fina bilder för jag tänkte INTE åka ner igen för att fotografera. Tyvärr var vägen till Ayacarta avstängd så vi fick åka tillbaka via Soria, men det funkade det med.

Klättringen upp från Mogan, vägar som slingar sig som en orm uppför.

Sista dagen tog vi en kortare runda runt Ayaguares och tillbaka. En kortare runda betyder fortfarande att man kan klämma in en 1000 höjdmeter, lite skillnad mot här hemma! Sen slappa vi bara vid poolen.

Haft en grymt bra vecka, cyklingen har känts kanon och benen bra. Tror det kan vara så att jag lämnade mina cykelben där hösten 2015, men jag har hämtat hem dem igen :) Räknar in en 40 mil nötande i sadeln, nu ska benen få lite lugnare träning, det är de värda!

Vi har inte bara cyklat, vi har käkat gott och slappat också, lovar :)

Även om det är härligt att vara borta så är det lika skönt att komma hem. Här hemma har vi två kissar som har abstinens på gos och mys. Det kan vara så att vi också längtat lite efter att få borra ner huvudet i Smulans fluffiga päls.

Link

Rusade in i det nya året med fullt upp på jobbet. Schemaläggning, kanske det mest otacksamma jobb som finns. Sliter sitt hår och ingen blir nöjd :) Har även lyckats pressa ur mig sista examinationsuppgiften i höstens kurs. Innan och under själva skrivandet och lite efter så kändes väl uppgiften i sig som rätt trist och inte särskilt givande. Efter seminariet har den klarnat något och jag kan se små glimtar av nyttig bra kunskap som kom fram med hjälp av uppgiften. Eller framförallt kom de nog fram av seminariet.

Igår sov jag alldeles för länge, vaknade kl 16:00, ja ni läste rätt klockan 4 på eftermiddagen. Hade extra möte med chefen efter nattpasset och kom i säng en timme senare än vanligt. Men eftersom jag inte skulle jobba natten igen var planen att inte sova så länge. Det gick ju bra, not! Jag är ganska grym på att sova, en bra egenskap att ha om man jobbar natt.

Kom ut ganska sent på min löprunda och fick lufsa runt i mörkret i motvind och lite snöblandat regn. Hög mysfaktor på det(?) men väldigt skönt att ha det gjort. Ser fram emot när jag kan ta cykeln till Marka och jogga stig istället för som nu, springa på gång och cykelvägar.Rehabjoggen är viktig, den hjälper mig att hålla ryggen i shack, det blir så lätt att det låser sig annars. Jag får ju hjälp av de på citykliniken för att se till att jag håller mig hel. Man kan inte komma dit och säga att man slarvat med det enkla att bara jogga en gång i veckan.

Vädret är inte direkt vintrigt och härligt, mer novembergrått och tråkigt. Dagens cykelpass bjöd på tuffa backintervaller. Tog inte nån extrasväng efter för nöjets skull utan åkte raka vägen hem.

Till helgen var planen att äntligen få åka lite långfärdsskridskor men nu varnar de för svaga isar, trist. Jag såg ju fram emot kaffetermos, och en härlig dag på sjön. Typ en sån här dag vill jag ha, men gärna blankis. Kan man få önska det?

 

Slut på semester, seger på Finnmarken och rekord på måndagsträningen!

Semestern är slut, ja egentligen är den det för ett tag sen men jag har inte haft tid för bloggande. Semestern var magisk, ville inte att den skulle ta slut!

Semestern i korta drag
(Ska verkligen försöka att hålla mig kortfattad, men hur summerar man så mycket bra på ett kort sätt?)

Bormio
Serpentincykling i Norra Italien. Så otroligt fint och vilken grym klättring. Jag vill dit igen! Fick låna hoj av Uno Forsbergs Cykel och kan glatt konstatera att den här modellen (Specialized Ruby) passar mig och min kropp helt perfekt, jag sitter otroligt bra. Så bra att det ligger en ursnygg sådan i ett paket och bara väntar på att bli min.

Härligt B&B med nybakta kakor som fylldes på i samma takt som de försvann :)
 

…man känner sig inte speciellt stor mellan alla höga berg…

Brutalbranta backar runt Como.

Vårt andra stopp i Italien bjöd på en superfin tur från Menaggio till Lugano och tillbaka. Lyckades även klämma in ett par (ja flera) rejäla stigningar med max över 20% lutning, sjukt brant, knappt jag kom upp. Härligt då när man kommer upp och glider över en gräns med 3 skrattande gränspoliser.

Utsiken var lätt värt alla uppförsbackar

På hemvägen stannade vi i Lenzerheide. Vi hyrde mtb och tog oss med lift upp till över 2800 m höjd, det var minst sagt läskigt. Sen var det bara in i dimman och hoppas att bromsarna funka. Det blev inte bara snabbt utför utan även rejält med höjdmeter uppför vilket kändes med en 13 kg heldämpad cykel och den höga höjden. Passade på att äta kanske världens dyraste Snitzel på ett riktigt skabbhak, smaken var dock långt över vad vi hade förväntat oss.

Om vi bara har cyklat? Nejdå, vi lyckades även klämma in en hel del god mat, gott vin och glass. Lite vandring och latandes i solen och jag fick köpa mig ett tomtetåg, inte illa ;)

A fick även chansen att öva på sin tyska då hotellet på hemvägen som så vackert sa att “vi talar ditt språk” egentligen menade att “vi talar tyska”. Där satt vi i kö på autobahn (alla ba VA, kö på autobahn?!) och insåg att vi inte hinner dit i tid innan sista incheckning, spännande värre. Men det löste sig och vi slapp sova i bilen med ett öga öppet.

Finnmarksturen
Sista semesterhelgen var vi i Ludvika och körde Finnmarksturen, årets första långlopp för min del. Det slutade med seger, otroligt nöjd med hur jag genomförde loppet och resultatet.

Hade bestämt mig för att gå ut hårt och det kändes riktigt bra, dock hade jag helt missat att vi veterandamer fick stå i fålla två så jag stod snällt som vanligt i fålla 3, långt bak helt enkelt. Härligt tryck i benen och hårt pannben och en skön känsla när jag kom ifatt de som startat längre fram.

I helgen är det Sverigecup som jag tyvärr missar, istället får jag äran att spendera min helg på jobbet, men det går inte alltid att pussla ihop allt.

Deltagarrekord
Med vardagsrutiner kommer inte bara jobb utan även våra måndagsträningar med Almby Ik. Förra året startade jag ju en tjejgrupp för vuxna, helt enkelt för att jag såg att det fanns ett intresse av en grupp för bara tjejer. I måndags var det första gången efter sommaruppehåll och det kom otroliga 32 tjejer (!) till träningen. Inget jag trodde skulle hända för två år sen när vi var som mest 2-3 tjejer på en träning. Nu har jag och Linnea en rejäl utmaning att planera in bra träningar så att det blir bästa möjliga för alla som är med. Eftersom nivåerna är alltifrån nybörjare till cykelvana så är det inte lätt. Men vi har idéer och gillar utmaningar.

Stressig höst

Det bloggas dåligt. Det är mest för att jag haft en stressig höst med annat jobb och mycket med det. Långa dagar, men också väldigt roligt. Sen har det gått i förkylningstider konstant sen september. Får inte till träningen alls, tränar två pass och blir småkrasslig, vilar, tränar igen lugnt och tillbaka till nysa och må halvbra. Jag blir inte riktigt dyngförkyld men det känns inte heller som jag är frisk. Dessutom röjer jag ur min lägenhet inför en framtida flytt och det tar även det tid och ork. Hur kan man samla på sig så sjukt mycket grejer?

Så har faktiskt min motivation inte varit på topp. Jag tror främst att det är för att det är för mycket runtomkring som strular eller bara är oklart. Det gör mig väldigt stressad och tar bort den största anledningen till att jag cyklar, glädjen. Det är ju därför jag gör det här, för att

                susa runt på snabba stigar, stökiga stigar, utför, uppför,
                       det är bland det roligaste jag vet.

Förra veckan tog jag mig en funderare och försökte att tänka bort vad det är som stressar, som gör att jag inte vill cykla, vad är det som stör. Så oavsett vad som kanske sägs eller vad som kan tros så är det för min glädje, för att jag ska må bra som jag tar de beslut som jag behöver och känns rätt för mig.

                                             Jag vill ju bara cykla…

Nu är saltmoppen redo. Trainern kittad. Nya hojen kommer i vår. Vinterträningen kan börja. Jag är redo.

#mot2015

 

Fredagsmys

Firar in helgen med att tvätta och sen bränna av ett set med fyror på stakmaskinen. Tanken var att ta i lite lagom, efter gårdagens “sufferfest” var kroppen rätt mör. Men om det kändes bra sa coach att jag fick köra, så läste alla fall jag mailet och tycker allt det kändes grymt. Så bara kötta! Bra känsla genom alla 4 fyrorna, orkade hela vägen och hjärtat fick jobba.

Imorgon tar jag sovmorgon och vilodag, det är jag värd!