Tjejträning, Påsklov och nytt jobb

Påskvecka med extra allt!

Tjejträning
Årets första tjejträning, boom! Har vi längtat eller har vi längtat? Vädret, joråsåatt vi beställde ju finväder med sol och finväder fick vi, blåsigt men det gör inte så mycket när man inte måste vara ute på nån öppen landsväg och härja. Lite småkyligt att vara den som mest stod still och peppa. Men vem kan klaga när solen skiner.

I år är vi tre ledare på tjejträningen, fantastiskt att superduktiga Sara vill vara med och hjälpa oss. Bra av flera orsaker, dels är det bra med nya idéer och tankar då det är lätt att fastna i gamla spår och bara köra på. Och sen har vi ju det där delikata dilemmat i Örebro att cykeltjejer ploppar upp som svampar ur marken här, de blir bara fler och fler, två ledare räcker inte.

Veckans träning bestod av grundteknik för mtb. Kan kanske låta trist, men med en bra grund och enkla små övningar kan man bli mycket bättre som cyklist. Att ha bra grund gör dig trygg och säker på cykeln. Enkla övningar för att öka din teknik går att lägga in i alla träningspass bara man tänker på att just göra det. Ibland brukar jag säga till tjejerna jag träffar att vi behöver plocka fram barnet i oss. Som vuxen cyklar vi gärna raka vägen mellan punkt A och B. Barn tar omvägen förbi en sten, en kant, en rot, en backe, ja vad som helst bara för att få leka lite. Våga lek mer helt enkelt, åk lite tidigare hemifrån och ge dig några extra minuter med tid för lek. Kör runt en stolpe, vänd på gångbanan utan att nudda gräset, och vänd tillbaka åt andra hållet. Stanna och stå still så länge du kan. Flytta dig på cykeln, våga vara lite fri, inte bara sitta på sadeln och åka med. Enkelt bara man kommer ihåg att göra det och tar sig tid.

20160816_180021

Riktigt så här varmt var det inte i tisdags, men snart så!

Påsklov
Jag har varit ledig hela påsken, helt underbart. Hade en massa tid att ta ut och kändes ju bra att kunna ta den tiden när även A var ledig. Vi har inte gjort speciellt mycket, tanken var att få en del timmar i sadeln men vädret ville annat.

20170414_100800

Kul påskväder i Örebro!

Långfredagen blev det snökaos här i Örebro. Det snöa hela dagen, blåste och var rätt ruggigt på ute. I min värld känns det dumt att ge sig ut en sån dag, halt på vägarna och många bilar utan dubbdäck. Sen vet jag inte hur mycket det ger att harva runt i det vädret, kanske inte så effektiv träning. Vi åkte istället till Ljungstugan och brände av ett intervallpass och resten av dagen spenderas inomhus. Dagen efter däremot, fortfarande snö men strålande sol och vägarna hade torkat upp. Perfekt uteväder även om jag tog löparskorna istället för cykeln. Superfint och jag betade dessutom av årets hittills snabbaste mil, det tar sig.

På påskdagen var vi hos svärmor och åt god mat men mer påsk än så har vi inte ägnat oss åt. Hann även med en planeringsfika med Sara, Stadsträdgårdens Cafe, himla mysigt ställe jag måste nog fika där oftare.

 

Nytt jobb
Imorgon är lovet slut och det är åter till vardagen. Men för mig en ny vardag. Imorgon är första dagen på nya jobbet. Spännande och lite nervöst. Inge mer nattjobb och inga fler helger, känns ju konstigt bara det. Fast bra.

För er som följer mig på Instagram kan jag meddela att nya soffan har kommit, vi behöver alltså inte längre sitta i våra brassestolar och kolla på typ fem timmar cykel. Skönt! Även katterna verkar gilla nya möbeln, inte lika skönt med katthår i hela soffan :)

 

 

 

Åkte till Gran Canaria och hittade mina cykelben!

En vecka kan gå fort ibland. Jag och A for till Gran Canaria för att lapa sol och samla höjdmeter till cykelbenen. Det är andra gången vi är dr, och jag tycker det är toppen för kombinerad semester med cykling! Veckan började lite trevande med inget vidare sol och badväder. Ganska bra då att vi hade hyrt mtb första tre dagarna och slapp susa ner för vägarna på racer i typ underställ och buff. (extra bra då jag inte hade packat med nåt underställ) Vi testade lite nya grusvägar, några superfina, andra kanske vi inte cyklar (går?) igen. Det är en sak att leta ny stig hemma men har man några få dagar utomlands vill iallafall jag ta tillvara på tiden. Vi hyrde även cyklar den här gången, smidigt att slippa ta med sig samt att vi kan cykla både mtb och racer. Har haft en viss oro över att jag i år bytt till singelklinga, men efter att ha klättrat X antal höjdmeter härnere på en klinga (32t samma lika som hemma) men med mindre kassett bak känns det som det nog ska gå bra här hemma också.20170326_145717.jpg

Första dagen cyklade vi dammrundan från Ayaguares men istället för att bara ta en kortis så åkte vi hela vägen upp till San Bartolome och ner Santa Lucia med en liten detour (dead-end, Pushbike), den turen lär vi ta igen med en annan avslutning bara. Vi fikade på hörnet i San Bartolome, åt en grymt god spansk omelett, men jag skakade som ett asplöv på vägen ner sen, kallt! Nackdelen när man stannar och blir kall.20170325_103256(0)20170325_105741

20170325_140045

Brant brant brant brant….

Dag två åkte vi andra hållet med en rejäl klättring på små grusvägar upp till San Bartolome, tog en fika idag med men provade ett annat fik, fast jag tror vi tar gubben på hörnet nästa gång igen, vi gillar det bättre. Åt en sunkig macka och jag fick inte ens rätt dryck. Hur kan liksom cola bli apelsinjuice? Efter det åkte vi vidare upp förbi Cruz Grande, tuff klättring upp dit. Ner på en sjukt fin slingrande asfaltsväg innan det blev grusväg/stig igen. Det är rätt maffigt att se ut över kanterna, svindelkänslan kommer som ett brev på posten.20170326_12142120170326_14572720170326_151749

Tredje dagen skulle vi åka lite stig ovanför Arguineguin, superflowiga härliga nerförsbackar där man bara ville gasa på. Tyvärr var det väldigt många som vandrade där (why? bara sten överallt ju och tokhett!) så det kändes lite som vi störde så mycket så vi tog en kortis och åkte hem istället. Gjorde inte så mycket då de första två dagarna innehöll så mycket klättring så benen behövde en lite lugnare dag.20170327_113449_720170327_11224820170327_110246-1

Dag 4 ville jag köra mer mtb och A ville cykla racer, vi hade därför bestämt att jag skulle åka med på en guidad tur med FreeMotion. Dels för att inte behöva åka ensam men också kul att se lite annat samt att få åka lite utmanande stigar. Bokade in mig på en trail-tur och fick information att man behövde hjälm och handskar, han frågade lite om min nivå och det verkade lugnt. På själva turdagen blev jag upphämtad och sen samlades alla vid affären i Playa del Ingles. Mötte guiden som det tog ungefär 10 sek för att döma ut mig som cyklist och börja prata om att jag nog inte skulle klara av det och inte borde åka med. Jag skulle enligt honom inte ha roligt, jag skulle även förstöra för de andra i gruppen. Baserat på att jag var en cross-country-cyklist och inte en enduro-downhill-cyklist. Sen upptäckte han att jag inte hade knä och armbågsskydd och då fick jag inte längre åka med den turen utan det. Det var iof inget jag kände att jag ville heller, vem vill åka med nån som i princip sagt att jag kommer förstöra turen för alla andra? Han erbjöd mig istället att åka med en annan tur som skulle vara “fullt tillräckligt för mig”. Det kunde han ju som sagt avgöra på så kort tid. Jag kan köpa att man inte får åka med utan skydd, men, då ska man också få den informationen vid bokningen och det kanske till och med ska stå i informationen om själva turen. Hade det varit så hade jag gjort ett annat val, åkt racer med A eller mtb själv. Nu åkte jag en tur från toppen, det var ok, någon enstaka ny stig på nedvägen nedanför Cruz Grande som var ny, men det mesta hade jag redan åkt. Jag kommer inte åka några fler guidade turer med dem iallafall. Blev jäkligt ledsen av att bli utdömd på tre röda och känslan av att nån tjej inte skulle förstöra turen för guiden och grabbarna. Turen tog dessutom hela dagen, lite för lite cykling för att göra det igen, mycket transport och dötid. Då fungerar det mycket bättre att åka efter gpx-filer i datorn.

20170328_112159

På toppen. Teide långt borta.

gc_tour_2

Sjukt kul nerförsåkning! (Foto: BikeGuide Danny)

Dag 5 var min första racerdag. Planen var att åka längs kusten till Mogan och sen klättra upp till Ayacarta och så hem via San Bartolome och Fataga. Lång tur med många höjdmeter. Klättringen vid Mogan skulle enligt andra vara helt grymt fin. Vi hämtade min cykel och efter lite sadelinställningar for vi iväg. Efter ett tag kände jag att jag når ju inte bromsarna i bocken så vi stannade i Arguineguin vid FreeMotion där för att få det fixade. Mannen i affären mekade inte cykel till vardags och förklarade att det kunde man inte justera utan mina fingrar var helt enkelt för korta. Jag kände mig nu lite trött på deras attityd och sätt, om mina fingrar är för korta kan ju knappt en enda tjej köra racer. Med lite google och youtube kunde vi visa honom hur man justerade in bromsarna så att jag nådde. Påt igen. Klättringen till Mogan var precis så fin som alla hade sagt, och grymt jobbig! A mötte mig när jag hade en bit kvar, sa åt honom att ta fina bilder för jag tänkte INTE åka ner igen för att fotografera. Tyvärr var vägen till Ayacarta avstängd så vi fick åka tillbaka via Soria, men det funkade det med.

20170329_120004

Klättringen upp från Mogan, vägar som slingar sig som en orm uppför.

Sista dagen tog vi en kortare runda runt Ayaguares och tillbaka. En kortare runda betyder fortfarande att man kan klämma in en 1000 höjdmeter, lite skillnad mot här hemma! Sen slappa vi bara vid poolen.

Haft en grymt bra vecka, cyklingen har känts kanon och benen bra. Tror det kan vara så att jag lämnade mina cykelben där hösten 2015, men jag har hämtat hem dem igen :) Räknar in en 40 mil nötande i sadeln, nu ska benen få lite lugnare träning, det är de värda!

Vi har inte bara cyklat, vi har käkat gott och slappat också, lovar :)

Även om det är härligt att vara borta så är det lika skönt att komma hem. Här hemma har vi två kissar som har abstinens på gos och mys. Det kan vara så att vi också längtat lite efter att få borra ner huvudet i Smulans fluffiga päls. 20170401_183752[1]

Link

Tidigare i år var jag och premiäråt en bit rå fisk, jag vet, jag är sist på bollen så det står härliga till. Passade på att ta det som enligt många ska vara Örebros bästa ställe. Så nu lär jag ju inte kunna prova att äta det någon annanstans än där. Hur det smakade, jo men inte så tokigt, fast enligt många krävs det ju fler försök innan man blir fast. Jag får helt enkelt lura med mig A till ovan nämna ställe då såklart! (A har inte heller provat än, alltså än mer sist på  bollen ä mig).

Åter till anledningen att jag var och åt Sushi. Jag och Lars-Olov, min sjukgymnast sen flera år tillbaka pratade igenom säsongen som varit och pratade framtiden. Jag är så otroligt tacksam att jag får fortsätta samarbeta med Citykliniken även det här året trots ett inte helt lyckat fjolår rent cykelmässigt. De flesta vet ju att 2016 gick i sjukdomens dimma och att tävlingarna inte direkt duggade tätt för mig. Men det har jag ju redan ältat om i det här inlägget och behöver inte vevas ännu en gång. Nu är det nya sjukdomsfria tider, visst?

Att få proffsig hjälp för att förebygga skador eller reparera  de som eventuellt kan uppstå är jätteviktigt för att jag ska fungera inte bara som cyklist utan även som människa. De hjälper mig inte bara med direkta skador utan även med att behandla min rygg och nacke som gärna tjockar ihop sig till ett kylskåpsstelt paket. För vem vill gå runt med ont i nacken hela tiden, nä inte jag.

Förra veckan var jag där och fick väl domen att det var kanske det värsta han sett mig, härligt att höra sanningen ibland. Men bra att få veta, hur ska man annars kunna göra något åt det?  Under mitt första besök 2011 berättade att han att jag inte hade någon kontroll över mina bålmuskler. Fint. Hemläxa direkt och order om mer bålträning (nej jag har inte glömt).  Ärlighet är bäst, är det illa behöver man veta, och framförallt veta vad man behöver göra åt det. Idag fick vi loss lite mer stelhet så nu är jag redo för att åka en vecka till solen och träna lite.  Löpardojorna får följa med, ryggen behöver en kort sväng efter timmarna som resan tar. På fredag far jag och A till Kanarieöarna och ska cykla så mycket vi bara kan. Ser verkligen fram emot det. Ledigheten är välbehövlig. Sen tänker jag att när vi är hemma igen då är det vår på riktigt här. ska vi säga så?

20170320_091557

Link

Häromdagen var det “new bike day”, eller egentligen har jag haft den ett tag, det var ju innan jul som jag stod och titta ner i en kartong för att sen med hjälp av Jocke på Uno skruva ihop den.

 

Men första turen den tog jag nu i onsdags. Och jag kan säga så här. Jag var ledsen i ögat när min gamla fick ny ägare, för jag gillade ju min gamla cykel så himla mycket. Men, den är glömd och inte saknad en sekund längre. För vilken cykel jag fått! Snabb, kvick, flyter över stöket på ett som jag inte riktigt trodde på från början. Och jag har kört två gånger på den! Känslan är att det här kommer bli hur bra som helst när vi lärt känna varandra.

20170315_135236

20170315_13514720170315_135222

Fetaste kassetten! Singelklinga, nytt för mig, spännande men också nervöst. Kommer mina ben orka?

 

Ledig helg och idag är det dagen D

Efter att ha jobbat som en tok de senaste veckorna med bland annat 3 helger på raken var det rätt skönt att få en ledig helg med A. På fredagen käkade vi god mat hemma och sen kunde jag fortsätta vara hemma utan att åka iväg till jobbet. Vi hann kolla på sista avsnittet av Sherlock och hänga i soffan innan jag typ blev toktrött och var tvungen att sova.

Lördagen gick vi upp rätt tidigt och körde ett TC-pass ihop, vädret i Örebro var ju inte direkt toppen för att cykla ute. Cred till alla er som tog er ut! Efter träning åkte vi hem och käka pannkaksfrulle. Pannkakor till frukost är bland det bästa jag vet. Vi äter våra med massa frukt och grädde. Efter det kunde man sjunka ner i soffan framför skidorna på TV.

Med ledig helg passade vi även på att gå ut och käka. Sjukt god mat men jag blev rätt besviken på bordsplaceringen. Istället för mysig utekväll med vin och god mat blev det att sitta och titta rätt in i köket bredvid gången där de sprang förbi med mat mest hela tiden. Som pricken över det där i-et även just där alla som köpte take-away stod och betalade. Synd för jag gillar verkligen maten där och sist hade vi inte alls den där upplevelsen, nu kändes det som de klämt in lite extra bord fast det inte fanns plats. Men maten och vinet, grymt gott. Jag är verkligen inte den som brukar gnälla men det liksom tog bort själva känslan av att gå ut och äta.

Söndag slappa jag och Simpson aka gammelkissen/kattfröken/kapten träben/storkissen osv.. i soffan framför vasaloppet medan A stack ut i vinden och cykla. Bra dag att planera in veckans rehabjogg på, speciellt när man som jag är allergisk mot vind. Hade ju grinat ihop totalt om jag skulle brottats 4 timmar med dessa vindar. Istället blev det 12 km löpning i dagsljus och på stig. Så skönt att jag kan springa lite mer nu och utan ont, dessutom slapp jag överdrivet mycket asfalt. Längtar tills jag kan cykla till skogen och sen bara springa stig istället.20170305_111037

Idag är det dagen D. Idag får jag besked om framtiden, efter en månad med ont i magen och huvudvärk nästan dagligen kan man börja fundera på vad som händer sen, nu när man vet. A säger det löser sig, och på ett eller annat sätt gör det ju det.

När motivationen tryter

Oftast har jag en väldigt hög motivation till att träna, jag gör det för att det är roligt och för att det får mig att må bra. Dessutom drivs jag vintertid till att plåga mig flera timmar på vintercykel och testcykel bara av tanken att få cykla snabbt på fina sommarstigar. Det är som gamla tider då man spelade fotboll på nån stenhård grusplan i minusgrader och drömde om sommarens perfekta gräsmattor.

Men ibland tryter det, ibland tar det emot. Det har varit så ett tag nu. Besked i livet som inte går att påverka och som istället påverkar mig. Det är som att jag sitter i en båt mitt på havet i en stor storm. Jag kastar ut livlinor och gör allt det där som man ska göra för att inte gå under men det hjälper inte. (Inte för att jag har några eventuella båtkunskaper men ni fattar grejen va?) Jag kan bara vänta på att det lugnar ner sig och sen se vartusan jag flöt iväg för att försöka nå rätt kurs igen. Eller kanske byta kurs?

Det är så det är just nu. Beslut ska tas, och jag kan inget göra utan bara vänta för att sen försöka förhålla mig till vad som nu beslutades. Det är ju inte mina beslut att ta. Helt enkelt ”Ok, nu blev det så här, då får jag göra såhär för att det blir bäst för mig”. Men det stjäl så mycket energi, jag blir liksom dränerad.

Saken är också att när jag verkligen behöver träna som mest för att må bra så orkar inte huvudet ge sig ut. Huvudet fixar inte att ta sig an en tung vinterhoj, dubbdäck, tuffa intervaller samtidigt som det är kaos. Det blir för många komponenter, kostar för mycket energi.

En storm kanske man fixar, det tillhör på sätt och vis livet med lite storm ibland. Men när det stormar från två håll och den ena är som en orkan då vet man liksom inte vad man ska göra. Värst är kanske att inte kunna göra någonting, bara vänta.

Ena dagen tänker jag att det löser sig, blir det dåligt så gör jag nåt bra av det, ni vet det gamla klyschiga ”stängs en dörr så öppnar sig en annan”. Men nästa dag känns det som panik igen och jag vet inte alls vad jag ska göra om det blir dåliga besked. Känslan är att det är orättvist och frustrerande att göra saker men inte få någonting för det.

Det bra är dock att de träningspass jag faktiskt gör, de går väldigt bra. Benen vill cykla och jag har löpt lite mer än vanligt, och lite längre med bra känsla. Löpningen är lättare att göra, det är kravlöst och jag behöver inte gräva ner mig om wattsiffrorna blir dåliga eller cykelbenen strejkar. Det gäller att hitta vägar för det som fungerar just nu.

Om två veckor vet vi, då kan vi börja fundera på vilken kurs båten ska ta…

20160709_175340

Link

Rusade in i det nya året med fullt upp på jobbet. Schemaläggning, kanske det mest otacksamma jobb som finns. Sliter sitt hår och ingen blir nöjd :) Har även lyckats pressa ur mig sista examinationsuppgiften i höstens kurs. Innan och under själva skrivandet och lite efter så kändes väl uppgiften i sig som rätt trist och inte särskilt givande. Efter seminariet har den klarnat något och jag kan se små glimtar av nyttig bra kunskap som kom fram med hjälp av uppgiften. Eller framförallt kom de nog fram av seminariet.

Igår sov jag alldeles för länge, vaknade kl 16:00, ja ni läste rätt klockan 4 på eftermiddagen. Hade extra möte med chefen efter nattpasset och kom i säng en timme senare än vanligt. Men eftersom jag inte skulle jobba natten igen var planen att inte sova så länge. Det gick ju bra, not! Jag är ganska grym på att sova, en bra egenskap att ha om man jobbar natt.

Kom ut ganska sent på min löprunda och fick lufsa runt i mörkret i motvind och lite snöblandat regn. Hög mysfaktor på det(?) men väldigt skönt att ha det gjort. Ser fram emot när jag kan ta cykeln till Marka och jogga stig istället för som nu, springa på gång och cykelvägar.Rehabjoggen är viktig, den hjälper mig att hålla ryggen i shack, det blir så lätt att det låser sig annars. Jag får ju hjälp av de på citykliniken för att se till att jag håller mig hel. Man kan inte komma dit och säga att man slarvat med det enkla att bara jogga en gång i veckan.

Vädret är inte direkt vintrigt och härligt, mer novembergrått och tråkigt. Dagens cykelpass bjöd på tuffa backintervaller. Tog inte nån extrasväng efter för nöjets skull utan åkte raka vägen hem.

Till helgen var planen att äntligen få åka lite långfärdsskridskor men nu varnar de för svaga isar, trist. Jag såg ju fram emot kaffetermos, och en härlig dag på sjön. Typ en sån här dag vill jag ha, men gärna blankis. Kan man få önska det?20141228_1206180